22 dagar kvar

Att den här jämrans bröllopshysterin avtar är knappast troligt. Hur många är spytrötta på allt tjat om kronprinsessbröllopet? Jag viftar friskt med båda armarna. Dagstidningarna skriver spaltmetrar om minsta lilla detalj. Jag erkänner att jag är ganska imponerad över hur många utvikningar de lyckas göra på ämnet.

I affärerna nödgas man kryssa fram mellan bröllopskollektioner av choklad och porslin. Det är är förstås inte lika hysteriskt och smaklöst som det var i Storbrittannien när Diana gifte sig med vingmuttern Prins Charles. Broder T var i London samma sommar som bröllopet skulle hållas, och han berättade att bilder på brudparet fanns på allt tryckbart material som gick att uppbringa. Antalet minnestallrikar torde uppgå till åtskilliga miljoner.

Broders T:s dåvarande svärfar, som var en sann republikan, skrev en insändare där han lite milt ondgjorde sig över monarkin. Som tack fick han en kondom fylld med en bajskorv! Ja, ni läste rätt. Monarkister, åtminstånde somliga, verkar ha en synnerligen pervers läggning.

Jag saknar faktiskt skithuspapper med guldkronor på. Om det fanns skulle jag nog kosta på mig en rulle

Slutsprutat i Visby?

En moderatpolitiker tycker att champagnesprutandet på Visbys inneställen inte hör till god ordning. För en gångs skull är jag benägen att hålla med en moderat. Det är råkorkat att drälla ut god dryck. Den ska reta smaklökarna.

Det här kanske leder till att det blir mindre av stekare och brats på underbara Gotland om förslaget går igenom. Önsketänkande, jag vet.

Attans också!

Det var det mildaste yttryck som kom över läpparna på mig. Den fina högtryckstvätten som jag fått låna gav upp efter 30 sekunder. Troligen någon packning som gett sig. Det blev att göra på den sedvanliga viset. Skura för hand.

En sprayflaska fylldes med såplösning. Spray, spray, spray. Nej, nej, nej. Den funkade inte. In efter en ny. Samma resultat. Nu började muttrandet. Visst är det väl som en förbannelse vilar över tingen ibland?

En hink fylldes med vatten och såpa. Den började tömmas från botten. Jasså, var det hål i den? Ny hink fylls och töms på samma vis. Nu började tålamodet rinna undan i ett tempo, betydligt snabbare än strilandet från hinkarna. Efter en stunds rotande kom två hinkar fram och de höll tätt. Barnen hjälpte till att skura så nu är uteplatsen skapligt ren. Lola gonade sig i solen och häll sig ovanligt lugn.

Golvet hade lagom torkat upp när Gänget från Hörstabacken dök upp. Även lokförarinnan M tog sig till Kumla för att grilla med oss för andra helgen i rad.

Fast forwardvecka

Jag har blivit för usel på att blogga. Den här veckan har gått fortfort. I måndags började jag jobba som informationssäljare och det är inte lite som jag ska lära mig. Huvudet snurrar av nya begrepp och moment. Men det är kul!

Igår när jag körde hem på motorvägen sneglade jag på en lastbil (LB) och funderade vilken karosserikod den hade. Jag har väl aldrig ägnat en tanke åt lastbilar förr. Jo, åt dess förare som alltför ofta beter sig illa.


Även fritiden har rusat på. Varenda kväll har varit uppbokad med något kul. I onsdags träffade jag en gammal bästis från lågstadietiden. L hittade mig på Facebook och hon är frisör så jag passade på att hälsa på hemma hos henne och få håret klippt medans vi pratade om vad som hänt de senaste 35 åren ... Tiden går.

Middag och frukost har intagits på uteplatsen och nu är det ju för härligt. Plommonträdet blommar och det luktar underbart från en buske någonstans.

Pingsten till trots, denna hänryckningens tid, ska ägnas åt att städa upp på uteplatsen. Jag har fått låna en högtryckstvätt  så ikväll kan vi njuta av en ren uteplats.

Barnarov

Stampe fick  besök av två babes vid namn Geisha och Zinga. Hans normaltillstånd är höggradigt vegeterande men nu blev han lite uppspelt! Lite för uppspelt. Brudarna fick gå hem till sig igen innan kaninpopulationen ökar drastiskt hos flickorna och barnafadern.

Långhelg

Jag hade sett fram mot fyra, härliga lediga dagar men redan på dag 1 är jag totalt uttråkad. Grått och kallt. Alla mina förhoppningar på att vara ute i majsolens sken, dona lite på tomten, grilla, köra hoj och bara ha det allmänt najs verkar gå om intet.

Ingen mjölk till kaffet och ingen NA till frukosten, kanske var det där det gick snett med humöret?

I morse började rensa i utrymmet under trappen.Jösses vad möe gammalt mög jag har dragit på mig. När allt bråte var utrensat från skrubben och hjälpligt sorterat tröttnade jag och tomglodde ut genom fönstret. Varför är det så tråkigt med gråväder plötsligt? Jag brukar även uppskatta lite fulväder, det blir mer legitimt att bara vara hemma och slappa. Men inte nu. Antagligen för att det borde vara så där vårigt så att man bara flyter runt och känner sig toppen.

Jag gjorde som resten av Närkes befolkning, for till Marieberg och shoppade bort lite tristess. Kom hem med en ny dator, en burk Ben & Jerryglass och kattsand. Nåja, lite kuligare blev det.

Pollenstormen ...

... slog ut mig, som askmolnet slog ut flygtrafiken. Jag orkar vara på jobbet men sen har luften gått ur mig. Att skriva här på bloggen har inte funnits ork till. Igår berättade min Triumphkompis M att hon hittat min blogg och blivit sittande en lång stund för att läsa den från början till slut. Hon är också informatör och det värmde att få höra att hon tycker jag skriver bra. Bäst jag tar mig i kragen och fortsätter skriva. Nästa vecka kommer jag inte skriva i tjänsten och då gäller det att inte ligga av sig med skrivandet. Det är som kondition, en färskvara.

Nu börjar tabletterna verka och jag känner mig inte lika trött, bara rasslig i luftvägarna. Jo, trött är jag idag men av andra orsaker. Stort partaj på Mastodont med massor med folk. Hårdrockarna som gled in efter krogstängningen höll i gång till klockan sex i morse. Då var vi vanliga, dödliga ganska trötta. Det var en kanonkul kväll med tre band på scen. 


Kraxkompaniets årsmöte är nu avklarat och efter mötet var vi hemma hos K och B för att se premiärvisningen av Hackat och Malet - The Movie. K har jobbat som en liten gnu med att redigera ihop hela föreställningen. De bor ovanpå Pizzeria Svängen och doften av pizza lockade till att köpa med en kebab med bröd hem. Nu har jag slafsat i mig den och känner mig både trött och däst.


Kamrat M hade med sig körsbärstomatplantor som hon levererade från sin bil mitt på Kumla torg. Det måste sett ganska suspekt ut. En tjej delar ut små gröna plantor till folk som kommer från olika håll. Haha! Hoppas inte narkotikaroteln satt på spaningsuppdrag. Nu ska jag vårda de små plantorna väl så jag kan skörda egna tomater i sommar.

Vårmönstring

C klämmer en traditionsenlig hamburgare hos Big Twins. Nu är våren här!

Som traditionen bjuder

blev det en sväng till Kumlasjön även i år. Före besöket grillade vi. Emme med kompisen J och Stora H dök äntligen upp. Jag hade tagit en tupplur på sofflocket och lyckats sova bort huvudvärken som hängt kvar i ett dygn. Tanken var att i år köra mc-kortege till Askersund men vädret kändes inte så lockande så det fick bli ett brasbesök.

Efter maten begav vi oss till Kumlasjön för att se på lilla h, som tillsammans med tre kompisar, fått det hedervärda uppdraget att bära var sin fackla till fyra pilbågsskyttar som skulle skjuta brinnande pilar ut till brasan som ligger i sjön. De klarade de med glans. Lilla h var lite nervös men laddad för att stå på scenen.

Vårtalet, som i en monoton stämma anfördes av en av gubbarna Eriksson, (jag kan inte hålla isär dem) var ett brandtal till byggandet av Kumla sjöpark. Om det blir samma framgångssaga som 75-årsfirande Kumlasjön får väl framtiden utvisa.

Antändningen av brasan gick lite trögt och barnafaderns hemliga vapen klickade. Han hade en liten detoneringsapparat som skulle användas om brasan inte tog sig ordentligt. Tyvärr skötte sig inte apparaten som han, med förtjust min, visade upp. Att jag levt ihop med en bombman var helt nytt för mig. Till slut brann det iallafall. Jag tycker iallafall att Kumla har ett allmänt småtrivsligt firande. I år slapp vi tivolit, som var där förra året, och tog udden av stämningen.

Hemma på Baldergatan fortsatte Emme och kompisen J umgås vid köksbordet medan jag och Lola, lite lagom fredagströtta ruvade i soffan.