Total förnedring igår

Som jag längtat efter speedwaypremiären! Så blev det total utklassning och förnedring nere i Gislaved. Lejonen skåpade ut Indianderna med siffror som jag under natten försökt förtränga.

Kvällen på O´ Learys var iallafall trevlig. 17 grader och sol i Kumla gjorde att jag jag valde att ta hojen till stan. Broder T, vingkamraten C med gubben P och sin Maffiaklanmedlem B var på plats när jag kom dit. Även hojkamraterna B och P och T var där.

Att kolla matchen på teve funkar ju nästan lika bra som live. O´Learys behandlar dock sina gäster lite stymoderligt om man inte äter. Vi fick hänga vid bardisken och kolla på en liten teveskärm. Borden är reserverade åt de som vågar ta risken att utsätta sig för matförgiftning.

Jag har sagt det förr. Ät inte kyckligen. Nu säger jag. Drick inte kaffet! En vämjelig sörja till priset av 23 kronor i en ful Ikeamugg. Ni vet de där beige för 2 kr st. Nästa gång smugglar jag med en egen termos.

Stora H är nu riddare av S:t Torgil

Alla 4/5:or på Skogstorp har under vårterminen gått en riddarskola. Igår var det avslutning i kyrkan och de dubbades under högtidliga former till riddare för sitt mod, sin framtidstro och sin tro på sig själv. Som bevis fick de ett diplom och en läderpåse med fyra stenar. Stenarna ska symbolisera fyra ridderliga egenskaper; mod, tålamod, ärlighet och vänskap. Jag tyckte det var en fin ceremoni och jag tror att barnen har fått lite livskunskap med sig.

Kameran fanns med men dess batteri ville inte. Jag hann knäppa ett kort utanför kyrkan innan den gav upp. Klantigt av mig att inte kolla upp sånt innan.

Härlig helg

Har det varit. Igår gjorde vi en tur till Örebro med lite shopping. Tidsoptimisten i mig hade kalkylerat galet. Vi fick stressa som tokar för att hinna ut till Musikhögskolan där vi skulle titta på teater. Kraxkollegan U och hennes studiekamrater hade satt upp En natt i februari av Staffan Göthe. En både rolig och tänkvärd föreställning.

En snabbfika hos Emme blev det för jag var så kaffesugen att jag höll på att storkna. Tanken var att hälsa på hos ett hantverks- och konstnärskollektiv som hade öppet hus men tiden rann iväg. På kvällen blev det grillpremiär i Hörstabacken. En hel drös med ungar och fyra vuxna hade det allmänt trivsligt.

Imorse vaknade jag före åtta, förvånansvärt utvilad för att ha sovit på soffan med kläder på. Städade och gjorde cheesecake till Stora H.s kalas. Några tappra Kraxare flyttade kostymförråd och annat från lägenheten till en ny lokal. Nu hoppas jag att vi får vara kvar i den en tid. Det här var tredje flytten på bara något år.

Hem och mecka ihop hamburgare av 2 kg köttfärs. Stora H ville ha lite USA-tema på kalaset och eftersom det var hennes dag så fick det bli så. Barnen var med granne L och hennes flickor till Kumlahallen och badade. Det fina vödret som var med oss i morse försvann men det gick att grilla burgarna ute och åt inne.

Stora H var helnöjd med sina presenter. Hennes kära far hade fått hennes ålder om bakfoten. Alla roades av att han fått för sig att hon klivit in i tonåren. 12 år fyller hon i morgon, vår kloka, fina tjej.

Får jag presentera Mahalo

Jag har köpt en ukulele! Snabbt fattat beslut men inget impulsköp. Jag har frågat barnen flera gånger om de inte vill ha en, men de har inte varit särdeles intresserade. Min kollega M var med på ukulelefestivalen i helgen och hade köpt sig en och var totalt uppspelt. - Snälla, köp en du också, uppmanade hon. Självklart gjorde jag så. En helt vansinnigt designad historia i grönt med tropiska frukter.

Det känns lite Go bananas över det hela. Nu när jag sansat mig och plinkat och plonkat på den inser jag att jag måste lära mig spela också. Den medföljande instruktionsdvd:n gav mig föga svar. Instruktören ser ut exakt som jag föreställer mig att gitarrknäpparen Mats i Magnus Ugglas låt Trubaduren. Mats, förlåt, han hette något annat, instruerande med en sängkammarblick som var mer än nådigt sliskig. Tro inte att jag blev till mig i trasorna. Jag får nog stålsätta mig för att titta på filmen igen.

Den lilla lutan måste dock stämmas, där går jag bet. Den lilla stämpipan som följde med mitt ukulelekit gjorde mig inte klokare. 

Den här lille gynnaren har ju lärt sig spela. Sången däremot tycker jag nog lite ödmjukt att jag klår honom i. Blott 5 år. Gissa om grabben kommer få ligga om 15 år!

Tack O' Learys!

Hälsar Skånemejerier som får sälja Provivashots till alla som fått tarmfloran kvaddad av deras så kallade kock.

Lattjo!

Rutchkana är kul tycker Lola.Det gick åt två sekunders betänketid innan hon åkte ner.

En kollektivtrafikvägrares bekännelser

Från att varit en busspendlare under många år, är jag sedan flera år en av de hatade bilisterna som ensam i min icke-miljöbil far fram och åter mellan Kumla och Örebro. De fåtal gånger jag nyttjar kollektivtrafiken är vid tjänsteresor och krogresor. Igår var det dags att nyttja länstrafiken.

Kollegorna ställde till med after work på O´Learys. Jag var förståss inte sen att tacka ja. Glad som en lärka satte jag mig på bussen och lämnade de halvsjuka barnen. En och en halv dag med gnällspikarna hade tärt på mitt tålamod rejält. En kväll med mat och alkohol hägrade som en oas lär hägra för en vilsen i Sahara.

After Worken blev en ganska kort tillställning. Det var inte något vidare hålligång på kollegorna. En efter en droppade de av till sina familjer och barn. Att ensam stanna på O´Learys en ligamatchkväll kändes lite väl desperat. Nog för att jag är öppen för att förändra mitt civilstånd från singel till osingel, men nån måtta får det vara. Det är då rakt inte en fotbollfanatiker jag är ute efter.

På väg upp på bussen är jag snäll och håller den kvar, då jag ser en gubbe kommer skumpandes med ett stort paket i famnen. Gubben visar sig vara en riktig kronalkis och han damp förståss ner alldeles för nära mig. Han luktade gammal smuts, sprit, öl och pepparkakor?! Jag munandades och tomglodde ute genom rutan, precis som inbitna kollektivtrafikanter gör. Alkot malde på i en lång monolog. Han var inte helt vrickad och hade kunna varit ganska så underhållande om det inte var för att jag började känna mig allt mer kymig och illamående.

Det var långa haranger om askmoln, Beatles och irrfärder mot Oslo. Efter stipulerad tid i fyllearresten hade gubben blivit utsläppt i gryningen. Svinkallt som det var på morgonkulan, hade han hoppat på en Swebus med destination Oslo. Där hade han vänt och åkt till Örebro igen. I glädjen över att pensionen trillat in på kontot hade han inhandlat en stor cirkelsåg. En och annan starköl hade också införskaffats. Innan vi var framme vid Adolfsberg hade han vridit i sig två burkar. Vid Marieberg började hans blåsa göra sig påmind.

Vid det laget hade även mitt illamående övergått till kraftiga magsmärtor och jag stod inte ut att sitta kvar i den märkliga odören. Jag flyttade mig närmre en hålögd småbarnsmamma som hade en unge som skrikit oavbrutet sen vi lämnade Resecentrum. Ett något bättre alternativ, men bara något. Jag stoppade fingrarna demonstrativt i öronen och försökte se medlidande ut.

Det är sånt här som jag anser mig ha legitimitet att köra bil. Visst, får man möta människor och uppleva saker. Men nja, jag trivs så bra med den enahanda bilturen. Jag hann hem precis innan magen, i revolt, gjorde sig av med Club-Sandwichen med kyckling som intogs på O´Laerys. Ät inte den! Åk kollektivt om ni orkar. Men jag dömer ingen som väljer bilen.

Saker som får mig att gråta

En liten kvinna räddade en stor karl från att drunkna. Det räckte att läsa artikeln för att hjärtnupna jag skulle börja snyfta.
Här möter Tobbe sin livräddare - Köping - bblat.se

Mina snörvliga ungar får mig nästan också att gråta, av frustration. De är bara så där lagom sjuka. De orkar vara uppe men de är ur fas, vilket resulterar i att de hackar på varandra heela tiden.

Lite medmänsklighet och eftertanke om jag får be

Tidningarna rapporterar om att ärkeäcklet Anders Eklund ska få en bevakad lufthålspermission. Genast börjar den svenska pöblen gasta om hur jävligt det är att han ska få komma ut. Mitt lägre jag kan också tänka: släng bort nyckeln, kastrera fanskapet, arkebusera, lobotomera, med mera.

Det han gjort är oförsvarligt och genomvidrigt. Men han är dömd till livstid och har nu suttit inne i två år. I runda slängar 17 000 timmar. Jag vet att hur jag själv brukar känna mig efter några dagar i sjuksängen. Då kan ett besök på Ica Maxi kännas upplyftande.

Är det inte ganska givet att även han ska få komma utanför i några timmar för en synundersökning, ett restaurangbesök och skivinköp? Kommer Eklund vara en bättre människa när han kommer ut om okänt antal år om han inte fått en enda permission? Jag tror inte det.

Kom igen Marie-Louise Danielsson Tham!

Nu kan du komma hit och topsa mitt kylskåp. Lukten av gamla ostar, utspilld mustkoncentrat och skrumpna potatisar är borta. Nöjd med mitt värv dricker jag en Piggelingrogg. Måste ju prova så att den smakar så som jag minns. Och det gör den, det kan jag lova.

I morgon blir det inget jäkla fredagsmys utan fredagsbus! Nu när vi inte längre behöver repetera eller spela revy så ska vi ut på lokal. Jag vill lova att vi är några rejält partysugna kvinniskor som ska göra Buddy Holly Bar eller något annat av Örebros etablissemang  osäkert.

Nya vägar, nya mål

Idag blev det officiellt att jag byter jobb. Jag har vetat om det sedan i början av mars och nu vet mina nuvarande arbetskamrater och de blivande.

Det känns helt enkelt toppen! Verkligen dags att prova på något nytt. Den "syttende" maj byter jag skrivbord och får nya arbetsuppgifter och det ska bli kul att ge sig i kast med detta. Känner mig lite otålig, för helst vill man ju hoppa på det nya direkt. En månad går fort och det är nog bra att få avsluta det jag håller på med och hinna fundera lite över hur jag bäst kastar mig in i det nya.

Det är inte bara på jobbet som jag känner mig lockad att ta nya vägar. Revyandet var något nytt i mitt liv som blev en positiv vändning. Ett härligt gäng med många skratt och en del vedermödor. Precis som det ska vara.

Dörren är öppen

Helt underbart att höra fågelkvitter så här på förkvällen. Väntar på att Emme och Lola ska dyka upp så vi kan dricka kaffe och gå en promenix.

Det märks att det är valår

De nya reglerna för öppettider på uteserveringar var gårdagens snackis. För att inte störa boenden i city ska krögarna mota in folk från uteserveringarna klockan tio på kvällen. Helt galet är min åsikt. De få sommarkvällar som är varma och fina nog för att sitta ute, kan väl vi arma nordobor få bete oss lite kontinentalt. Är det för mycket begärt?

Staffan Wärme passade på att plocka några politiska poäng och beslutade att köra över miljönämnden. Beslutet rivs upp lika snabbt som det  fattades. Man tackar! Det var det enda vettiga som han gjort. Det må vara hur opportunistiskt som helst. Vad annat kan man vänta sig fem månader före valet.

Jag ska skänka en tacksamhetens tanke åt honom i sommar när jag sitter och dricker Margaritas i solnedgången ... Nope, varför störa en underbar kväll med att tänka på en maktfullkomlig folkpartist. 

Åter i vardagen

Märkligt hur snabbt man anpassar sig ... Tillbaks på jobbet så kändes kollegorna lite ovanliga. De manliga var normalt klädda och hade varken, smink, peruk eller strumpbyxor. Efter att kamperat halvnaken en vecka i ett litet förråd ihop med grabbsen i revyn så blev det fullkomligt normalt. Helt galet.

Skönt med ljusa kvällar och lite mer värme i luften. Nu ska det bli promenader regelbundet. Nya gåskor är införskaffade och de har börjat gås in på gatorna i Kumla.

På´t igen

Sista föreställningen för denna helg och tur är väl det. Även fast det här är tokroligt så börjar vi nog känna oss lite slitna. Förra helgen repade vi hela dagarna och efter det har vi bara varit lediga i måndags. Dygnsrytmen har förskjutits då det är omöjligt att lägga sig när jag kommer hem på natten. Snacka om att vara uppe i varv.

Ikväll blir det kanske lite efterfest då ett stort gäng revyfolk från Lekeberg sitter i publiken. De ska vara kända för sitt partyhumör så vi måste ju självklart vara ett gott värdfolk. Imorgon kommer jag vara slut som artist.

Mera kickar

Lockad av alla mullrande motorcyklar monterade jag batteriet och väntade på sanningens minut. Skulle hojen starta? Skulle jag komma i skinnstället? Det gick vägen med båda mina farhågor. En liten tripp runt Hallsberg var lagom att börja med.

Nyäten på löjrom med tillbehör känns livet helt perfekt. Nu dags för tredje föreställningen av fyra för denna helg.

Vilken kick!

Häromdagen ifrågasatte jag varför jag gett mig in i revysvängen. Helt ogenomtänkt hoppade jag på när jag fick frågan. Kul att prova på något nytt kände jag. Det är nödvändigt för mig att ibland ge mig i kast med något oprovat. Det kan vara stort som smått. Att ta klivet upp på scenen tar nog priset i fråga om prova-på-något-nytt.

Vägen från de första haltande repetitionerna till en föreställning har inte varit enbart rolig. Helgerna de senaste månaderna har tillbringats på församlingshemmet och Rosendal. Förkyld och hostig har jag varit i en vecka men det kvittar. Nu efter två föreställningar så vet jag att det var värt den skumpiga resan. Jädrars vilken kick det är att stå på scen!

Mina dubier mot att klä ut mig till en gammal, ful, bonnkärring eller läderklädd domina är totalt bortblåsta. Det här är ju hur kul som helst!