Tillbaka till samtiden med Gôrskôj

Vi blev bjudna på det  karlskogabaserade revygänget Gôrskôjs genrep igår. Det är nyttigt och inspirerande att se hur andra löser scenografi och koreografi. Men innehållet i revyn är förstås intressantast. Gôrskôj har samhällskritiska texter som stundtals var kanonroliga. Där emellan varvar de med parodi på aktuella företeelser.

Stundtals skrattade jag så jag tjöt för att i nästa nummer bli beklämd över tillståndet i dagens Sverige.

Inspirerande men samtidigt lite lätt ångestframkallande då jag tänker på att vi måste få ihop en ny revy till påsk. Jag önskar att skrivklådan kan infinna sig och att min penna var lite spetsig. Det finns så mycket galenskaper som kan lyftas fram med humorns hjälp.

Knyckte en bild av Kamrat R som hade kameran med igår. Bilden är från numret Röd/Vit revolution med en actionfylld kosackdans av de duktiga dansarna i Degerforsdräkter coh aktörerna var stålverksarbetare. Peter Pedersen, Degerfors vänsterman i riksdagen, besjöngs till låten Tingeling med ny catchy text. I morse nynnade lilla h på låten.

Årets nyord

Språkrådets nyordslista är alltid lika intressant. Den speglar ganska bra vad som varit aktuellt under det gångna året. Jag har plockat ut russinen ur kakan. Vissa nyord är tyvärr hemskt tråkiga att de överhuvudtaget uppkommit.


askbränd skadad ekonomiskt av flygstoppet orsakat av askmolnet från vulkanutbrottet på Island
Kommentar:  Aska var vårens hit. Askmoln, askänkor, asktå .... Nu när Kung Bore slagit till så känns askmolnet skingrat för gott. Det behövs bara en rejäl vinter för att lamslå kollektivtrafiken. Får vi se ord som snö

guldsot sjuklig girighet (förre Röda kors-chefen uppgav det som förklaring till att han försnillat miljoner)
Kommentar: För några år sedan fanns en reklamfilm gör Glokalnet. Det fanns inget som var lägre än det förrens nu. Lägre än Johan af Donner kan man inte bli.



kaffeflicka ung kvinna som bjuds in ”som något sött till kaffet” på en herrmiddag

Vansinnigt kul ord mitt i all tragik. Kaffeflickor är dock ingen ny företeelse. Redan på 60-talet gjorde Hasse å Tage en underbar liten kuplett om överklassens fasoner.

kalsongbombare terrorist som gömt en sprängladdning i sina kalsonger
Kommentar: Jag fick en helt annan bild när jag läste ordet.

köttklister ämne tillverkat av djurblod som kan användas för att klistra ihop mindre köttdelar till något som ser ut som hela köttstycken
Kommentar: Låter lika äckligt som det måste vara.

ordningskonsult person som ger råd om hur man håller ordning
Kommentar: Precis vad jag behöver! Går det att anlita en sådan och få Rut-avdrag?

stupstockspolitik socialförsäkringspolitik som anses hård mot sjuka människor
Kommentar: Jag tippar på att ordet ättestupspolitik hamnar på 2011 års nyordslista

väggord ord, ofta ett citat, som skrivs på en vägg som utsmyckning
Kommentar: Väggorden måste vara årets mest jönsiga inredningsdetalj. Glädje, lycka, Carpe Diem ...
jada jada jada. Kom igen! Finns det inget fränare? När det kommer väggord med kraftuttrycken: Skit, piss och Vademekum ska jag överväga att skaffa ett.

Synd att det inte är kramsnö ute ...

... då kunde folk roa sig med att göra såna här ...

Scheissekorkat

Idag har nerver och tålamod prövats. Stora H åkte till Nora och spelade match. Lilla h och jag for till Marieberg för julklappsinköp. Jiisuz! Hela mellansverige var där kändes det som. Inga Zonnicpåsar hade jag med mig. Jag la ur dem med flit för att inte överdosera. Om det skulle bli kris var planen att köpa en dosa på apoteket.

Att ta sig fram till själva huvudbyggnaden var inte att tänka på. Så jag fick vara utan nödpåsarna. Vi avverkade Media Markt och IKEA där vi passade på att äta. Mer än så mäktade jag inte med. Det tog sina modiga timmar p.g.a. alla bilköer.

Lilla h fick en sedelärande upplevelse i hur det går om man inte skaffar sig en rejäl utbildning. Då får man jobba på Media Markt. Alltså, detta ställe måste arbetsmiljömässigt vara värre än en gruva. Ljudnivån och alla flimrande teveskärmar gör mig helt matt efter fem minuter. Idag hade alla anställda tvingat bära några slags plyschhorn! Alla rödströjade antsällda på golvet. De med vita skjortor som troligen har någon slags chefbefattning var avhornade.
Jag frustade av skratt och kommenterade högt när vi klev in. Lilla h skämdes å mina vägnar och tyckte synd om alla Rudolfar. - Tyst, de kan höra dig, viskade hon. När jag fick hjälp med mitt inköp av en trevlig grabb var jag tvungen att fråga honom om hornen. Jag kunde liksom inte ta till mig hans råd. Hornen fick mig att tappa koncentrationen så jag avbröt honom och undrade lite stilla hur det kändes.
Med en ansträngd min erkände han att personalen inte hade jublat på morgonmötet när cheferna plockat fram en stor kartong med horn till alla.
Tror jag det.
jag citerar grabben rakt av; Det gick att skära luften med kniv när hornen kom på tapeten.  
Jag förstår honom.
Vad säger facket?
Blev någon vitskjortad chef stångad?
Frågorna hopar sig.

Slutspurtat

Nu tror jag den sista avslutningen/konserten/julklappsbytet/ och gud-vet-vad är avklarad. Nej, Stora H spelar säsongens sista match på lördag i Nora. Efter det kan vi andas ut. Familjens klarinettist, lilla h, har tutat på flitigt under höstterminen och blivit jätteduktig. Stående ovationer i tisdags när Kumla kommun hade fest för de som varit anställda i 25 år. I denna illustra församling befann sig hennes pappa och jag tror han var mäkta stolt över henne.

Musiklärarna var imponerade över att det skötte sig så bra. Denna spelning var ju inte bara en enklare tillställning för närmast sörjande utan mer proffsig och det skötte orkestern Snålblåsten, (ja, de heter så) med den äran. Jag borde verkligen ta tag i saxofonen igen så vi kan spela tillsammans.

I går var det sista träningen på simhoppet och lilla h blev bjuden på fika av tränaren Willy. Han gjorde sitt bästa för att övertala henne att fortsätta efter jul. Jag med, för jag tror att det är nyttigt för henne att öva på koncentration och vattnet är ju hennes rätta element. Hon är dessvärre en ombytlig tjej. Nu hägrar Blåbandisternas ungdomsförening i Hörsta. Jösses! Jag har närt en nykterist vid min barm. Inte mig emot. En unge mindre att leta efter om så där 5 år.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Rivstart

Idag klev jag utanför dörren för första gången sedan i fredags. Nödvändig medicin var slut så en sväng till apoteket var nödvändig. Då vi har ett apotek i Kumla som något jäkla riskkapitalbolag står bakom så har jag bestämt mig för att endast gynna det gamla hederliga Apoteket. Inte för att jag vet om det är så hederligt det heller, men det är i alla fall den droghandel som verkar ha mest i lager. Lilla h behövde köpa en ny outfit till morgondagens julkonsert på Kulturskolan så hon fick följa med till Marieberg.

Det var dumt. Hon klarade av sitt inköp tämligen omgående. Mitt apoteksbesök var också snabbt kirrat. Då gjorde jag misstaget att släppa iväg lilla h och kompisen V fria en stund. Bara en liten stund, jag sitter och väntar här, sa jag. Jag var tämligen slak och matt av alla intryck efter tre dagars hospitalisering. Jag väntade och väntade. Jag provade att ringa på dem. Kom fram till mobilsvar hela tiden och konstaterade att de iten hade någon telefon med sig. I en timme fick jag sitta och tomglo på en 4-björna-orkester!

Ja, ni läser rätt. fyra mekaniska isbjörnar, som trakterade var sitt instrument och närmast obscent, rörde sig i otakt till någon slags dixielandmusik. Nu överdrev jag lite. Jag flyttade på mig efter två låtar och tomglodde på folk som fikade.

Hackhostan tilltog och så även nikotinbegäret. I prövningarnas tid så slår nikotinbegäret till med full styrka. Rotade i väskan efter mina små räddare i nöden, Zonnicpåsarna. Borta! De låg alltså kvar hemma. In på apoteket och jag bad en stilla bön att inte ungarna skulle komma tillbaks till en tom plats och få panik. Det gjorde de inte. Jag hann sitta en stund, låta nikotinet verka innan jag lämnade min vänteplats för att leta rätt på dem. Inte det lättaste i en köplada med 100 butiker. Jag lokaliserade dem relativt snabbt och väste, Nu åker vi hem!

Natten ska förhoppningsvis bli lugn. T har lånat ut sin arsenal med hostmedicin. Mollipekt och Cocillana-Etyfin. Det blir en hutt av den senare till sänggåendet. Klarade jag av ett par timmar på helvetet så borde jag klara av en dag på jobbet. Där finns inga isbjörnsorkestrar.

Tråkdag

Förkylningen biter sig fast. Snorar och fräser hela tiden. Dagen har varit supertråkig. Vilken tur att det varit skidskytte på teve.

Emme kom hem från Fritzland med en flaska Midori och en påse räkor från Feskekörka. Alltid något.

Barnens farfar har lämnat jordelivet

I morse gick barnens farfar vidare efter ett långt och aktivt liv. T hann åka upp till sin syster i Östersund där han valt att tillbringa den sista tiden i sitt liv. Det gick ganska lugnt och odramatiskt till.  Barnen är lite nedstämda men känner att det var skönt för farfar att få somna in. De sista månaderna har han blivit allt sämre.

Per var tandläkare under hela sin yrkeskarriär och arbetade flera år efter att han uppnått pensionålder. Efter det läste han historia och arkeologi på universitet och var dess äldsta elev. Vid närmare 80 års ålder åkte han till Jordanien och deltog i en utrgrävning.

Jag minns när vi var ute och red på Gotland. Med en man på 70+ som medryttare trodde jag att det skulle bli en lugn tur. Oj så fel jag hade. Per red som en hunner på stäppen. Det fanns liksom inga hinder som var oforcerliga. Halva tiden var jag mer eller mindre livrädd. Efter närmare två timmars hård ridning vek sig mina ben när jag klev av. Per såg fullkomligt oberörd ut när han klev av.

Det är så jag vill minnas honom. Vital och pigg med många strängar på sin lyra.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Olga Isabell - A devil in disguise

Vi är djurvakter, barnen och jag. Kronprinsessan är på resa till Tyskland för handla fulsprit. Trajjakatten är utlokaliserad till mormor för att Lola och Izma inte ska åka på stryck.

Lola går numer under epitetet Olga Isabell. Ung och bortskämd är hon. Ja, det är kallt som fan ute. Men man kan tycka, att med dubbla täcken, så ska det väl gå att traska  runt kvarteret. Ett dyrt vintertäcke är inte nog. Det ska kompletteras med ett, ännu dyrare, funktionstäcke som heter Back on Track. Det borde heta Av spåret, eller helt av banan. När täckningsproceduren klarats av och vi ska ge oss ut på en stärkande promenad så slår hunden i nödbromsen efter typ fem meter.

"Det är kallt, jag tänker inte gå mer. Jag har kissat precis utanför trappan, jag är färdig", tycks hon mena. Dragkampen avgår till Lolas fördel. Det känns rent löjligt att stå och dra i kopplet på något som ser mer ut som ett vitt bältdjur än en hund.

Resultatet blir en understimulerad hund som hittar på allt jäkelskap man kan uppbringa. Igår gick lilla h:s tröja sönder, ett oräkneligt antal gosedjur blev runtsläpade och pepparkaksburken länsades.

Den stackars neurologsjuka Izmakatten blev förståss anfallen av Lola när hon väl vågat sig fram från sitt gömställe. Den lilla kraken gillar inte alls att vara hemifrån. Två gånger om dagen ska hon ha en massa medicin. Under milt våld ska massa piller lirkas i henne. Inte undra på att hon helst ligger och trycker under soffan. Vilket liv!

Håhåjaja

Förkylningen klänger sig fast. Det halsonda har passerat rivjärnsstadiet till slemhosta. Ena närborren är täppt och den andra skvalar som en kran. Vid månadsskiftet är det alltid fullt upp på jobbet, så att stanna hemma i sjuksängen är inte att tänka på. Igår kom jag hem till ett veritabelt kaos. Lilla h och kompisen A hade bakat pepparkakor. Det räckte att öppna dörren för att konstatera att det inte avlöpt så väl. Det luktade bränt och det var mjöl och kristyrsmet högt och lågt.

Stora H hade lagat mat så plåtar, stekpanna och tallrikar var placerade på de ytor som inte var upptagna av pepparkakskatastrofen. Jag ville bara gråta. Efter att suttit en halvtimme i bilkö i Örebro med en ylande katt i bilen så var tålamodskontot uttömt.

Efter lämning och hämtning på Kumlahallen lagade  jag mat i röran och gick därefter i strejk. Min kvällsvard bestod av krustader med kallrökt lax och romsås, inte ens denna delikatess lyfte humöret nämnvärt.

Barnen kom nog till insikt att det inte går bara göra det roliga och lämna resten åt sitt öde. De satte igång och röjde upp. Av bara farten bytte de gardiner, dukar och kuddar. Jag kom in i ett helt nytt kök. Gullungar!