Vaknade och sträckte ut mig i sängen. Gårdagens flyttbestyr hos Kamrat P i Katrineholm känns lite i kroppen. Inget att jämra sig över egentligen. P har nog betydligt svårare att komma ur sängen. Hon har hållt på i flera dagar och flyttat.
Jag låg kvar och tänkte tacksamma tankar över att mitt lilla hörn i världen är förskonat från naturkatastrofer. Mitt hem kommer inte att raseras av jordbävningar eller spolas bort av en tsunamivåg. Förra helgens snökaos känns så futtigt i jämförelse med vad människor får stå ut med på andra håll. Det är klart att det inte är kul när idrotthallarnas tak rasar in. Men på det hela taget så är det småsaker i jämförelse.
2 kommentarer:
Jag tänker som du, men sen tänker jag att det är så underligt att det måste till en tsunami för att man ska uppskatta livet...
Förvisso, men livet måste väl ha lite variation. Om vi gick omkring vareviga dag och var tacksamma till max skulle det bli liite odrägligt.
Lätt hänt att det blir Kaj Pollack-varning över det hela.
Små vardagstacksamheter varvat med större. Men för att inte hamna i något Nirvana av hallelujamoments tarvar det då och då en och annan djupdykning i tillvarons grå dy.
Skicka en kommentar