Nyord jag smakat på

Så här på årets sista skälvande dag ska det sammanfattas så det står härliga till.
Låtar, filmer, sportprestationer och händelser ska rangordnas. FrkLugn gillar ord och har hittat några som inte är så tokiga:

kalsongbadare
Jag väntar ivrigt på att se en skylt på badhuset med Inga kalosongbadare, tack! Då kanske tonårsgrabbarna börjar fatta vilken larvig utstyrsel de har.

klimatkompensation
Hoppas att det blir en självklarhet inom kort för både privat och affäresresenärer.

skynka

Direkt demokrati på ett uppfriskande vis och utan våld.

säg

En såå bra synonym till uttalande.

gatustickning
Egentligen är det nog inte ordet i sig jag gillar utan företeelsen. Jag blir lika glad varje gång jag ser en lyktstolpe som fått en sjal virad om sig.

bloggbävning
Undrar om nyordslistor orsakar en sådan?
Först trodde jag det betydde den bävan som en bloggare kan känna av när det är skrivtorka. Haha, vad fel jag tänkte!

Bubbelgrubbeltrubbel

Å så väntar man in i det sista med inköp att något att skåla i vid tolvslaget. Fem i tolv så att säga.

FrkLugn är inte ensam... Systembolagets eminenta webbplats maler som ett gammalt tröskverk. Troligen sitter det tusentals och gör samma sak...

En tröst att jag inte är ensam om att skjuta upp saker till sista minuten.
Utanför smäller redan raketer och smällare. Önskar att alla sköt upp uppskjutandet och koncentrerade det till tolvslaget. Runt om i landet ligger massa stackars djur och är lamslagna av skräck i en vecka om inte mer. Jag veet, jag låter superpräktig och mer än lovligt tråkig. Jag kan bara inte se vitsen i att smälla av raketer i fullt dagsljus en tisdageftermiddag.

Hur många fingrar, ögon och andra kroppsdelar stryker med i år?

Lika bra att ge sig iväg med lappen med tips på drickbart budgetbubbel. Klurar även över en bra efterrätt utan ägg. Pannacotta kanske går hem? Med frukt eller bär till.

Konsten att leta kjoltyg

En maratonliknande shoppingrunda har avverkats. C skulle skaffa kjol! Detta stora ögonblick fick jag äran att vara med om. Otaliga butiker besöktes. Frk Lugn led av akut kaffebrist och var ganska mulen och inte alls så entusiastisk som sig bör. Nåväl, till slut, cirka femtiokjolar senare gjorde vi halt och fick lite kaffe och mat i oss. Det var välbehövligt.

Konversationen vid cafébordet var av sällan skådat slag. C var On The Heat kan man nog säga. Plötsligt försvann blicken långt, långt bort. Hon hörde överhuvudtaget inte på vad jag och M talade om.

Hennes radar hade scannat i en Ababian, förlåt - Securitasvakt. Han var för övrigt inte den första av hankön hon naglade fast sin blick vid. Nu skulle det varit en liten lista över alla repliker som kom ur hennes mun här. Men tyvärr, de har ramlat ur minnet. Jag sammanfattar det hela med en bild som beskriver tillståndet.











Om det blev nån kjol? Jodå, tillslut. Den äran tar jag och M på oss. C gick ju som en målsökande robot med siktet inställt på allt annat än kjoltyg.

BlondinBella har skitit i det blå skåpet!

Efter att ha plöjt igen lokalblaskan i pappersform så hamnade jag vid nättidningarna. Snabbscrollade lite på Expressen. Vet egentligen inte varför. Det står oftast bara crap men likt förbannat ska man dit. Som att peta på sårskorpor...

BlondinBella har skitit i det blå skåpet. Och det rejält. Den lilla nippertippan har tydligen kväkt ur sig nåt i sin blogg på självaste julafton som fått folket att rasa som det brukar heta med kvällstidningsrubriker. Som en hyena kastade sig Frk Lugn in på den annonsblingade bloggen och läste. Och förfasades.

Karl-Bertil Jonsson, allas vår lilla hjälte utpekas som tjuv. Tage Danielsson roterar väl i sin grav.

Unga människor som är så där härligt, frimodigt uppkäftiga brukar jag gilla. De känns uppfriskande. Fröken Löwenhjem känns bara unken.

Karl-Bertils far Tyko, hörde till dem som tror att alla som frivilligt ger bort någonting är kommunister. Det gör uppenbarligen BB också. Skillnaden är dock att vi lever i en bra mycket mer upplyst värld och en annan tidsera. Det är det som gör mig så matt.

Spöktimmen

Inträffar väl först efter midnatt... Alltså borde inte nackhåren resa sig när några ödesmättade, mollstämda toner kommer från ingenstans. Frk Lugns päls knottrade sig en stund tills förnuftet återvände. Det var helt enkelt Azrael-katten som klev på pianot.
Så här stunden efter så ler jag åt min rädsla.

I teveträsket

Har man hamnat. Ska jag vara kvar i tevesoffan så måste den nog bytas ut mot en mer sittvänlig. Juldagskvällen maratontittade jag på en himla många program... Ehh, jag har redan glömt vilka.

En rejäl promenad fick fart på blodcirkulationen. Kändes som blodet höll på att ruttna i ådrorna. Varje dag ska det gås en promenad nu på jullovet. Tallkottekörteln ska övedoseras med dagsljus och kanske lite artifiellt teve-sken.

Annandagen kollade jag och Stora H på Cast Away. En ganska bra rulle. Scenerna i flygplanet innan det störtade kändes riktigt realistiska. Även livet på ön. Men att han så snabbt acklimatiserade sig till det vanliga livet när han blivit räddad förundrar mig lite. Borde man inte blir ganska knäpp av att umgås med en volleyboll under flera års tid?

Själv tycker jag det räcker med några dagar i sjuksängen utan kontakt med omvärlden för att det ska kännas nästan skrämmande att gå in på mataffären.

Kvällens bottennapp var countrygalan i Nashville. Inte för musiken utan för alla äckliga amerikanska God-bless-America-pekoral-floskler som var och varannan kväkte ur sig. Burr!
Gnissel. Nacken är inte van att ligga och kolla snett timmar i sträck.

Det doftar jul - not!

Juldagen har varit lugn. Vaknade av telefon kl 13.00! Modern ringde och undrade var jag höll hus. Alltså, hade jag behov att sova ut eller var det rökförgiftning?

Huset doftar inte som det ska göra på jul. Glömd glögg på spisen är orsaken.
Jag trodde glögg kokar över om man glömmer den. Inte. Den förvandlas till en svart, stinkande, kristalliserad materia. Hur gick nu detta till?

Vi hade en kalasbra tomte. Hur många tomtar kommer in spelandes på en rosa gitarr? Hur många får önska en låt efter avslutad julklappsutdelning?

Det var nånstans där hågkomsten av glöggkastrullen på spisen försvann. FrkLugn gjorde ett lappkast i tanken och tyckte att jultomtar som spelar och sjunger Snart kommer änglarna att landa inte ska dricka glögg. De ska få något alternativt. Typ Samboucca. När tonerna från gitarren klingat ut och tomten gett sig av började lukten sprida sig...

Shiitans, glöggen!!!

Att inte brandlarmet löste ut är en gåta. Kastrullen åkte ut på altanen, tvärdrag ordnades och fläkten gick på full ös för att försöka rensa luften. Det hjälpte föga. Stanken ligger kvar och lär så göra framåt årsskiftet. Suck.

Nåväl, barnen var glada och nöjda. De vuxna dästa.

När huset var tömt på alla utom FrkLugn och Azraelkatten anlände julefriden i soffan framåt senkvällen.
Långa, nattliga telefonsamtal med lite distansumgänge var nog orsaken till rekordsovmorgonen. Inte bränd glögg...

Dan före dan

FrkLugn inleder den efterlängtande ledigheten med huvudvärk. Den hektiska december har tagit på krafterna. Det är inte ofta jag gråter av trötthet, vanmakt och känslan av ensamhet, men på sista tiden har det hänt några gånger.

Efter att ha pyst ut lite frustration, konstaterat att jag gjort vad jag kunnat på jobbet, pysslat om djuren lite och så suger inte tillvaron längre.

Inse livets hemlighet: allt kommer att bli bra.

Skinkan ska griljeras och golvet dammsugas. Julen kommer även fast golvmoppen stannar i städskrubben. Imorgon kommer barnen, mor, bror, barnafadern och mågen. Det är ändå det som räknas.

Rackarns! Jag har glömt revbensspjäll ... Äsch, vi överlever utan.
God Jul!

Tangotanten

Dagen har tillbringats på Sparbanksbörsens scen. Vilken fantastisk lokal Lekebergsrevyn har! Vi var tio förväntansfulla Kraxkompaniare som hade anmält sig till en kurs att sjunga med känsla.
Frk Lugn har aldrig sjungit på en scen, vare sig i kör eller solo, har aldrig tagit en sånglektion heller. Så att ge sig i kast med nån slags sångkurs som kan tas som en fortsättningskurs är förståss att gapa över för mycket.

Men jag hade fel...
Bodil Bendixon a. k. a. Tangotanten plockade ur mig denna vanföreställning ganska snabbt. Det var svårt men inte omöjligt. Smygläste på hennes hemsida och där påstod hon att alla som pratar och andas kan vara med. Okej, jag var alltså kvalificerad.
Det var länge sedan jag var med om en sån inspirerande människa. Hon plockade verkligen fram oanade talanger ur våra strupar. Det med metoder som för utomstående kan tyckas märkliga. Vi har hoppat, skakat, sprungit, varit nära varann fysiskt och psykiskt. Allt för att släppa ut den kraft som vi har nånstans inuti.

Granen är klädd. I år utan Kronprinsessans närmast facistoida regler. Två dagar före kvällen innan dopparedan. Bara det! Kulor i allsköns färger, och massa annat pynt som tidigare har varit förbjudet hänger och dinglar. En riktigt anarkistisk gran, haha!

Maggie - the nut cracker

Maggie Thatcher var en ruggig människa. Eller är, hon lever väl fortfarande antar jag. Ont blod förgås inte så lätt...

Hittade en rätt sjuk pryl på Coolstuff. En nötknäckare i form av järnladyn.

In med nöten mellan låren på kärringen och krak-brak så är nöten knäckt.

Så här i finanskristider kan Maakus ekonomiska tips vara på sin plats. Knäck nötterna psykiskt - då räcker de längre.

Applådernas dag

Hela eftermiddagen har gått åt att titta på gymnaster som hoppar, studsar och snurrar. Efter varje genomfört varv ska det applåderas åt prestationerna. Kumlatruppen har haft sin årliga avslutning och klubbmästerskap. Efter otaliga varv så slutade tillställningen med prisutdelning. Äntligen. Det blir ganska drygt att titta på i timmar. Raka led, mängder med hårspray och dräkter i krossad plych var en helt främmande värld tills för några år sen... Men nu har mina döttrar bestämt sig för att det är en kul sport. Frk Lugn som i sin ungdom på sin höjd presterade en kullerbytta är förståss stolt över sina barns talanger.

Stora H hade med förra månadens tävlingsprestation i färskt minne, stora förhoppningar att knipa en av de eftertraktade medaljerna. Tyvärr missade hon prispallen denna gång. lilla h fick bronsmedalj och var otroligt nöjd att för en gångs skull inte hamna i kölvattnet.
Stora H förbereder sig genom att fokusera på den kommande uppgiften.


lilla h kör sitt vanliga race. Kaxigt och avslappnat.

Teve-kväll

Vännen M kommenterar min stora, tjocka teve ibland. Hon tycker det är en paradox att jag, som så sällan tittar på teve har en sån bauta-teve. Det ligger något i det. Nu har ju Frk Lugn en givmild bror som så snällt donerade sin superbra hundrahertzare när han bytte upp sig till en platt variant. Därav pjäsen som som liksom tar överhanden i möblemanget. Den liksom är rummet.
Nu har den kanonbra bild så det finns inte en tanke på att byta ut den mot en smal-teve. Resonerar som så att teve tittar jag på framifrån, vem kollar på teve från sidan?

Onsdagar brukar flickorna och jag kolla på teve. Alltså, det barnproducerade konsumentprogrammet REA är ju så bra! Bara det är värt licenspengarna. De är ju så härligt kaxiga och ifrågasättande mot vuxenvärldens dumheter. Idag ställde de leksakstillverkarna mot väggen och frågade varför leksakskatalogerna är uppdelade i tjej- och killavdelningar. Tyvärr ställde inte de stora kedjorna upp på vare sig en intervju eller kom med något svar. Ruttet! Toy´r us och BR:s kataloger åkte i deras vita soptunna på sedvanligt Sverkermane´r.

Ta det piano

Julavslutningarna duggar tätt nu. Direkt efter den traditionsenliga norska julaftonen på jobbet for Frk Lugn till skolan för att lyssna på lilla h som hade julkonsert.
Musikläraren P har haft hand om en liten skala på sex barn som kämpat på med kornett, valthorn och trumpet under höstterminen. Alltså, P borde ha en bragdmedalj för att han står ut. Det lät hellre än bra om man säger så. Oj, det lät ju elakt -förlåt, jag ändrar till charmigt. Efter konserten kom barnens pappa och överens om att vi ställer lilla h i kö till pianolektioner till årkurs 3. Det blir bäst för alla parter.

Här var det tänkt att en liten videosnutt från konserten skulle kunna avlyssnas så vi föräldrar får belägg för att vi fattat ett bra beslut om den framtida musikkarriären. Men tyvärr var den för tung att ladda upp.

Pustade ut med sen middag hemma vid köksbordet. Lugnt och skönt. Då ringer telefonen. - Hej, jag ringer från Bonniers förlag, kvittrar en röst. Jag hinner tänka att nu går skam på torra land... Det var nämligen på min jobbtelefon. Den är inte nixad men jag trodde i min enfald att det inte behövdes.

Innan jag hinner ta sats och ifrågasätta varför jag blir störd på jobbet hör jag att jag deltagit i en marknadsundersökning. Som tack för min insats ska ja nu få ett knivset till ett värde av 400 kronor. Det var värst, vad familjen Bonnier kôstar på! Sen kom haken... För att få min tackpresent skulle jag betala portot på 69 kr. Jag höll på att sätta kräftstjärtarna i vrångstrupen.

Meen! Betala för en present som jag fått för min insats? Då är det något fel, åtminstånde i min värld. Skicka ett tackkort, skänk en slant till Röda Korset eller gör ingenting.

Urban Turban

Dagen har varit närmast hysterisk men ändock givande. Nyåret rycker allt närmare. Frågan om vi ska hinna ro allt i land i tid, dyker allt oftare upp. När det blir för många bollar så försvinner fokuset. Panikduttade halva dagen med fem grejer samtidigt. Inte bra...
Framåt eftermiddagen slog något slag förstadie till migrän till i Frk Lugns huvud.
Med blixtrar i synfältet for vi iväg till slottet för att checka att tekniken till torsdagens ceremoni fungerar. Jag måste medge att det var väldigt vackert, blixtrande, kantiga dna-liknande spiraler i regnbågens alla färger. När vi var inne på borggården i mörkret avtog "fyrverkerierna". Nästan lite tråkigt för det en sån vacker syn.

Migrändrabbade människor måste tycka jag är rubbad. Nåväl, ingen huvudvärk åtföljde sceneriet och jag kunde fortsätta jobba till magen knorrade och orken tröt framåt halvåtta.

Kvällen har tillbrinagats ruvande i soffan för att koppla av samt att leta instruktioner över hur man knyter en turban. En jobbrelaterad sak, det med. Ibland slås jag av vilket omväxlande arbete jag har!

Jomenvisst, självklart finns det instruktionsfilmer på nätet.
Så om nu någon skulle vara nyfiken på hur det går till, så vassego!


Lyckas ni med konsten kan ni dessutom ladda upp en bild på er skapelse och få den poängbedömd!

Att göra intryck

En dålig vana börjar ta form. Frk Lugn har haft nattgäster. Stora H & lilla h sov i min säng i fredags. Mysigt värre, men trots förmaningar från de små kloka liven om att inte somna med kläderna på så hände det. Vaknade klibbig, med glasögon på och hemsk smak i munnen (blää) framåt 7-snåret.

Igår kväll sov Stora H över hos kompisen till lilla h:s förtret. För att vända missmodet bjöd jag in henne till övernattning hos mig vilket accepterades. Samma visa denna natt...

Vaknade fullt påklädd med snus i munnen (dubbelblää) 02.36 av ett sms. Kompisen C hade nöjet att åka på fest. Jag valde att stanna hemma.
-Ta en sup för mig med, hälsade jag glatt! Nää, jag var inte alls bitter över att stanna hemma. ..

Sov som en stock, så när den första partyhälsningen kom blev den oläst.

Kl 02:36 vaknade jag av: nu är du du skitfull - bara så du vet Läste och funderade lite halvaket om jag borde oroa mig. Såg då att det kommit ett tidigare : Nu dricke du öl me. på du vet

Vojne, detta kan bara betyda att C är pruttfull och i stånd till vad som helst. Hon stavar i normalfall klockrent och dricker bara öl när hon nått primatstadiet.

Skickade iväg några förmanande ord och fick till svar att hon minsann var hemma i lagom berusat skick. Haha! Jag blev lurad av den illmariga människan...

Nåja, hon fick igen. Vätskan som rann nerför hennes strupe igår har stannat i kroppen kan man påstå ... När rasbenen ser ut på detta vis efter att har vilat mot ett tangentbord under en msn-konversation med mig så kan jag inte annat än att skratta lite rått. Är det förmätet att påstå att jag gör intryck?

Du är vad du köper

Tredje månadens Mina-varor-erbjudande från ICA är läst. Blir lika förundrad varje gång över vilka varor som är utvalda åt mig. Det ser ut som jag enkom handlar yoghurt och äppelpaj. Äppelpajen var med de två första, denna gång kom vaniljsåsen! Minns att jag köpte de varorna samtidigt, de hör ju liksom ihop.

Tvekar om jag vill vara med i deras klubb. Övervakad snart ända upp i röven. Anar att marknadsmänniskorna och PR-folket på ICA har haft sin strategi klar ganska länge. Först fattar vi tycke för reklamen med Stig & co. Vi t. o. m. gillar reklamen och väntar på vad som ska hända härnäst. Sen, när vi känner oss trygga så ...

Det är tydligen inte bara jag som hänger upp sig över att vi blir registrerade ända ner i botten på ICA-kassen. Som av en händelse har en av mina favoritserietecknare gjort sin betraktelse. Som vanligt är det såå mitt i prick!

Listig idag

Frk Lugn gillar att läsa listor. Dagens inlägg blir en egen lista.

Dagens jippi!: Barnens far ringer och säger att han tar Stora H till tandis. Hepp! Deet hade jag glömt.

Dagens nagelbitare: Väntar på respons på brevet.

Dagens kläder: Petrolblå sammetskjol, svart blus och kofta.

Dagens frisyr: K-rufs. Utan att ha ... Keps & tofs för att rädda upp.

Dagens låt: Luciasången, framförd av närmare 200 kids på skolan, tåget tog aldrig slut.

Dagens lunch: Köttbullar, sås o potatis. Attans, micrade lingonsylten, lite alternativt.

Dagens sök: En turban. Utan resultat.

Dagens tidning: NA

Dagens ord: epi-serverinloggning.

Dagens måste: Röjning för att bana väg för dammsugaren. Det ä´mycke nu.

Tidig julklapp

I Frk Lugns brevlåda låg ett paket och väntade. Avsändaren skvallrade att det var året julklapp från GD. Tidigare år har den resulterat i ett jasså. Det känns inte bra att verka otacksam. Men man undrar vad meningen är att skicka ut bra-att-ha-saker som t. ex. leatherman-kopian. Det gick i två delar första gången jag använde den. För att inte tala om kitet med massa märkliga prylar i (en liksäck)?

Nu tronar en rackarns snygg adventsljusstake på köksbordet. Tackar tackar! Den gör sig såå bra.

Ytterligare några små överraskningar trillade in i en annan brevlåda. Men det paketet behåller jag lite hemligt.

Det lackar på

Julstressen börjar få tag om folket. Frk Lugn försöker stå över sånt, men i år känns det som att den kommer att ta nacksving även på mig. En kraschad databas med veckors jobb är oreparabel. Konsultfirman har missat att göra back-uper. Jeez!!! Vid såna kriser så är det ändå härligt att se vilket engagemang som alla är beredda att ställa upp med. Nu hugger vi i och jobbar så att det ska ordna sig och vara klart på utsatt tid.

På hemmaplan stod julgodistillverning på agendan. Lilla h fick ta med sig två kompisar och gick loss på marsipanfigurstillverkning. Om jag trott att de små liven skulle göra julfigurer så trodde jag fel. Allsköns olika figurer modellerades vid köksbordet. Själv stod jag vid spisen och kokade knäck samtidigt som jag smyglyssnade på konversationen.

Den sänktes ganska snabbt till under-bältet-nivå. Lilla t var värst och fick med sig Stora T och lilla h på tåget. Hon hade minsann varit på bröllop när två killar gift sig. Ingen av de små fröknarna tyckte att det var särskilt märkvärdigt med det.

Jahapp, men då kunde ju ingen ha brudklänning konstaterade de lugnt. Befriande med att höra en så avslappnad attityd. Undrar om begreppet "komma ut ur garderoben" inte kommer att dö ut med denna generation?

Ån, minsann... När jag kikade på deras alster så fanns det sjöjungfrur, snoppar och pungkulor. Haha!

Modiga handlingar

I natt skrev jag ett brev. Egentligen borde jag skrivit det för hand. Hur ofta får man riktiga brev i brevlådan nuförtiden? Tangentbordet är snabbaare, mer lättredigerat och jag tar gärna genvägar. Det gick lätt att skriva och stoppa i kuvertet, och minsann, hade jag inte ett frimärke i plånboken... Men sen antog det lätta en ton av tvivel och rädsla. Brevet låg på mitt skrivbord och skavde mitt sinne tills sista postrundan närmade sig. Jag tog mod och släppte taget om det.

Nu är brevet på väg och jag försöker fokusera på det som sker istället för att vänta på svaret.

En kvällspromenad med sällskap på Kumlas halkiga gator skingrade tankarna. Lagom uppskruvad efter en aningen kaotisk dag på jobbet, gick munnen som en symaskin. Frk Lugn var allt annat än lugn.

Imorgon vankas vinkväll hos C. Tjejerna från årets katastrofresa har en liten reunion. Känns bra att hitta på något tillsammans när våra hojar står på vinterförvaring.

Jason Mraz har fastnat i en loop i skallen. Om jag släpper ut den här kanske tystnaden infinner sig. I´m yours...

Från trångsynt till klarsynt

Frk Lugn var på synundersökning idag. De senaste dagarnas åldersnoja som slagit klorna i medvetandet fick sig en liten extrakick. Nojade för att det skulle vara dags för depressiva, förlåt, progressiva glas. Det vore ju ytterligare ett pinnhål på ålderstegen. Uppåt eller nedåt, vad vet jag?

När sen optikern började med att testa trycket i ögonen undrade jag varför? För att se om du börjar få starr, blev svaret. Starr! Ska jag behöva noja över det också?

Jag klarade besiktningen och blev ordinerad vanliga terminalglasögon. Med lätta steg återvände jag till jobbet och delgav alla som orkade lyssna att jag hänger med ett tag till.

Vid läggdags klämde lilla h ur sig en fråga som fick mig att stanna upp mitt i vikningen av tvätt.
-Vad är meningen med livet?

Jag måste sett ut som en dum ko. Sekunderna gick ... Hjärnan gick på högvarv... Kan jag säga svar 42?
Lilla h orkade inte vänta på något svar och klämde i med - Jag trycker det ska vara kul jämt. Tack! Hon la orden i munnen på mig. Kanske inte kul jämt för om det var det så skulle det ju inte vara så kul. Skulle du vilja ha snö jämt? Inom några minuter var vi överens om att meningen med livet måsta vara att leva livet så bra som möjligt.
Hon är så klok, lilla h.

Oväntat besök

Just som Frk Lugn tänkte pallra upp sig i en nackvänlig position i soffan ringde goa vännen M och aviserade ett oväntat besök . Hon dök in som ett litet durspel i köket med en amaryllis. Åh, vad gott det är med spontanfika! Och att bli presentad bara så där, en helt vanlig decembermåndag. Sånt värmer i hjärtat. Det blev till att ta fram Don Pedron och leta fram kladdkakan ur frysen. Är det något som M och jag är riktigt bra på så är det på att fika.

Vi hann med att avhandla Mark Wahlberg, Jenna Jamesson, dammsugarförsäljare, medelålderns vedermödor... häpp. Där slog någon slags insikt till. Vi har inte längre den äldre generationen att förlita oss till längre. På något vis så är det vi som ska föreställa något slags fundament som finns där - i vått och torrt. För att stå ut med tanken på den kommande ålderdomen så ägnade vi oss åt att planera för tiden på hemmet. När vi är uråldriga och skröpliga ska vi ägna oss åt att testa alla droger som bara går. Så det så!

M upptäckte pianot som kommit till sedan hennes senaste besök. Några vackra låtar framfördes. Jag småmös i soffan, imponerad att pianolektionerna från skoltiden fortfarande satt kvar i fingrarna.

Börjar förstå Martin Becks granne nu. Han med stödkragen som jämt tjatar om att de ska ta sig en stänkare. Det är ju precis vad jag gör; medicinerar med alkohol på fjärde dagen. Först var det hostan som skulle fördrivas, nu nackspärren. Det blev samboucca för att variera lite. Känns ganska okej. En liten stänkare till som sällskap på badkarskanten får det bli.