Mental istid

Min tankeförmåga går på sparlåga. Jag börjar fundera om det beror på OS. Detta ständiga soffande framför teven ger ju bara input i form av spänning och fosterlandsstolthet.

Det börjar bli dags att skaffa sig mental input i någon annan form. I bilen ligger en ljudbok som jag nog ska hämta in. Det är Mian Lodalen som läser sin bok Dårens Dotter och det är sanna mina ord ren och skär nostalgi att lyssna på den. Samtidigt är det en ganska tragisk bok i stil med Mig äger ingen och Svinalängorna. Men den får mig att reflektera lite. Tänka på hur det var när jag var barn och gick i skolan. På 70-talet så snålades det inte på resurser i skolan, ändå minns jag skoltiden som utarmad. Visst, talpedagog, och fotgymnastik erbjöds var och varannan unge som hade minsta antydning till plattfothet och läspande. Men blev vi så förberedda för livet?

LGR 69, en grönrandig bok, tronade i vart klassrum. Det var den nya läroplanen för grundskolan och den skulle lyfta skolan ur den gamla folkskoleeran till något nytt och bättre. Med den tidens mått var det säkert inga fel på läroplanen. Men grundsynen på barnet/eleven som individ hade en del att önska. Jag kan inte minnas att någon lärare någonsin frågade mig om mina känslor och tankar.

I dagens skola känns det som omvänt, eleven som individ sätts i centrum och får vara med och påverka. Men i de fall någon elev behöver lite extra stöd så verkar det vara "bovägga".