I somras var det Angry Birds som jag förstörde min fritid på. Åtskilliga är de timmar jag låg i hammocken och sköt iväg fåglar med en slangbella. Alltså i den virtuella världen. Inte på riktigt även om snöskatorna var talrika på tomten. Det gick så långt att jag hörde fågellätet i skallen även när jag inte spelade. En släng av Angry Bird-tinnitus.
Nu inbillar jag mig att Alfapet på telefonen är något mer gymnastik för hjärnan än vad fågelspelet var.
Ordlistan i Wordfeud har en hel del att önska. Lugn, det är bara ett spel, försöker jag intala mig men när ord som inte är alltför udda inte godkänns så blir jag en skvätt frustrerad. På köpet slinker en del ickeord igenom så man får väl anse att det jämnar ut sig i längden. Det är ju roligt iallafall.
Om någon av de aderton, (nej sjutton!) runt Svenska Akademiens bord hade vaknat till när frågan ställdes så hade det gnisslat lite mindre tänder runt om i landet bland alla spelare.
Gnisslas gör det även inne på Facebook. Något så enormt. Plötsligt värnar folk om sin integritet och en epedemi av paranoia sprider sig bland medlemmarna.
Jag tar det med ro. Om någon vecka så har jag vant mig vid det nya utseendet. Alla webbplatser utvecklas och det är bara att hacka i sig. Så länge vi inte betalar så får vi räkna med att Facebook kommer att utveckla sin produkt för att få ut maximal avkastning.
