Ombesiktning

Dagens besök hos doktorn gav inte någon mirakulös lösning på hur ett snabbt tillfrisknande ska gå till. Lite högre dos medicin och en blandning av substanser ska förhoppningsvis ge effekt. Inte slarva med medicintider eller glömma tabletter var ett annat råd. En remiss till reumatologen blev det då hon misstänker att jag har någon slags autoimmun sjukdom. När jag googlade och fick upp en massa läskiga sjukdomar stängde jag ner webbläsaren. Jag blir inte ett dugg friskare av att veta. Snarare tvärtom.

Det blir till att skaffa en dosett, (Gud hjälpe mig!) fortsätta med värma bad, gärna värmefilt i sängen och så mycket rörelse jag orkar med. Doktorn såg lite bekymrad ut då hon såg med vilken möda jag klädde av och på mig. Hon hjälpte till att få på strumporna. Det tar på stoltheten att inte klara av en sån sak. Jag trodde nästan att hon, i all välmening, skulle sticka till mig en broschyr om praktiska hjälpmedel så som strumppåtagare och dyligt, men hon insåg nog att det var att sjukförklara mig totalt.

Det är bara att konstatera att jag snubblat in på haltande ben i tantstadiet.  Som ett järtecken på det så körde jag idag ikapp en bil med THE END på regskylten. Bilen svängde åt höger så jag svängde åt vänster. För säkerhets skull.

Hoppas jag hittar en sån här, lite mer poppig variant av dosetten.

Jag borde släppa valresultatet

och gå vidare. Men ibland poppar det upp igen. Våfför gör di på detta viset? Jag och många svenskar har låtit som som rumpnissarna i en veckas tid nu. Det har analyserats spaltmetrar, eller spaltkilometar om detta faktum.

Berglins har förståss gett sin bild av det hela. Såå mitt i prick! 

Den där låten som skrålades fram av deltagarna på SD:s valvaka gör mig rätt full i skratt. Hur tänkte dom? Inte alls förmodligen. De bara återanvände en gammal hejaramsa.

Men, hur de som hittade på den ursprungliga hejaramsan tänkte gör mig aningen förundrad.  De valde en låt av gruppen Boney M, som förövrigt består av färgade människor och originaltexten lyder Brown girl in the ring.

De hade väl lite otur när de tänkte ...

Jan Guillou har däremot tänkt till och skrivit en läsvärd krönika.

Äntligen är han här!

Inte mannen i mitt liv alltså. Nej, han vet jag inte var han håller hus. Jag syftar på Lars-Göran Bengtsson, kommunalrådet i Svinarp. Jag har väntat på tv-serien Starke man ända sen i våras då jag såg ett pilotavsnitt. Nu har serien rullat igång och det artar sig till en helkul höst. Jag tror att det är nästan så här det går till i vissa kommuner i Sverige, med en viss överdrift.

Söndagar kommer jag sitta bänkad i soffan klockan åtta. I onsdags började ett annat humorprogram på TV4, Välkommen åter, gräddan av Sveriges kvinnliga humorelit finns med och jag skrattade hejdlöst.

Nu dags för lite sömn inför ny arbetsvecka.

Hej hopp!

Lilla h har lagt innebandyklubban på hyllan. Nya utmaningar i form av simhopp väntar. Hon träffade Willy, simhoppartränaren, och blev sugen på att prova på en vattensport. Nu har hon varit med några gånger och verkar tycka det är jättekul. Willy är tysk. Tror jag. Han låter iallafall så. Willy utstrålar en skön blandning av tysk kadaverdiciplin och entusiasm med ett gott hjärta. Med en outtröttlig vilja korrigerar och korrigerar han. Det är vrister som ska sträckas, knän som ska vinklas rätt och magmuskler som ska spännas. Spännande värre.

Huruvida det blir någon framtida karriär på svikten och i hopptornet får framtiden avgöra. Lilla h hoppar på med samma explosivitet som hon brukar ha när det gäller hopp och studs. Hon gillar vatten och hoppar utan tvekan i från femman så det ska nog gå bra. Att hon nu får öva på att lyssna, koncentrera sig och vänta på sin tur gör inte heller direkt illa.

Stora H har inga planer på att släppa innebandyn iallfall. Det är ett gott tjejgäng som har hållt på i några år nu med god support av sin tränare.

Själv sportar jag mig ur sängen på morgonen, det är somliga dagar en prestation av stora mått. Troligen är det ett återfall av Psoriasisartrit som återkommit och jag känner mig rätt så nedslagen. Att vid 46 års ålder behöva få hjälp av barnen med att få på sig kläderna känns inte alls bra. Ny läkartid och fortsatt utredning väntar. Jag försöker dämpa symptomen med så mycket rörelse som kroppen klarar. För mycket stillasittande fungerar inte. Varmvattenberedaren går på högvarv då varma bad mjukar upp och dämpar smärtan. Maxdos av Diklofenak och Voltarensalva gör sitt till.

Hå hå ja ja. Blotta tanken på att bli sjukskriven ger mig ångest. Alliansen och Försäkringsskassan kommer pissa på mig om jag inte kommer att klara av att rätta in mig i den så kallade arbetslinjen.

Sverige blev med ens så mycket kallare igår

Trots dubbla filtar i soffan och mängder med värmeljus så var det som en kall vind svepte in i rummet. Det var inget fönster som stod på glänt i den småkalla septemberkvällen. Det var det faktum att nästan 6% av sveriges röstberättigade medborgare stängt dörren mot medmänsklighet, solidaritet, och öppenhet.
Det blev så kallt och jag är ledsen och oroad.

Det faktum att Sverige får leva med ytterligare fyra år av borgeligt styre är också surt. Min plånbok har blivit tjockare under den sista mandatperioden men jag har också haft turen att hålla mig frisk och haft ett jobb. All valfrihet står mig upp i halsen. Så mycket tid som går åt att göra sina val. Att se till att man själv får det bra. Vissa gillar läget, men de som inte har några valmöjligheter, ja de sitter där i något slags moment 22.

Tråkdag

Vaknade av regnet istället för väckarklockan. Den nya telefonuslingens batteri räcker inte länge. Inatt stängde den av sig. Jag må ha sovit som en stock på den nya sköna bäddmadrassen för jag har inte ens hört varningspipen för lågt batteri. Låg kvar och lyssnade på regnet och försökte vicka igång stela fingrar och tår. När jag masat med ur sängen var klockan nio. Tur att det är lördag. Idag känns det som att regnet tänker vara ihållande.

Det får bli en städ- och tvättdag. Frukost, morgontidning, medusin, snus och kaffe. Saker som normalt brukar få fart på maskineriet har hjälpt föga. Två timmar senare sitter jag i kökssoffan och vegeterar.

Herr Blues bjöd mig till Åmål på konsert ikväll. Det blir nog inget med det, känns för långt att åka. Claes Yngström gör en minneskonsert till Jimi Hendrix ära. Just idag är det exakt 40 år sen han dog på ett halvsunkigt lägenhetshotell med det vackra namnet Samarkand. Bara den vetskapen gör dagen lite extra grå. Eller blå.

Håll Sverige rent!

Jag passade på att förtidsrösta idag. För säkerhets skull. Tänk om jag snubblar, slår i huvudet,drabbas av en personlighetsstörning som leder till att jag för för mig att rösta på Gösta. Freddan ser måhända förtroendeingivande ut och liknar till det yttre en expojkvän. Men det hjälper inte, bakom Moderaternas skickliga marknadsföring är och förblir de ett högerparti. Med en redig personlighetsstörning kanske jag rent av, hemska tanke skulle rösta på Sverigedemokraterna. Tanken är vämjelig.

Inne på Facebook finns en applikation där kan man knappa in hur man tänker rösta i riksdagsvalet. En röst per medlem, det går inte att fuska, jag har provat. Ungdomar under 18 år kan rösta men deras röster sållas bort i resultatet.

Resultatet, ja, det är en sorglig, mycket sorglig läsning. Sverigedemokraterna ligger på 17%! Tredje största parti efter M och S. Jag tittade både en och två gånger för att hitta ett decimalkomma som kunde skingra den oro, ilska, upprördhet, vanmakt och sorg jag känner. Men icke. Med dessa siffror är jag allt annat än lugn.

Lördagsblandning

Dagens planer att hoja runt Hjälmaren med Triumphkamraten M. Diset låg tjockt i morse och ingen av oss kände oss speciellt lockade av att ge oss iväg. Det blev lite hemmafix istället då allt sånt inte orkats med i veckan.
Stora H gav sig iväg redan på morgonen till Agge, där ett gäng tjejer har filmmaraton. Under ett dygn ska det kollas på film så ögona blöder. Jag gillar det här tjejgänget! De kommer på såna kul grejer att göra. Så länge de inte hänger nere på "byn" är jag enbart nöjd och tacksam.
Lilla h åkte och badade med Tove jag var inte badsugen så jag satt i caféet och läste i Lotta Thorséns "Aldrig som hon" - en barndomsskildring som får det att värka i hjärttrakten. Vilka jämrans, eländiga uppväxter en del barn har.
Nu sover lilla h hos Tuva och jag hade gärna åkt in på Live At Heart och lyssnat på livemusik på Örebros krogar. Eftersom Emme och Lola planerat att avlägga visit så stannar jag hemma, bäst för min plånbok.

Lyssnar på Gogol Bordello och äter getost med färska fikon och likör. En rätt skön lördag.

Tråkjobb

Jobbet är inte kul alla gånger men nästan. Fakturering hör till tråkkategorin iallafall programmet som man ska göra fakturorna i. Idag fick jag in en rätt marig beställning. Ett grisjobb skulle kollegan J kalla det. Jag tycker än så länge att den typen av jobb är utmanande.

Jag fick läsa och grunna flera gånger för att förstå vad den dyslektiske beställaren vill ha. Minst sagt rörigt. Men sista raden tar nog priset.

ALLA BILAR INTE FROM SKROT,BILFIRMA,BILDEMONTERING, BILFÖRSÄKRING OCH EFTERLYST
OM DU KAN BARA SVENSKA NAMN:

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Var drar jag jag gränsen för vad som är ett svenskt namn? Reinfeldt, är det svenskt?

Ni kan vara lugna för att jag inte kommer sortera ut några namn. Det vore tjänstefel. Däremot måste jag nog lägga band på mig för att inte förnedra kunden med några väl valda ord.

High Chaparall

Stora H ville börja rida efter några års uppehåll. Första lektionen blev inte som vi tänkt oss. Hästrackaren satte av i sken och Hillevi for av sådet dammade i sanden. Men hon var tuff och satt upp igen.

Cirkus Såssarna i stan

Lilla h ville förstås gå. Eftersom Socialdemokraterna sponsrade biljetterna till Cirkus Skratt så priset landade på modesta 100 kronor för två, tillät barnafadern och jag denna utsvävning. Hon fick med sig Kamrat Tuva som vi träffade vid Café o Le, där hon fikade med sina farföräldrar. De satt med valkorten i hand och tänkte förtidsrösta, så det blev lite prat om politik för Gunvor ytterligare en gång för denna dag. Tidigare på dagen hade hon haft en diskussion med en blåmoderat på vårdcentralen.

Lilla h är idagsläget en övertygad socialdemokrat. Tror jag det. Hon blev bjuden på en heldag på Boda Borg med uppträdande av Ola Svensson förra helgen. Då var det SEKO som hade något valjippo. Och så idag cirkus. Inte undra på att hon tycker att de är bäst.

I bilen på väg hem försökte jag förklara att man ska rösta efter sin övertygelse om vilka som är bäst skickade att styra Sverige. Inte vem som fixar bäst valfläsk. Nu har det ju några år kvar till de får rösträtt, men jag är övertygad om att båda kommer gå till valurnan och lägga en väl avvägd röst. Tjejerna resonerade så insiktsfullt och klokt om vårt statskick och de hade full koll på ord som alliansen, blockgränser och rabblade partierna som rinnande vatten! Jag blev rätt så paff faktiskt. Sedan blev jag rörd. Så små och ändå har de sån koll.
Jag minns att 1976, när jag gick i sexan, så hade jag inte en aning om att man röstade vart fjärde år. Det hindrade dock inte mig att orera om mina åsikter. Jag blev avnäpsad av en klasskamrat som hade lika mycket koll som de här tjejerna och jag har nog aldrig känt som så korkad som då.

Undrar hur många som var på loppis i helgen?

I Nerikes Allehanda räknade jag till inte mindre än 25 annonser om loppmarknader i lördags. Utöver alla små hade vår möbeljätte IKEA loppis på alla sina varuhusparkeringar. Det måste tyda på att vi svenskar konsumerar något otroligt med möbler och prylar.

Mina förråd och garderober skulle verkligen behöva rensas ut. Det räcker nog till både loppis, Bra & Begagnat och soptippen.

Trollpelle, Soliga Solveig och Dittzie är nu nerpackade i rekvisitakartongen

Så har vi härjat klart i trollskogen mina barn och jag. Det har varit kul att göra något gemensamt. Tjejerna börjar bli i den åldern då de tycker att kompisar är viktigare än päronen. Lilla h gillar teater skarpt. Det blir nog hon och jag som fortsätter på tetertiljorna i höst. Stora H är i den åldern att det är en aning pinsamt att klä ut sig till troll och dansa runt. Men hon gjorde sitt bästa och kommer säkert minnas den här tiden.

Full fart i Trollskogen

Inatt hade jag hoppats på en god natts sömn efter en intensiv helg. Klockan två vaknade jag av det var revolt i magen. Det var nog något lurt med kebaben jag åt igår kväll. Matlagning på hemmaplan orkades inte riktigt med igår när vi kom hem från Rosendal. När det var dags att kliva upp var jag rätt så urlakad så det fick bli en sjukdag. Nu känner jag mig bättre men aldrig mer kebab från den syltan!

Det drar ihop sig

Veckan har ägnats åt att fara till jobbet, jobba, fara hem, åka och repetera trollteater. Ikväll har vi en välbehövlig paus och det känns skönt. Kanske friheten måste användas till att frosta av frysen.

När jag kom hem från Rosendal vid halvtio igår kväll, tutade frysen. Attans! jag hade inte stängt frysdörren när jag tog ut en kylklamp till matsäcksväskan. Under timmarna vi varit borta hade det byggt på rejält med is. Jag fick skuffa igen dörren.

Öppnade sen altandörren för att ropa i Trajja, som inte behagat komma in när vi skulle iväg. Ingen katt. Nu är det så kallt att det inte går att ha balkongdörren på glänt längre. Van som hon är att komma och gå som hon vill under sommaren så verkar hon bli rejält sur av att mötas av stängda dörrar.

Jag tog ett kvällsbad och ropade på henne massor med gånger. Efter kl elva behagade kattdamen komma in. Hon är en söt och trevlig katta. Oftast. Hennes humör kan dock snabbt växla, från behaglig till surkarten av värsta rang. I söndags var Emme hemma med Lola. Lola ville leka men Trajja ruttnade på den vita grishunden och dängde upp henne rejält. Sen stod hon och morrade åt Lola så hon inte vågade röra en fena. Hon vågade inte ens titta åt Trajjas håll. En kul syn.