I veckans nummer av tidningen Fokus finns en lång artikel om svindlaren på Röda Korset - Johan af Donner. Helt otroligt att den mannen lyckades hålla sig flytande så länge innan hans svindelskuta gick i sank.
"Det kommer alltid förfölja mig att jag haft fingrarna i syltburken" ynkar karln efter att han avslöjats. Tvi för såna metaforer. Det var då tamejfan ingen syltburk han nallade ur. Han har ju svindlat en hjälporganisation på enorma summor som skulle komma behövande till hjälp. Med en månadslön på 60.000 i månaden ska man baske mig inte behöva något mer. När jag hör sånt blir jag nästan benägen att ge karl ett rep.
Jag tänker på alla människor som ägnat sin tid att skaka bössor, sy babypaket, sortera insamlade kläder och annat. Inte ett vitten har de fått för sina insatser, jo kaffe och en bit smörgårtårta vid årsmötet. Jag vet detta då min mamma ägnade flera år som aktiv i Röda Korset. Hur ska alla dessa fantastiska människor återfå förtroendet för ledningen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar