Tisdagar var, när jag gick i skolan, den tråkigaste dagen i veckan. Långt till helgen och oftast serverades det någon sönderkokt fisk i matan. Det spelade ingen roll att de försökte hotta upp namnet till Fisk Florentine eller nåt annat kulinariskt. Tisdagarna var mördande tråkiga.
Nu när jag klivit in i vuxenåldern är det inte så ofta jag hävdar att tisdagar skulle vara allmänt värre än någon annan veckodag. Men idag kan jag inte annat säga än att tisdag känns tråkig, trälig och trist.
Dagen har ägnats åt att göra massa grejer som jag borde göra när jag är klar med det som verkligen är prio 1 - skriva klart en kommunikationsplan. Den är i princip färdig men jag känner på mig att den är så full med snömos att folk kommer storkna om de tvingas läsa.
Fikapausen blev iallfall rätt intressant, dagens ämne var varför den äkta/oäkta hälften saknar förmåga att fylla på dasspappershållaren med en ny rulle när den gamla tagit slut.
Jag har ingen äkta eller oäkta hälft att reta upp mig på vilket någon verkade tycka var den optimala tillvaron. Mitt i diskussionen kom jag på mig själv att jag saknar någons tillkortakommanden på toarullefronten. För på köpet med en dasspappersanalfabet får man ju sällskap i nöd och lust. Klämmer han dessutom mitt på tandkrämstuben så lovar jag att jag ska ha överseende även med det.
Nu dags att skotta bort den gigantiska snöplogvallen innan Sissela ger sig i kast med vrede på SVT. Jag säger till Trajjakatten, - hjärtat, jag går ut och skottar så kan du ta det lugnt i soffan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar