Åter på banan

Det har varit oskrivet på bloggen en tid. FrkLugn har varken tröttnat eller drabbats av skrivkramp. Bara känt behov av att kliva åt sidan tills stormen bedarrat. Att bli använd som en spelbricka i andras människors privata draman betackar jag mig för.

Tiden har gått åt att hosta, nysa, snora, jobba, dricka snaps ur såsslevar och föra berusade diskussioner som inte direkt ledde någon vart.

Igår var det åter dags för en kväll på Rosendahl. När Hallsbergsbuss är i farten så tycks det hända saker... Soppatorsk förra helgen, denna helg väljer chauffören att åka en smal, krokig skogsväg istället för den raka riksvägen. Plötsligt ligger en överkörd, stackars grävling på vägen. Åh, vad den led. Chauffören vågade sig knappt ut. Okej, skadade grävlingar har nog vassa tänder. Men den här kraken kunde knappast bita ifrån. Med förlamad bakvagn förde den en långdragen dödskamp i strålkastarljuset. Men snälla, hur svårt kan det vara? En flera ton tung buss är väl ett utmärkt redskap att förkorta lidandet.
Grävlingen var för övrigt inte det enda djur som avslutade sina dagar denna helg. När Frk Lugn kom hem natten till lördag, bra glad i hatten hittar hon Scratchy liggandes upp och ner i sin skål. En litet griftetal hölls över fisken innan den förpassades till sophinken. Jag som här om veckan aviserat att det skulle bli toalettstolen som skulle skänka firrarna den sista resan, så kan det gå när promillehalten är på hög nivå.

Idag är det första advent. Lutfisk ska traditionsenligt intas hos mamma. Lite julmarknad på det och sen kanske julstämningen tar tag i mig.

Bergochdalbanedag.

Idag har jag haft en dag som gått från bra till förvirrad till bra mycket bättre för att sluta i milt kaos och den där känslan som infinner sig ibland av otillräcklighet.

Som en berg och dal bana. Startade i hyfsat tempo, uppåt. Någon hörde av sig och tillkännagav ett visst mått av saknad. Bekräftelse gör gott. Befann mig uppe med utsikt tills jag hamnade på ett projektmöte som innebar 1,5 timmes teknikprat. En nedåtgående spiral med en avslutande loop så när jag kom ut ur den så var jag rejält snurrig. Lunchen var trevlig och fick mig att sakta tuffa uppåt.

Väl uppe på toppen begav sig Frk Lugn till dotterns skola för utvecklingssamtal. Stora H är oftast duktig och det över timmen långa samtalet var så där lagom uppochnerbehagligt.

Hämtade lilla h på träningen och hem och snabbjoxa ihop mat. Lilla h var lite purken men när blodsockerhalten balanserats så var det allmänt myspysigt i tevesoffan. Föör mysigt, för vi blev kvar för länge.

Tröttheten resulterade i ett lekfullt syskonbråk som slutade i gråt och tandagnissel då Stora H fredade sig mot lilla h:s våldsamhet medelst att klippa till henne med senaste numret av MCM.

Smack! Mitt över kinden och det gjorde ont! Snabbt blåsa och trösta och försöka få den lilla ynkliga att komma till ro, samtidigt som jag hojtar lite snäsigt till förövaren att läxan måste göras.

Under blåsandet och kindstrykandet hör jag Stora H gråta hjärtknipande i telefonen där nere. Hon ringde till pappsen och tyckte att mamma var elak. Ibland vill man vara på två ställen samtidigt. Men hur? Hade jag verkligen tagit i så? Gå ner till henne, sa lilla h tappert från sängen.

Med en ångestklump inuti kommer jag ner i köket där Stora H snabbt trycker bort pappsen och snyftar över sin läxa. Hon är förtvivlad över att det blev som det blev och över att hon inte kommer kunna engelska glosorna till imorgon. Lilla hjärtat, vilka krav hon lägger på sig själv. Är det jag som bidragit? Ställer jag för stora krav? Stöttar jag för dåligt? Frågorna och självanklagelserna stockar sig i halsen och tårarna bränner innanför ögonlocken...

Det är vid såna här tillfällen jag vill att någon ska stryka mig över håret och säga fina ord i mitt öra.

Vackra människor

Talade om åldrandet med C. Hon konstaterade att man BLIR ju inte gammal - det är ju bara skalet som skrumpnar. Frk Lugn fyllde på tesen med att somliga är som Granny Smith-äpplen. Vaxade och polerade på ytan men innanruttna när man tar ett bett. Tyckte jag fick till det riktigt bra.

Annars kan man försöka supa sig snygg...



En sång till alla männskor, vackra som fula.

Ljusare och tystare

Tänk vad lite snö kan förändra tillvaron! Det blir så inbäddat och dämpat. Mörkret känns inte lika påtagligt. Lilla h var alldeles sprudlande på väg från fritids. Jag fick stoppa henne från att testa om det gick att slicka fast på lyktstolpen. Hon lär sig aldrig! Snöbollarna for som misiler mot mig och en annan pappa. Skrattet bubblade och hon stöp omkull i snön och fixade en snöängel vid parkeringen. - Jag älskar snö, utbrast hon medans hon vevade på med armar och ben. Väl hemma drog hon iväg till pulkabacken direkt.

Stora H anlände rosenkindad och hungrig. Hon hade varit ute i fyra timmar. Bryggde te att tina upp henne med i väntan på mat.

Pratade med min bror i telefon. Han har sina märkliga traditioner. Julklapparna ska vara fixade till 1:a advent. Sedan roar han sig med att titta på när vi vanliga springer omkring som förgiftade råttor efter lucia.

Lilla h ringde till honom efter pulkbacken för att tala om vad hon önskade sig. Det blev ju bingo när han låtsades vara Jultomtens automatiska telefonsvarare, tala in din önskning efter pipet ... piip.
Ögonen var stora som tefat, sen fick "tomten" köra repat bara för att det var så himla kul. Det där härliga, bubblande skrattet kom för andra gången på samma kväll. Det känns så bra.

Lyssnade på en skrapig inspelning av Snart kommer änglarna att landa med Ulf Lundell. Den tillängnar jag min vän som saknar en annan ängel. Mitt halssmycke har tre ringar med insikter/visdomsord. Jag sätter den med Livets hemlighet: allt kommer att bli bra längst fram för att den är viktigast just nu. Och jag tänker på dig.

Stolt mor

Prinsessorna har landat på hemmaplan igen. Stora H kom hem med en silvermedalj från truppgympatävlingen i Eskilstuna. Modershjärtat svällde av stolthet. Målmedvetenheten och tävlingsinstinkten, var kommer den ifrån?

Kvällen rann iväg, först kom mamsen på besök. I behov av att komma in i värmen och få lite hjälp med korsordet. Ett ord saknades. Inte lätt för en 78-åring att veta att Macintosh är ett datormärke. Hon hade stavgått hit i kylan. Hurtigt! När använde jag stavarna senast?

Sen ramlade Kronprinsessan in för att hämta hem Azraelkatten och få råd om var pensionspengarna ska placeras. Vem tänker på sin pension vid 21 års ålder? Hon åker till Hallsberg varje söndag och går jägarexamenkurs. Där ömmar modershjärtat också, det är så kul att hon väljer att göra något annorlunda.

Bara lilla h kvar att skryta över. Hon, min sistfödda. Liten, hes och egensinnig. Det räcker att hon bara är. Sittandes vid köksbordet och med sin knep och knåpbok. Minsann, har jag inte närt ytterligare en korsordslösare vid min barm?

Det är på landet det händer

Frk Lugn agerade busskonduktör och filmare igår. Kraxkompaniet kör sin revy långt ut i skogen, så långt man kan komma känns det som. När det var någon km kvar till skogens brus stannade bussen med den finklädda revypubliken. På tvären i en T-korsning står bussen och blockerar vägen. Vad göra? Låta folket gå sista biten i snön kändes inte som ett alternativ. Ute i kylan lägger batteriet av till mobilen så det gick inte ens att ringa efter hjälp. Som tur var dök en norrman upp som vågade sig ner i diket med sin bil. Honom fick jag stopp på och han ställde upp och körde mig till Rosendals festgård där revyn spelades.

Inom loppet av 15 minuter hade alla blivit undsatta från den havererade bussen och satt till bords inne i ljuset och värmen. Showen kunde börja ... Jag tvekar på att det hade löst sig mitt inne i stan. Ingen misstänksam sköt-dig-själv-attityd här inte. Bara handlingskraft, det-här-ordnar-vi-mentalitet.

Det värmde gott i vintermörkret.

Nedräkning

Vi har olika höjdpunkter här i livet. Småprinsessorna har börjat räkna ner mot julen. Själv kände jag ett ett litet glädjehopp i magen när jag läste att speedwaysäsongen startar hemma mot Rospiggarna 28 april. 5 månader kvar ... 2009 års almanacka kan snart fyllas i med trivseltisdagar igen.

Likt ett barn inför julen så väntar Frk Lugn något otåligt på att kontraktet med Rune Holta ska bli påskrivet. Dalle stannar som lagledare, ocskå ett jippi! Att Magnus Zetterström velar är av mindre intresse. Indianerna kan både ha och mista honom. Men jag gillar Zorro, han stannar alltid till vid staketet och pussar på sina barn efter sitt heat. En hyvens kille och lagkapten.

Återigen har jag missat solen, önskar nu att jag hade låtit bli att prioritera jakten på dammråttorna inomhus framför en vinterpromenad. Nu får inte tallkottekörteln (vilket jäkla namn) en superdos av strålande sol och snö. Solen är förgänglig, dammråttor är det inte. Azrael har varit ute och gjort små fina spår... Nu gonar hon sig på kökssoffan medan luftvärmepumpen vräker ur sig värme.

Kallt, det är så kallt

Tänk att – 3 kan kännas så kallt. Är det nordanvinden som skaver eller inombords? Glömde min varma sjal på vårdcentralens hatthylla. Den fattas mig, axlarna åker upp, En stel, spänd Frk Lugn går med kortkorta steg till en utkyld bil.

Det vänder snabbt, igår var det varmt. Med fungerande sätesvärmare, värmande händer och ett märkligt fyrverkeri från ingenstans. Hastigt påkomna infall kan leda utanför de vanliga upptrampade farlederna. Nytankad på hudkontakt gör gott för humöret och tålamodet. Det inutikantiga blir lite avslipat men blott för en stund. Det räckte hela vägen inne på ett fredagshysteriskt ICA Maxi. Det är faktiskt långt…

I morgon ska jag långt ut i skogen, till ett fullsatt hus med ljus, värme och revy. Azraelkatten som hälsar på hos reservmatte ligger på skrivbordet med svansen farligt nära värmeljusen. Anar att hon inväntar en förflyttning till sängen. Från datorsurr till kattpurr.

Alla dessa dagar ...

Lokalblaskan Nerikes Allehanda blev lusläst i sjuksängen idag. Somliga notiser får Fröken Lugns ögonbryn att hissas upp i pannan ett extrasnäpp. Häpp!

Med risk för att blir tjatig - jag veet att det har varit mycket toalettstolar i inläggen men det här tar ju priset! Vilken tur att Childrens upptäckarhuset upptäckt att det är Internationella toalettstolens dag idag!




Kanelbullens dag, mors dag, svenska flaggans dag ... de känner ju de flesta till. Kan ju härmed passa på att upplysa om att moi, minsann fyller år på Vaginans dag. När jag gjorde den upptäckten i våras så blev jag lite handfallen ... Skulle jag känna mig hedrad eller kränkt? Jag menar, fira sin födelsedag på samma dag som världens alla fittor, hur ställer man sig till sånt? Jag valde det första alternativet och bakade en numera rikskänd fitt-tårta i rosa marsipan. Det kommer att bli en tradition.

Dasshumor

Fröken Lugn fick taskig potträning. Prutthumor kommer jag nog aldrig tröttna på. C skickade över en filmsnutt som fick mig att lägga mig rakt över tangentbordet och skratta så mycket den svidande halsen klarade. Den tangerar ju helgens bloggdrömmar om en ny toastol med fiskar i så den åker ut här.
Håll i hatten/turbanen, nu sätter vi fart!

Svider, värker och bränner ...

... i min hals. Vaknade och kände mig allmänt mosig. Yeaah! Ingen vidare start på arbetsveckan. Hasade mig iväg, så länge jag inte har feber så har jag inte råd att stanna i sjuksängen. När jag senare får bekräftat av kollegorna att jag minsann ser sjuk ut så blir ju inte saken bättre.
Någon sa det i lite omtänksam ton, och M, den mer hårdnackade levererade ett raktpåsakpåstående: "Fan, vad du ser ut!" Nu känner jag ju M ganska väl och kan ta det.

Jag tog M på orden, bädda ner mig när jag kom hem från jobbet och sov en stund. Fram på kvällen skickade han över den här lilla snutten som fick mig på gott humör. Halsen svider fortfarande som nåt kört ner ett rivjärn i den. Men vad fan, det är varken Ebola eller Blåtunga jag drabbats av. En skål glass och en dos Jeff Dunham är dundermedicin.

Fina fisken!

Tanken på att skaffa ett sällskapsdjur slår mig ibland. Nåt mjukt att klappa på när singellivet suger och det finns plats i soffan. Fröken Lugn är ju erkänt lat, så hittills är tre fiskar i en rund skål är det djurliv som finns.

Någon sa en gång att "män är djur". Haha! En man skulle jag däremot kunna tänka mig. Om de är skapligt rumsrena och klarar av att vara ensamma några dygn utan att duka under. Alla övergivna sommarpojkar som vill in i värmen, räck upp en hand ...

Nåväl, åter till ämnet. Jag spårar lätt ur.

Vännen C driver upp kattungar. Två stora och fem små söta ulltussar förgyller hennes tillvaro. Nåja, de små börjar nog snarade förpesta tillvaron. Nu, så här några veckor innan de ska lämna boet far de mellan golv och tak mest hela tiden och C:s oändliga tålamod börjar tryta ...
Visst, hon kommer få in en hög pengar när de är sålda, det är inga gatukorsningar vi talar om. Men det kostar inte bara på tålamodet utan även på kosingkontot. Specialmat, tonvis med kattsand, veterinären ska ha sitt och Sverak sitt... Gungorna och karusellerna, ni vet ...

Alltså, guldfiskarna Itchy, Scratchy och så malen Nilfisk (den suger så bra) är ju nästan gratis!
Städning av skålen nån gång i månaden. En burk mat för en tjuga räcker ett helt år. Kan det bli bättre? Veterinärkostnaden räknade jag kallsinnigt ut att den stannar på en spolning á 4 liter vatten i min Ido.

Det blir ju pengar över till en sån här! Vilken tur guldfiskar har kort minne. Med tanke på att de skulle tvingas se min röv nån gång om dagen.

Lagomlördag efter snedseglarfredag

Vaknade upp till teve-shop. Dagen kunde börjat bättre. Hur hamnade jag i soffan?
När jag reser mig upp och känner hur det hugger lite i ena ljumsken så minns jag. På fredagsdygnets sena timme när Fröken Lugn är så där lagom manisk inträffade ett litet tillbud.

Äntrade tvättstugan i god fart, tänder ljuset (en sån där lågenergilampa som inte lyser med fullt ös på direkten). I mörkret syns inte plastbaljan på golve. Med högerfoten i baljan, seglandes i hög fart framåt. Vänsterfoten har inte samma tempo vilket resulterar i att jag går ner i något spagat eller kanske det heter split? De gymnastiska döttrarna hade inte låtit sig imponerats. De hade troligen skrattat rått och ohjärtligt.

Ajsomfan! Hängatvättplanerna kom av sig, linkade iväg till soffan och där tog fredagen slut.

Lördagen ägnades åt skjutsande till träning, föräldramedverkan för Innebandyklubben.
Kronprinsessan hälsade på och eftermiddagen var allmänt småmyspysig. Lyckades svänga ihop en god wok. Ingen efterrätt men en djupdykning i smågodispåsen.

Kronprinsessan lärde ut ett kortspel och en patiens. Kort sagt en lagomlördag.

Finansgris

Vågar knappt titta till mina stackars fonder längre. Den ena borde heta Nordea Berg-och-dalbanan och den andra Upp som en sol-ner som en pannkaka. Gör mitt bästa för att inte drabbas av panik. Det vänder så småningom tänker jag jag förtröstansfullt. Men när man läser vad Nordeas styrelseordförande Hans Dalborg uttalande så blir även Fröken Lugn närmast kolerisk!

"Jag har förståelse för att höga pensioner väcker uppseende. Men Nordea är ett av Nordens fem största företag och avsevärt större än någon annan bank i Norden. I en jämförelse med de största företagen i Norden är våra pensionsnivåer marknadsmässiga och inte överdrivna"

Det gamla uttrycket Han skrattade hela vägen till banken kan i och med detta göras om till
Han skrattade hela vägen från banken.

Nordea bör snarast byta ut sin tjocka, glada spargris till en ny, magrare variant.

Och jag överväga att byta bank. Ebberöds maybe?

Blott en dag, ett ögonblick i sänder

Såå ... var det faktiskt fredag igen. Fast jag trodde det var torsdag. När jag mötte länsbussen på väg hem från jobbet så stod det inte linje 701 utan "Hurra, äntligen fredag!" Sådana insikter kan få Fröken Lugn på gott humör.


Sitter här i värmeljusinfernot för att hålla novembermörkret stången. En låt börjar loopa i skallen: Time Flies. Ja, det är väl precis vad den gör.

Ju fortare den här grå-våt-jävla-yllefiltstillvaron drar förbi, ju bättre!