7 februari 2010

Denna dagen ett liv

Vaknade i fin form. Det måste bero på att vi somande kollektivt i soffan, jag och Kamrat M. Hon kom med dottern E på sova-över-besök då hennes hem var ockuperat av tillresta skidåkare. Det lilla huset på prärien likande mer en vallningsbod så de gjorde det rätta, flydde hem till mig.

Vi kollade på melodofestivalen och efter det knoppade Lilla E in i soffan. Efter att hon flyttats till lilla h:s säng satt vi och gäspade i soffan. Efter en stund ser jag att M slagit ihop sina gröna. Jag hade precis på läppen att fråga om hon somnat, men hann själv törna in innan frågan ställts. Någon timme senare vaknade M och och tyckte att det var bättre att sova i liggande ställning.

Det är så fint med gamla vänner, det går att umgås sovande utan att det känns vare sig bortkastat eller skämmigt. Som tur var, hade vi hunnit avhandla meningen med livet på telefon några timmar innan.

Dagen har ägnats åt repetition med musikerna inför revyn. Musikrepen är klart roligast. Sjungning gör mig så glad. Jag borde sjunga varje dag.

Efter repet hämtade jag Mamsen och vi åkte till Örebro och gick på restaurant för att fira hennes 80-årsdag. T och barnen dök upp. Maten var fantastiskt god. Lilla h deppade lite för att pannacottan var slut men när den italienska glassen dök upp så var pannacottabristen glömd.

Inga kommentarer: