Tillbaka till samtiden med Gôrskôj

Vi blev bjudna på det  karlskogabaserade revygänget Gôrskôjs genrep igår. Det är nyttigt och inspirerande att se hur andra löser scenografi och koreografi. Men innehållet i revyn är förstås intressantast. Gôrskôj har samhällskritiska texter som stundtals var kanonroliga. Där emellan varvar de med parodi på aktuella företeelser.

Stundtals skrattade jag så jag tjöt för att i nästa nummer bli beklämd över tillståndet i dagens Sverige.

Inspirerande men samtidigt lite lätt ångestframkallande då jag tänker på att vi måste få ihop en ny revy till påsk. Jag önskar att skrivklådan kan infinna sig och att min penna var lite spetsig. Det finns så mycket galenskaper som kan lyftas fram med humorns hjälp.

Knyckte en bild av Kamrat R som hade kameran med igår. Bilden är från numret Röd/Vit revolution med en actionfylld kosackdans av de duktiga dansarna i Degerforsdräkter coh aktörerna var stålverksarbetare. Peter Pedersen, Degerfors vänsterman i riksdagen, besjöngs till låten Tingeling med ny catchy text. I morse nynnade lilla h på låten.

Årets nyord

Språkrådets nyordslista är alltid lika intressant. Den speglar ganska bra vad som varit aktuellt under det gångna året. Jag har plockat ut russinen ur kakan. Vissa nyord är tyvärr hemskt tråkiga att de överhuvudtaget uppkommit.


askbränd skadad ekonomiskt av flygstoppet orsakat av askmolnet från vulkanutbrottet på Island
Kommentar:  Aska var vårens hit. Askmoln, askänkor, asktå .... Nu när Kung Bore slagit till så känns askmolnet skingrat för gott. Det behövs bara en rejäl vinter för att lamslå kollektivtrafiken. Får vi se ord som snö

guldsot sjuklig girighet (förre Röda kors-chefen uppgav det som förklaring till att han försnillat miljoner)
Kommentar: För några år sedan fanns en reklamfilm gör Glokalnet. Det fanns inget som var lägre än det förrens nu. Lägre än Johan af Donner kan man inte bli.



kaffeflicka ung kvinna som bjuds in ”som något sött till kaffet” på en herrmiddag

Vansinnigt kul ord mitt i all tragik. Kaffeflickor är dock ingen ny företeelse. Redan på 60-talet gjorde Hasse å Tage en underbar liten kuplett om överklassens fasoner.

kalsongbombare terrorist som gömt en sprängladdning i sina kalsonger
Kommentar: Jag fick en helt annan bild när jag läste ordet.

köttklister ämne tillverkat av djurblod som kan användas för att klistra ihop mindre köttdelar till något som ser ut som hela köttstycken
Kommentar: Låter lika äckligt som det måste vara.

ordningskonsult person som ger råd om hur man håller ordning
Kommentar: Precis vad jag behöver! Går det att anlita en sådan och få Rut-avdrag?

stupstockspolitik socialförsäkringspolitik som anses hård mot sjuka människor
Kommentar: Jag tippar på att ordet ättestupspolitik hamnar på 2011 års nyordslista

väggord ord, ofta ett citat, som skrivs på en vägg som utsmyckning
Kommentar: Väggorden måste vara årets mest jönsiga inredningsdetalj. Glädje, lycka, Carpe Diem ...
jada jada jada. Kom igen! Finns det inget fränare? När det kommer väggord med kraftuttrycken: Skit, piss och Vademekum ska jag överväga att skaffa ett.

Synd att det inte är kramsnö ute ...

... då kunde folk roa sig med att göra såna här ...

Scheissekorkat

Idag har nerver och tålamod prövats. Stora H åkte till Nora och spelade match. Lilla h och jag for till Marieberg för julklappsinköp. Jiisuz! Hela mellansverige var där kändes det som. Inga Zonnicpåsar hade jag med mig. Jag la ur dem med flit för att inte överdosera. Om det skulle bli kris var planen att köpa en dosa på apoteket.

Att ta sig fram till själva huvudbyggnaden var inte att tänka på. Så jag fick vara utan nödpåsarna. Vi avverkade Media Markt och IKEA där vi passade på att äta. Mer än så mäktade jag inte med. Det tog sina modiga timmar p.g.a. alla bilköer.

Lilla h fick en sedelärande upplevelse i hur det går om man inte skaffar sig en rejäl utbildning. Då får man jobba på Media Markt. Alltså, detta ställe måste arbetsmiljömässigt vara värre än en gruva. Ljudnivån och alla flimrande teveskärmar gör mig helt matt efter fem minuter. Idag hade alla anställda tvingat bära några slags plyschhorn! Alla rödströjade antsällda på golvet. De med vita skjortor som troligen har någon slags chefbefattning var avhornade.
Jag frustade av skratt och kommenterade högt när vi klev in. Lilla h skämdes å mina vägnar och tyckte synd om alla Rudolfar. - Tyst, de kan höra dig, viskade hon. När jag fick hjälp med mitt inköp av en trevlig grabb var jag tvungen att fråga honom om hornen. Jag kunde liksom inte ta till mig hans råd. Hornen fick mig att tappa koncentrationen så jag avbröt honom och undrade lite stilla hur det kändes.
Med en ansträngd min erkände han att personalen inte hade jublat på morgonmötet när cheferna plockat fram en stor kartong med horn till alla.
Tror jag det.
jag citerar grabben rakt av; Det gick att skära luften med kniv när hornen kom på tapeten.  
Jag förstår honom.
Vad säger facket?
Blev någon vitskjortad chef stångad?
Frågorna hopar sig.

Slutspurtat

Nu tror jag den sista avslutningen/konserten/julklappsbytet/ och gud-vet-vad är avklarad. Nej, Stora H spelar säsongens sista match på lördag i Nora. Efter det kan vi andas ut. Familjens klarinettist, lilla h, har tutat på flitigt under höstterminen och blivit jätteduktig. Stående ovationer i tisdags när Kumla kommun hade fest för de som varit anställda i 25 år. I denna illustra församling befann sig hennes pappa och jag tror han var mäkta stolt över henne.

Musiklärarna var imponerade över att det skötte sig så bra. Denna spelning var ju inte bara en enklare tillställning för närmast sörjande utan mer proffsig och det skötte orkestern Snålblåsten, (ja, de heter så) med den äran. Jag borde verkligen ta tag i saxofonen igen så vi kan spela tillsammans.

I går var det sista träningen på simhoppet och lilla h blev bjuden på fika av tränaren Willy. Han gjorde sitt bästa för att övertala henne att fortsätta efter jul. Jag med, för jag tror att det är nyttigt för henne att öva på koncentration och vattnet är ju hennes rätta element. Hon är dessvärre en ombytlig tjej. Nu hägrar Blåbandisternas ungdomsförening i Hörsta. Jösses! Jag har närt en nykterist vid min barm. Inte mig emot. En unge mindre att leta efter om så där 5 år.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Rivstart

Idag klev jag utanför dörren för första gången sedan i fredags. Nödvändig medicin var slut så en sväng till apoteket var nödvändig. Då vi har ett apotek i Kumla som något jäkla riskkapitalbolag står bakom så har jag bestämt mig för att endast gynna det gamla hederliga Apoteket. Inte för att jag vet om det är så hederligt det heller, men det är i alla fall den droghandel som verkar ha mest i lager. Lilla h behövde köpa en ny outfit till morgondagens julkonsert på Kulturskolan så hon fick följa med till Marieberg.

Det var dumt. Hon klarade av sitt inköp tämligen omgående. Mitt apoteksbesök var också snabbt kirrat. Då gjorde jag misstaget att släppa iväg lilla h och kompisen V fria en stund. Bara en liten stund, jag sitter och väntar här, sa jag. Jag var tämligen slak och matt av alla intryck efter tre dagars hospitalisering. Jag väntade och väntade. Jag provade att ringa på dem. Kom fram till mobilsvar hela tiden och konstaterade att de iten hade någon telefon med sig. I en timme fick jag sitta och tomglo på en 4-björna-orkester!

Ja, ni läser rätt. fyra mekaniska isbjörnar, som trakterade var sitt instrument och närmast obscent, rörde sig i otakt till någon slags dixielandmusik. Nu överdrev jag lite. Jag flyttade på mig efter två låtar och tomglodde på folk som fikade.

Hackhostan tilltog och så även nikotinbegäret. I prövningarnas tid så slår nikotinbegäret till med full styrka. Rotade i väskan efter mina små räddare i nöden, Zonnicpåsarna. Borta! De låg alltså kvar hemma. In på apoteket och jag bad en stilla bön att inte ungarna skulle komma tillbaks till en tom plats och få panik. Det gjorde de inte. Jag hann sitta en stund, låta nikotinet verka innan jag lämnade min vänteplats för att leta rätt på dem. Inte det lättaste i en köplada med 100 butiker. Jag lokaliserade dem relativt snabbt och väste, Nu åker vi hem!

Natten ska förhoppningsvis bli lugn. T har lånat ut sin arsenal med hostmedicin. Mollipekt och Cocillana-Etyfin. Det blir en hutt av den senare till sänggåendet. Klarade jag av ett par timmar på helvetet så borde jag klara av en dag på jobbet. Där finns inga isbjörnsorkestrar.

Tråkdag

Förkylningen biter sig fast. Snorar och fräser hela tiden. Dagen har varit supertråkig. Vilken tur att det varit skidskytte på teve.

Emme kom hem från Fritzland med en flaska Midori och en påse räkor från Feskekörka. Alltid något.

Barnens farfar har lämnat jordelivet

I morse gick barnens farfar vidare efter ett långt och aktivt liv. T hann åka upp till sin syster i Östersund där han valt att tillbringa den sista tiden i sitt liv. Det gick ganska lugnt och odramatiskt till.  Barnen är lite nedstämda men känner att det var skönt för farfar att få somna in. De sista månaderna har han blivit allt sämre.

Per var tandläkare under hela sin yrkeskarriär och arbetade flera år efter att han uppnått pensionålder. Efter det läste han historia och arkeologi på universitet och var dess äldsta elev. Vid närmare 80 års ålder åkte han till Jordanien och deltog i en utrgrävning.

Jag minns när vi var ute och red på Gotland. Med en man på 70+ som medryttare trodde jag att det skulle bli en lugn tur. Oj så fel jag hade. Per red som en hunner på stäppen. Det fanns liksom inga hinder som var oforcerliga. Halva tiden var jag mer eller mindre livrädd. Efter närmare två timmars hård ridning vek sig mina ben när jag klev av. Per såg fullkomligt oberörd ut när han klev av.

Det är så jag vill minnas honom. Vital och pigg med många strängar på sin lyra.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Olga Isabell - A devil in disguise

Vi är djurvakter, barnen och jag. Kronprinsessan är på resa till Tyskland för handla fulsprit. Trajjakatten är utlokaliserad till mormor för att Lola och Izma inte ska åka på stryck.

Lola går numer under epitetet Olga Isabell. Ung och bortskämd är hon. Ja, det är kallt som fan ute. Men man kan tycka, att med dubbla täcken, så ska det väl gå att traska  runt kvarteret. Ett dyrt vintertäcke är inte nog. Det ska kompletteras med ett, ännu dyrare, funktionstäcke som heter Back on Track. Det borde heta Av spåret, eller helt av banan. När täckningsproceduren klarats av och vi ska ge oss ut på en stärkande promenad så slår hunden i nödbromsen efter typ fem meter.

"Det är kallt, jag tänker inte gå mer. Jag har kissat precis utanför trappan, jag är färdig", tycks hon mena. Dragkampen avgår till Lolas fördel. Det känns rent löjligt att stå och dra i kopplet på något som ser mer ut som ett vitt bältdjur än en hund.

Resultatet blir en understimulerad hund som hittar på allt jäkelskap man kan uppbringa. Igår gick lilla h:s tröja sönder, ett oräkneligt antal gosedjur blev runtsläpade och pepparkaksburken länsades.

Den stackars neurologsjuka Izmakatten blev förståss anfallen av Lola när hon väl vågat sig fram från sitt gömställe. Den lilla kraken gillar inte alls att vara hemifrån. Två gånger om dagen ska hon ha en massa medicin. Under milt våld ska massa piller lirkas i henne. Inte undra på att hon helst ligger och trycker under soffan. Vilket liv!

Håhåjaja

Förkylningen klänger sig fast. Det halsonda har passerat rivjärnsstadiet till slemhosta. Ena närborren är täppt och den andra skvalar som en kran. Vid månadsskiftet är det alltid fullt upp på jobbet, så att stanna hemma i sjuksängen är inte att tänka på. Igår kom jag hem till ett veritabelt kaos. Lilla h och kompisen A hade bakat pepparkakor. Det räckte att öppna dörren för att konstatera att det inte avlöpt så väl. Det luktade bränt och det var mjöl och kristyrsmet högt och lågt.

Stora H hade lagat mat så plåtar, stekpanna och tallrikar var placerade på de ytor som inte var upptagna av pepparkakskatastrofen. Jag ville bara gråta. Efter att suttit en halvtimme i bilkö i Örebro med en ylande katt i bilen så var tålamodskontot uttömt.

Efter lämning och hämtning på Kumlahallen lagade  jag mat i röran och gick därefter i strejk. Min kvällsvard bestod av krustader med kallrökt lax och romsås, inte ens denna delikatess lyfte humöret nämnvärt.

Barnen kom nog till insikt att det inte går bara göra det roliga och lämna resten åt sitt öde. De satte igång och röjde upp. Av bara farten bytte de gardiner, dukar och kuddar. Jag kom in i ett helt nytt kök. Gullungar!

Man hinner med en hel del på en sjukdag

Iallafall vad gäller teve och internetkonsumtion. Jag har lärt mig att det svinkalla vädret beror på NAO-indexet.  Vilken tur att jag hittade en varm yllefilt att hålla värmen med. Jag försöker iallafall gilla läget.

Läste även om en farbror som var så misstänksam mot allt vad banker heter, att han hade ett helt arbetslivs besparingar hemma. Ett visst mått av misstänksamhet mot bankväsendet är säkert på sin plats. Gubben hade haft pengarna under sängen, men efter att hans vakthund dött, så hade han med sig sin plastpåse med 900 000 spänn var gång han lämnade hemmet. Glömsk, som han tydligen också blivit, la han påsen på biltaket och pengar var borta med vinden så att säga. Surt för gubben.

Jag frossar vidare i seriernas underbara värld. Idag har jag läst Kapten Stofils senaste album med stor behållning.  Där kan man tala om griniga gamla gubbar. Även Berglins har uppmärksammat att  det är skillnad på tupp och höna. Klicka så blir bilden större.

Prövningarnas vecka

känns det som.
I går morse vaknade jag med känslan att någon kört ner ett rivjärn i halsen. Jag bet ihop och åkte till jobbet. Hela förmiddagen ägnades åt att få datorn att fungera. Gav upp och bytte till en som övergivits av vår sommarvikarie. Efter diverse profilbackuper så var jag igång. Min skärm var inte kompatibel så jag bytte till en annan övergiven relik. Bilden på den var gulnad som på en gammal tidning. Mina planer på att fakturera före lunch gick åt skogen.

Humöret var nere vid anklarna och jag kämpade för att inte börja gråta. Vid lunch insåg jag att jag inte bara hade ont i halsen utan även feber. Ringde mig sjuk och åkte hem och planade ut i soffan. Barnen skulle baka pepparkakor men de lös med sin frånvaro. När jag börjat undra så hörde Stora H av sig och meddelade var hon var. Efter ytterligare en stund var lilla h lokaliserad. Vid det laget var jag jag slak av febern att jag inte ens orkade tänka på att åka och hämta henne. Kamrat S skjutsade hem henne. Tack!

Idag är jag lite piggare efter maratonsömn. Kroppen värker efter allt liggande och halsen är fortfarande rätt skrovlig. Men huskurstipset från Kamrat C verkar funka. Avkok på färsk timjan med honung gör susen.

Kallt som i Sibirien är det ute. När jag lagade mat gav strömmen upp. Vattenkokare, spis och tvättmaskin på samtidigt gick inte. Nu har jag bytt proppar men det funkar inte. Jag fick äta köttfärssås utan spaghetti. Kaffebryggaren har fått flytta in i vardagsrummet för utan kaffe bryter jag ihop. Kan en doktor med elkunskap komma hit?

Frk Fatal

Häpp! Är på väg ut i snöyran. Först ett besök på julmarknaden på Kumla bibliotek. Stora H:s innebandylag har ett stånd där de säljer hembakat. Hon hinner knappt vara med själv, för hon ska till Askersund och spela match. I morse kom hon förbi och värmde upp med att skotta snö åt mig och tre grannar. Gullungen.

Efter julmarknaden ska jag, lilla h och Emme åka till Örebro och lyssna på Örebro Folkkörs adventskonsert. I ett försök att snygga till mig lite lyckades jag borsta håret med skoborsten. När man är så tankspridd som jag ska man lägga tillbaks skoputsargrejerna i dess låda efter användning. Nu låg den på pallen i hallen och jag luktar  lite Boston skokräm om ena sidan kalufsen men det syns inget. Tvätta håret hinns inte med.

Stakars stakgeneralen

Med aningen, typ blytungt huvud är lördagssysslorna avfrostning av frysen och adventspyntning. På jobbet har jag fått epitetet "Stakgeneralen". Jag som normalt är hyfsat befriad från konventioner har försatt omgivningen i ett förvånat tillstånd. Jag gillar nämligen inte när folk ställer upp sina adventsljusstakar nästan en vecka innan advent infaller. Och när jag dessutom påtalar det med barsk stämma så vågar folk inte ifrågasätta. Min ståndpunkt i frågan är: Kvällen före första advent är okej. Fredag eftermiddag är okej att tända staken på jobbet om man är ledig på helgerna. Inte tidigare.

I torsdags började chefen plocka med adventsljusstaken, jag spände ögonen i henne och sa att: Den där tänder du inte förren i morgon.. Nähä, sa hon och släckte den illa kvickt. I går morse när jag kom till jobbet var alla taklampor släckta och stakarna lös i alla fönster utom mitt. Nikotinabstinent som jag var stövlade jag iväg och tände arbetsbelysningen och väste, nu är det slutmyst! Jag måste se att jobba. 

 mina små (harkel ... despotiska) försök att bringa ordning på vilken tidpunkt när adventsljusstakarna ska få tändas. Man får INTE tjuvstarta när det gäller såna här saker! Riktigt elaka tungor kallar mig för Stak-Gestapo.

För lite spriit i den här

Huvudet är tungt idag. Jag har mött min överman(kvinna) i spritdrickning. Vi var tre trallande jäntor som begav oss ut i Örebros nattliv. Ett besök hos greken på Drottningatan för lite mat innan vi landade på Mastodont.

NajzPrajz-Anders hade ordnat en spelning med Will Kimbrough. Jag hade inte hört talas om honom men det var en bra konsert. Vi var nog mer aktiva i baren än framför scenen. M drack drinkar som andra dricker vatten. Hon hade dessutom synpunkter på alkoholmängden i drinkarna. Mera sprit! Det är ju frukostdryck, hojtade hon. Att vi inte blev mer bladiga än vi blev är en gåta. L som skötte sig bäst i baren och höll sig till öl kände sig yrsligast. Det kanske var som M sa för lite spriit. Men med tanke på hur huvudet mår idag så var det mer än nog.

Boktipset

Ninananinana Plooing!
Måste bara tipsa om ett tokbra seriealbum. Jan & Maria Berglins Far och jag. Lånade den igår på bibblan och tänkte avnjuta den i små portioner. Det gick åt skogen. Jag plöjde genom boken i ett svep. Boken  handlar om en far, född på 60-talet och hans son 90-talist. Det är inte lätt att fostra barn efter sina ideal. I synnerhet när man inte ens själv klarar av att leva upp till dem.

Vinterkräken är på ingående

På väg till jobbet stod en bil med varningsblinkers påslagna på väggrenen. I diket stod en man och höll ett litet barn i vågrätt ställning. Ungen spydde som en räv. Jag tyckte det var rätt komiskt. Troligen tyckte inte de inblandade inte som jag.
Dags för handsprit!

Nu blev det så där igen

Total torka på bloggfronten. Ynka 3 inlägg i november. Sjuklingar, kapellbyggare och andra bloggande vänner producerar mängder av inlägg. Till och med lilla h bloggar mer frekvent än jag.
Finns inget alls att skylla på. Lite novemberleda möjligtvis, men det går ju att skriva spaltmeter om denna jämrans månad. Vädret är inget jag brukar klaga på. Det är ju som det är. Fint med lite snö, jag skottar gladeligen. Bara lederna inte blir sämre. De sista veckorna har det bara varit fingrar och tår som är stela och gör ont. Det var just där det började nån gång i augusti, så min förhoppning är att det här eländet håller på att drivas ut ut kroppen.

Revyandet är över men jag är sugen att komma igång med något nytt på Sturekompaniet. Visserligen har det varit skönt med lite lediga helger. Vingkamraten C har hjälpt mig att röja här hemma lite mer så huset känns trevligare att vara i. Till helgen ska jag byta gardiner och plocka fram adventsljusstakar. Glögg ska drickas och Willie Clay Band ska spela på Mastodont och lönen kommer. Halleluja!

Idag la jag mina sista slantar på ett par nya curlingkängor. Mina trogna, gamla Clarks har fått gå på tippen efter 13 år. Det blev ett par gröna av ett för mig, nytt märke, Canada Snow. Framtiden får utvisa om det var en bra investering. Nu sitter jag med dem på och det är iallafall varma inomhus.

Skyll på civilingenjörerna!

Bilen ville inte starta  i morse. Den stränga kylan i kombination med många korta körsträckor i helgen tog knäcken på batteriet. Jag fick låna mammas bil för att ta mig till jobbet. På vägen hem passade jag på att köpa ett nytt batteri, att ladda upp ett uttjänt är bara konstgjord andning. Nästa köldknäpp blir det repris på det förtretliga wi, wi, wi-ljudet.

Det nya batteriet var transportladdat och behövde laddas ytterligare för att uppnå optimal funktion. Jag kånkade in det i hallen och klämde på laddaren. Det tog sin modiga tid. I väntan på att det laddat klart gav jag mig i kast med att demontera det urladdade. Inte det lättaste i mörkret. Kylan tarvade vantar och mörkret en ficklampa som placerades i munnen. Den arbetsställningen är rätt påfrestande på humöret. Speciellt i kombination med bortglömt snus. Dosorna står kvar på jobbet och efter fem timmar utan nervlugnande stimulantia så är stubinen inte så lång.

Men vad i alla glödheta! Att batterier ska vara förankrade för att inte välta är en självklarhet. Det brukar oftast vara löst på ett sätt som är snabbt gjort att demontera.

Icke! Klåparna på Hyundai har krånglat till det något så infernaliskt. Det duger inte med vanlig block- eller lednyckel. Min saligen avlidne far brukade häva ur sig någon osande ramsa om blåögda civilingenjörer när tingen var emot honom. Jag svor över de snedögda koleanska civilingenjörsjävlarna så det eldade om det. Ganska skickligt med tanke på att jag hade en ficklampa mellan tänderna. En hund-rastande kvinna skyndade snabbt förbi, säkert med en skrämd blick. Jag såg inte om så var fallet. Jag säg mer åt rött.

Det var bara att släppa taget om allt och avvakta till jag får tag på en hylsnyckelsats med diverse tillbehör. Det får bli imorgon.

Välkommen uppskattning

Idag fick jag tre röda rosor. Tyvärr så var det inte från någon beundrare med amorösa tankar. Det var en kund på jobbet som ville uttrycka sin tacksamhet för att jag hjälpt honom. Inte illa det heller!
Idag kommer tjejerna hem igen efter en vecka hos kuisnerna i Jämtland. Fint att se dem också.

Published with Blogger-droid v1.6.3

En liten skandal i konungariket Sverige

Veckan har bjudit på rubriker och  löpsedlar om Knugen. Jag har frossat, en dag köpte jag till och med Aftonbladet för att inte missa några pikanta detaljer. Presskonferensen, eller vad man nu ska kalla den, på Hunneberg var humor på högsta nivå. Jag skrattade så jag tjöt inför Tjabos nervösa framträdande. Elakt, ja visst. Men är man kung så får man baske mig stå till svars.

Man frotterar sig inte med kriminella på svartklubbar och backas upp av Säpo. Sånt beteende ska man inte komma undan med. Han påstådda "vänsterstopp" bryr jag mig inte om. Alla är människor, även Kongen. Givetvis så är det lite synd om tyskan, hennes leende blir nog ännu stelare nu.

Hasse och Tage var detta fenomen på spåret redan 1973 i revyn Glaset i örat.

Resfeber

Systrarna H väntar på nattåget mot Östersund. De ska åka själva för första gången och lilla h är lite pirrig. Stora H försöker anta en lite mer cool attityd. Jag saknar dem redan. Men de kommer säkert få jättekul hos kusinerna.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Dammråtta av högsta rang

Vingkamraten C kom till undsättning och hjälper mig med städning. Dammsugning under soffan har uppenbarligen inte haft högsta prioritet på sistone. Ehh, i år, bör tilläggas. Dammråttor, julkulor och allsköns skräp kom fram i dagern. Pinsamt värre.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Snön faller och vi med den

Vaknade av en dröm. Det var något om korvarna på Statoil. Efter att ha somnat med värmedynan på maxläge redan klockan halv tio så är drömmen inte speciellt konstig. Det är lätt att känna sig som en kokt utan bröd.

Jag klev upp för att kyla ner mig och släcka alla lampor. Det har snöat 1 dm! Minndes den där mysiga känslan som infann sig när jag var barn.

Oj vad folk kommer gnälla när de vaknar!

Published with Blogger-droid v1.6.3

Full fart

Det har varit full fart i Sturepalatset idag. Repetitioner, snickrande, sömnad och en massiv reklamkampanj ute på stan.
Här avkristnas Centrumkyrkan och får en lite syndigt svart ridå.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Vaken kl. 3.48

Läser NA i sängen och har klurat ut hur mobilbloggning fungerar på 'klok'telefonen.
Tror jag. Har ju inte publicerat än.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Som av en händelse

låg en reklamlapp i brevlådan idag. Lottas rena hem erbjuder sina tjänster. Det kostar från 1500 kr efter rutavdraget att få hemmet städat två ggr i månaden. En låång lista på alla moment var uppradade. Jösses! Vissa av städåtgärderna gör jag på sin höjd en gång i kvartalet. Hur ofta städar man kontakter, lister och tavlor? Var 14:e dag låter aningen överilat?

Under veckan har jag fått tips på flera städfirmor, både svarta och vita. Men jag är skeptisk. Mitt motstånd till städhjälp är djupt rotat, både ideologiskt och integritetsmässigt.

Nu ska jag damma lite.

Moment 22 med Rut

Städning och tvätt är ett Sisyfosarbete. Det tycks aldrig ta slut och de små stunderna då botten är tom i tvättkogen kan räknas till underbart  är kort.

De hushållsnära tjänsterna i mitt hushåll har stått i princip still. Mindre insatser för att upprätthålla någon slags hygienfaktor har gjorts men mer än så är det inte. Resultatet är ett hem som snart platsar i Rent hus. Nu överdriver jag något men jag är farligt nära att tippa över och bara låta skiten gro fast och slutligen ta överhanden.

Orsaken är inte enkom lättja och leda. Värkh*lvetet hindrar mig att göra den där rejäla storstädningen och det är just en sån insats som krävs. Lite veckostädning är en piss i Mississippi.


Tanken har slagit mig att anlita en en städfirma. Men det känns rent av skämmigt att släppa in någon utomstående i detta inferno till hem. Häromkvällen diskuterade några inne Facebook dilemmat av detta. Alla var överens om att för att kunna ta hem en städhjälp så krävs ett rejält mått av "manegekrattning". Snacka om moment 22! Man vill ju ta hjälp för att man inte hinner/ids/orkar. Så hur göra?

Jag fick en tanke att man hjälper varandra. Beställer städning åt sin vän. På något vis så skulle det kännas lite lättare att påstå att vännen är en kvinna, eller för all del man, på gränsen till nervsammanbrott.
-Se så det ser ut, hon har haft det lite jobbigt på sistonde. Som vän vill jag förhindra att hon hamnar på psyket och har därför tagit på mig att styra upp detta.

Vännen i sin tur gör lika dant. Men kanske inte samma städfirma. Det vore ju synd att bli påkommen.

Inget psykbryt alls

inträffade idag. Bara en smula frustration över floran av apotek.

Dagens körning av barn till Filmstaden avlöpte smidigt. Vis av gårdagens snurrande i city så planerade jag parkeringen lite bättre. Denna vecka är det tredje gången som filmstaden besökts av mina ungar. Idag var det lilla h som fick sin present från kamrat W, ett biobesök med extra allt. Läs popcorn, dricka och godis. Nu får det räcka med extravaganser.

Passade på att svänga förbi ett apotek för att få tag på de mediciner som inte fanns på Medstop i Kumla. Först in på Apoteket Hjärtat. Nej, de hade inte mina medikamenter, jag tackade för mig och gick vidare till det vanliga ursprungsapoteket. Där gick det att få ut rätt sort i rätt storlek.

All denna valfrihet efter avmonopoliseringen är banne mig bara av ondo. Det verkar som de flesta apotek har allt mindre sortiment av receptbelagd medicin. Däremot får man kryssa fram mellan montrar med allehanda kroppsvårdsprodukter och skönhetsmedel. Det var bättre förr! Då fanns det ett brett sortiment av medicin och nån flaska mjällschampoo. Stackars alla sjuka människor som måste flänga runt mellan Kronans droghandel och allt vad de nya ställena heter. En sort här och en annan där.

Under köandet på de olika ställena har jag gjort lite fältstudier och kommit fram till att priserna på de receptfria läkemedlen varierar rätt rejält. Snart behövs det en pricerunnertjänst för att ta reda på var man handlar billigast. Men tant Agda 82 med sin ynka pension har ju inte en chans i det nya valfrihetens Sverige.

Inget fredagsmys

att tala om blev det.
Efter skolan var lilla h och klasskompisen T som bortblåsta. Ingen av de små fröknarna behagade att höra av sig och meddela var de höll hus. Kamrat S, sedemera mamma till T engagerade sig hårt för att få tag på dem. Sent omsider uppdagades deras tillhåll, hemma hos en kille i klassen.
Själv fick jag agera färdtjänst åt Stora H och hennes kompisar som skulle på bio. Jag lämnade av dem i sista minuten för att de skulle hinna hämta ut förbokade biljetter. Försökte hitta en parkeringsplats för att kunna plocka ut lite fickpengar och det var inte det lättaste.

Gatukontoret har gett sig f*n på att bilkörning i Örebro city ska vara näst intill omöjligt. Avspärrningar, nya återvändsgator överallt. På Stortorget där man tidigare kunde cirkulera runt och ta sig ut åt flera håll var det nu bara ett stort torg. Att komma i bil där kändes som att köra in på en gågata, eller in i någons trädgård. Fel, fel, fel. Jag hamnade på Kungsgatan utanför systembolaget och trafiksituationen liknade centrala Kairo. Folk, cyklar, hundar, ungar och lite till myllrade mitt på gatan. Trottoarerna var förvandlade till cykelparkeringar. Det enda som fattades var en och annan åsnekärra. Tillflykten gick ner i ett p-garage där jag kunde vända på en femöring för att komma tillbaks till Engelbrektsgatan.

Lilla h smet hem till fadershuset. Hon anade väl att det skulle vankas lite bannor. Några sådana orkade jag inte ens tänka på efter stadskörningen. Humöret var på botten, orken likaså. Planerna på att äta något gott tillsammans med barnen gick om intet. Lilla h dök upp men var lika utled som jag, Stora H kom hem och drogs med i stämningen. Det slutade med att vi delade på oss. Film för Stora H på övervåningen, lilla h drog till kompisen W för övernattning, jag surade i soffan och kollade på Skavlan innan jag däckade av leda, värk och trötthet.

Stefan Sundström var kvällens behållning, han var nyklippt och fin och sa som alltid fina saker. Åh, jag vill gifta mig med honom. Han skulle få mig på bättre humör trots att jag skulle få kompostera och äta surkål som lördagsgodis. Men har är ju lyckligt gift med sin Karin och vill nog inte ha en fru som blir irriterad på att det inte går att komma fram med bil i city. Hon cyklar bergis var hon än ska och är tusen gånger hurtigare.

Äntligen fredag

Arbetsveckan har varit aningen hysterisk så att helgen är i antågande är efterlängtat. Jag missade det högtidliga tillkännagivandet av Nobels litteraturpristagare. Attans! När det för en gångs skull var en författare som jag läst.

Någon vidare kulturkonsument har jag inte varit denna vecka. Jag brukar kolla på Babel och ytterligare något program på tv som inte bara innehåller humor, flams och tävligar. Den metala orken har endast räckt till för humorprogram. Men mina favoriter just nu; Starke Man och Välkommen åter är inte att förakta. Det är när jag ramlar ner i soffan och tomglor på 3 och en halv män, TV4+"dokumentärer o dylikt som jag blir lite trött på mig själv. Det är nog mina krämpor som påverkar. Orken räcker inte till för att ta in något som kräver lite mer engagemang och tankeverksamhet.

Det avspeglar sig på bloggandet. Tiden mellan inläggen är lång. Uppslag att skriva om saknas inte, världen ter sig lika galen och underbar som vanligt. Bara jag som inte hänger med och tar in det som händer. Måste klura ut hur jag kan göra blogginlägg från den nya mobilen för det är inte i tvsoffan det händer.

Kejsarens nya kläder anno 2010

Så öppnades då Riksmötet. En politisk höjdpunkt som jag visst tycker att man kan få klä upp sig lite extra inför. Den lille blekingepågen Jimmie var så söt i sin folkdräkt. Vid sin sida hade en en ariskt blond flickvän i sverigedräkt. När jag såg bilden vid lunchtid idag så fnissade jag och mina tankar drog iväg åt sagan Kejsarens nya kläder.
Men vad hände i Storkyrkan? Biskop Eva Brummes predikan om att det inte är värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor blev lite för mycket för Jimmie och co. De lämnade kyrkan mitt under predikan för de blev kränkta.
Stackars krakar.

Ombesiktning

Dagens besök hos doktorn gav inte någon mirakulös lösning på hur ett snabbt tillfrisknande ska gå till. Lite högre dos medicin och en blandning av substanser ska förhoppningsvis ge effekt. Inte slarva med medicintider eller glömma tabletter var ett annat råd. En remiss till reumatologen blev det då hon misstänker att jag har någon slags autoimmun sjukdom. När jag googlade och fick upp en massa läskiga sjukdomar stängde jag ner webbläsaren. Jag blir inte ett dugg friskare av att veta. Snarare tvärtom.

Det blir till att skaffa en dosett, (Gud hjälpe mig!) fortsätta med värma bad, gärna värmefilt i sängen och så mycket rörelse jag orkar med. Doktorn såg lite bekymrad ut då hon såg med vilken möda jag klädde av och på mig. Hon hjälpte till att få på strumporna. Det tar på stoltheten att inte klara av en sån sak. Jag trodde nästan att hon, i all välmening, skulle sticka till mig en broschyr om praktiska hjälpmedel så som strumppåtagare och dyligt, men hon insåg nog att det var att sjukförklara mig totalt.

Det är bara att konstatera att jag snubblat in på haltande ben i tantstadiet.  Som ett järtecken på det så körde jag idag ikapp en bil med THE END på regskylten. Bilen svängde åt höger så jag svängde åt vänster. För säkerhets skull.

Hoppas jag hittar en sån här, lite mer poppig variant av dosetten.

Jag borde släppa valresultatet

och gå vidare. Men ibland poppar det upp igen. Våfför gör di på detta viset? Jag och många svenskar har låtit som som rumpnissarna i en veckas tid nu. Det har analyserats spaltmetrar, eller spaltkilometar om detta faktum.

Berglins har förståss gett sin bild av det hela. Såå mitt i prick! 

Den där låten som skrålades fram av deltagarna på SD:s valvaka gör mig rätt full i skratt. Hur tänkte dom? Inte alls förmodligen. De bara återanvände en gammal hejaramsa.

Men, hur de som hittade på den ursprungliga hejaramsan tänkte gör mig aningen förundrad.  De valde en låt av gruppen Boney M, som förövrigt består av färgade människor och originaltexten lyder Brown girl in the ring.

De hade väl lite otur när de tänkte ...

Jan Guillou har däremot tänkt till och skrivit en läsvärd krönika.

Äntligen är han här!

Inte mannen i mitt liv alltså. Nej, han vet jag inte var han håller hus. Jag syftar på Lars-Göran Bengtsson, kommunalrådet i Svinarp. Jag har väntat på tv-serien Starke man ända sen i våras då jag såg ett pilotavsnitt. Nu har serien rullat igång och det artar sig till en helkul höst. Jag tror att det är nästan så här det går till i vissa kommuner i Sverige, med en viss överdrift.

Söndagar kommer jag sitta bänkad i soffan klockan åtta. I onsdags började ett annat humorprogram på TV4, Välkommen åter, gräddan av Sveriges kvinnliga humorelit finns med och jag skrattade hejdlöst.

Nu dags för lite sömn inför ny arbetsvecka.

Hej hopp!

Lilla h har lagt innebandyklubban på hyllan. Nya utmaningar i form av simhopp väntar. Hon träffade Willy, simhoppartränaren, och blev sugen på att prova på en vattensport. Nu har hon varit med några gånger och verkar tycka det är jättekul. Willy är tysk. Tror jag. Han låter iallafall så. Willy utstrålar en skön blandning av tysk kadaverdiciplin och entusiasm med ett gott hjärta. Med en outtröttlig vilja korrigerar och korrigerar han. Det är vrister som ska sträckas, knän som ska vinklas rätt och magmuskler som ska spännas. Spännande värre.

Huruvida det blir någon framtida karriär på svikten och i hopptornet får framtiden avgöra. Lilla h hoppar på med samma explosivitet som hon brukar ha när det gäller hopp och studs. Hon gillar vatten och hoppar utan tvekan i från femman så det ska nog gå bra. Att hon nu får öva på att lyssna, koncentrera sig och vänta på sin tur gör inte heller direkt illa.

Stora H har inga planer på att släppa innebandyn iallfall. Det är ett gott tjejgäng som har hållt på i några år nu med god support av sin tränare.

Själv sportar jag mig ur sängen på morgonen, det är somliga dagar en prestation av stora mått. Troligen är det ett återfall av Psoriasisartrit som återkommit och jag känner mig rätt så nedslagen. Att vid 46 års ålder behöva få hjälp av barnen med att få på sig kläderna känns inte alls bra. Ny läkartid och fortsatt utredning väntar. Jag försöker dämpa symptomen med så mycket rörelse som kroppen klarar. För mycket stillasittande fungerar inte. Varmvattenberedaren går på högvarv då varma bad mjukar upp och dämpar smärtan. Maxdos av Diklofenak och Voltarensalva gör sitt till.

Hå hå ja ja. Blotta tanken på att bli sjukskriven ger mig ångest. Alliansen och Försäkringsskassan kommer pissa på mig om jag inte kommer att klara av att rätta in mig i den så kallade arbetslinjen.

Sverige blev med ens så mycket kallare igår

Trots dubbla filtar i soffan och mängder med värmeljus så var det som en kall vind svepte in i rummet. Det var inget fönster som stod på glänt i den småkalla septemberkvällen. Det var det faktum att nästan 6% av sveriges röstberättigade medborgare stängt dörren mot medmänsklighet, solidaritet, och öppenhet.
Det blev så kallt och jag är ledsen och oroad.

Det faktum att Sverige får leva med ytterligare fyra år av borgeligt styre är också surt. Min plånbok har blivit tjockare under den sista mandatperioden men jag har också haft turen att hålla mig frisk och haft ett jobb. All valfrihet står mig upp i halsen. Så mycket tid som går åt att göra sina val. Att se till att man själv får det bra. Vissa gillar läget, men de som inte har några valmöjligheter, ja de sitter där i något slags moment 22.

Tråkdag

Vaknade av regnet istället för väckarklockan. Den nya telefonuslingens batteri räcker inte länge. Inatt stängde den av sig. Jag må ha sovit som en stock på den nya sköna bäddmadrassen för jag har inte ens hört varningspipen för lågt batteri. Låg kvar och lyssnade på regnet och försökte vicka igång stela fingrar och tår. När jag masat med ur sängen var klockan nio. Tur att det är lördag. Idag känns det som att regnet tänker vara ihållande.

Det får bli en städ- och tvättdag. Frukost, morgontidning, medusin, snus och kaffe. Saker som normalt brukar få fart på maskineriet har hjälpt föga. Två timmar senare sitter jag i kökssoffan och vegeterar.

Herr Blues bjöd mig till Åmål på konsert ikväll. Det blir nog inget med det, känns för långt att åka. Claes Yngström gör en minneskonsert till Jimi Hendrix ära. Just idag är det exakt 40 år sen han dog på ett halvsunkigt lägenhetshotell med det vackra namnet Samarkand. Bara den vetskapen gör dagen lite extra grå. Eller blå.

Håll Sverige rent!

Jag passade på att förtidsrösta idag. För säkerhets skull. Tänk om jag snubblar, slår i huvudet,drabbas av en personlighetsstörning som leder till att jag för för mig att rösta på Gösta. Freddan ser måhända förtroendeingivande ut och liknar till det yttre en expojkvän. Men det hjälper inte, bakom Moderaternas skickliga marknadsföring är och förblir de ett högerparti. Med en redig personlighetsstörning kanske jag rent av, hemska tanke skulle rösta på Sverigedemokraterna. Tanken är vämjelig.

Inne på Facebook finns en applikation där kan man knappa in hur man tänker rösta i riksdagsvalet. En röst per medlem, det går inte att fuska, jag har provat. Ungdomar under 18 år kan rösta men deras röster sållas bort i resultatet.

Resultatet, ja, det är en sorglig, mycket sorglig läsning. Sverigedemokraterna ligger på 17%! Tredje största parti efter M och S. Jag tittade både en och två gånger för att hitta ett decimalkomma som kunde skingra den oro, ilska, upprördhet, vanmakt och sorg jag känner. Men icke. Med dessa siffror är jag allt annat än lugn.

Lördagsblandning

Dagens planer att hoja runt Hjälmaren med Triumphkamraten M. Diset låg tjockt i morse och ingen av oss kände oss speciellt lockade av att ge oss iväg. Det blev lite hemmafix istället då allt sånt inte orkats med i veckan.
Stora H gav sig iväg redan på morgonen till Agge, där ett gäng tjejer har filmmaraton. Under ett dygn ska det kollas på film så ögona blöder. Jag gillar det här tjejgänget! De kommer på såna kul grejer att göra. Så länge de inte hänger nere på "byn" är jag enbart nöjd och tacksam.
Lilla h åkte och badade med Tove jag var inte badsugen så jag satt i caféet och läste i Lotta Thorséns "Aldrig som hon" - en barndomsskildring som får det att värka i hjärttrakten. Vilka jämrans, eländiga uppväxter en del barn har.
Nu sover lilla h hos Tuva och jag hade gärna åkt in på Live At Heart och lyssnat på livemusik på Örebros krogar. Eftersom Emme och Lola planerat att avlägga visit så stannar jag hemma, bäst för min plånbok.

Lyssnar på Gogol Bordello och äter getost med färska fikon och likör. En rätt skön lördag.

Tråkjobb

Jobbet är inte kul alla gånger men nästan. Fakturering hör till tråkkategorin iallafall programmet som man ska göra fakturorna i. Idag fick jag in en rätt marig beställning. Ett grisjobb skulle kollegan J kalla det. Jag tycker än så länge att den typen av jobb är utmanande.

Jag fick läsa och grunna flera gånger för att förstå vad den dyslektiske beställaren vill ha. Minst sagt rörigt. Men sista raden tar nog priset.

ALLA BILAR INTE FROM SKROT,BILFIRMA,BILDEMONTERING, BILFÖRSÄKRING OCH EFTERLYST
OM DU KAN BARA SVENSKA NAMN:

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Var drar jag jag gränsen för vad som är ett svenskt namn? Reinfeldt, är det svenskt?

Ni kan vara lugna för att jag inte kommer sortera ut några namn. Det vore tjänstefel. Däremot måste jag nog lägga band på mig för att inte förnedra kunden med några väl valda ord.

High Chaparall

Stora H ville börja rida efter några års uppehåll. Första lektionen blev inte som vi tänkt oss. Hästrackaren satte av i sken och Hillevi for av sådet dammade i sanden. Men hon var tuff och satt upp igen.

Cirkus Såssarna i stan

Lilla h ville förstås gå. Eftersom Socialdemokraterna sponsrade biljetterna till Cirkus Skratt så priset landade på modesta 100 kronor för två, tillät barnafadern och jag denna utsvävning. Hon fick med sig Kamrat Tuva som vi träffade vid Café o Le, där hon fikade med sina farföräldrar. De satt med valkorten i hand och tänkte förtidsrösta, så det blev lite prat om politik för Gunvor ytterligare en gång för denna dag. Tidigare på dagen hade hon haft en diskussion med en blåmoderat på vårdcentralen.

Lilla h är idagsläget en övertygad socialdemokrat. Tror jag det. Hon blev bjuden på en heldag på Boda Borg med uppträdande av Ola Svensson förra helgen. Då var det SEKO som hade något valjippo. Och så idag cirkus. Inte undra på att hon tycker att de är bäst.

I bilen på väg hem försökte jag förklara att man ska rösta efter sin övertygelse om vilka som är bäst skickade att styra Sverige. Inte vem som fixar bäst valfläsk. Nu har det ju några år kvar till de får rösträtt, men jag är övertygad om att båda kommer gå till valurnan och lägga en väl avvägd röst. Tjejerna resonerade så insiktsfullt och klokt om vårt statskick och de hade full koll på ord som alliansen, blockgränser och rabblade partierna som rinnande vatten! Jag blev rätt så paff faktiskt. Sedan blev jag rörd. Så små och ändå har de sån koll.
Jag minns att 1976, när jag gick i sexan, så hade jag inte en aning om att man röstade vart fjärde år. Det hindrade dock inte mig att orera om mina åsikter. Jag blev avnäpsad av en klasskamrat som hade lika mycket koll som de här tjejerna och jag har nog aldrig känt som så korkad som då.

Undrar hur många som var på loppis i helgen?

I Nerikes Allehanda räknade jag till inte mindre än 25 annonser om loppmarknader i lördags. Utöver alla små hade vår möbeljätte IKEA loppis på alla sina varuhusparkeringar. Det måste tyda på att vi svenskar konsumerar något otroligt med möbler och prylar.

Mina förråd och garderober skulle verkligen behöva rensas ut. Det räcker nog till både loppis, Bra & Begagnat och soptippen.

Trollpelle, Soliga Solveig och Dittzie är nu nerpackade i rekvisitakartongen

Så har vi härjat klart i trollskogen mina barn och jag. Det har varit kul att göra något gemensamt. Tjejerna börjar bli i den åldern då de tycker att kompisar är viktigare än päronen. Lilla h gillar teater skarpt. Det blir nog hon och jag som fortsätter på tetertiljorna i höst. Stora H är i den åldern att det är en aning pinsamt att klä ut sig till troll och dansa runt. Men hon gjorde sitt bästa och kommer säkert minnas den här tiden.

Full fart i Trollskogen

Inatt hade jag hoppats på en god natts sömn efter en intensiv helg. Klockan två vaknade jag av det var revolt i magen. Det var nog något lurt med kebaben jag åt igår kväll. Matlagning på hemmaplan orkades inte riktigt med igår när vi kom hem från Rosendal. När det var dags att kliva upp var jag rätt så urlakad så det fick bli en sjukdag. Nu känner jag mig bättre men aldrig mer kebab från den syltan!

Det drar ihop sig

Veckan har ägnats åt att fara till jobbet, jobba, fara hem, åka och repetera trollteater. Ikväll har vi en välbehövlig paus och det känns skönt. Kanske friheten måste användas till att frosta av frysen.

När jag kom hem från Rosendal vid halvtio igår kväll, tutade frysen. Attans! jag hade inte stängt frysdörren när jag tog ut en kylklamp till matsäcksväskan. Under timmarna vi varit borta hade det byggt på rejält med is. Jag fick skuffa igen dörren.

Öppnade sen altandörren för att ropa i Trajja, som inte behagat komma in när vi skulle iväg. Ingen katt. Nu är det så kallt att det inte går att ha balkongdörren på glänt längre. Van som hon är att komma och gå som hon vill under sommaren så verkar hon bli rejält sur av att mötas av stängda dörrar.

Jag tog ett kvällsbad och ropade på henne massor med gånger. Efter kl elva behagade kattdamen komma in. Hon är en söt och trevlig katta. Oftast. Hennes humör kan dock snabbt växla, från behaglig till surkarten av värsta rang. I söndags var Emme hemma med Lola. Lola ville leka men Trajja ruttnade på den vita grishunden och dängde upp henne rejält. Sen stod hon och morrade åt Lola så hon inte vågade röra en fena. Hon vågade inte ens titta åt Trajjas håll. En kul syn.

Folkbildning

I helgen var vi ett gäng amatörskådespelare som fick oss en duvning i cirkelledarskap. Folkbildningens historia och gruppdynamik stod på kursplanen. Intressant och nyttigt. Just den här tiden på året dimper kurskatalogerna från studieförbunden ner i brevlådan. Jag lusläser dessa, för det finns alltid några högst märkliga kursen på menyn.

Medborgarskolan tar nog priset med sin kurs Gå i högklackat! - en kväll med High Heel School. På en kväll får hugade plattfotingar chansen att lära sig:

• Grunderna i kroppens linjer
• Teknik för hållning
• Teknik för gång
• Övningar för rörlighet och styrka i ben, bål och fötter
• Praktisk träning med High Heels
• Catwalk
• Teknik för poser
• Handväskcoachning
• Stil och Elegans 

Voo! Jag vill vara en fluga på väggen för att se hur handväskcoachningen går till. Att anmäla sig till kursen kommer inte på fråga. Jag tänker inte utsätta mina fötter, mitt ego och min plånbok för att delta. Kursen leds av en brasilianare med en diger meritlista. Helt galet! Eller så är det jag som inte är tillräckligt vidsynt.

När man gått den kursen så kanske nr 2 på listan över Konstiga kurser - Lär dig knyta scarfs kan komplettera de nuvunna kunskaperna.

Överraskning

Strul mc har gjort sig för sina fester med hemliga artister. Alltid bra band. Chuck Hall spelade som en gud.

Äntligen i vårt skafferi!

Johnnys senap har varit en given produkt i skafferiet. För någon månad sen fick jag veta att det ska finnas ketchup av samma märke. Ketchup är ingen produkt som har stor åtgång i hushållet. En liten flaska brukar räcka i nästan ett år. Barnen äter peppich sällan, det är jag som ibland vill hälla likriktarsås på maten.

Johnnys ketchup har då rakt inte varit lätt att få tag på. Broder T har i ren desperation, efter att ha letat i Örebros alla affärer efter ketchupen, gjort en efterlysning av försäljningsställen på Facebook. han fick ta sig över länsgränsen och åka åt Kristinehamn för att komma åt den eftertraktade såsen. Jag har letat i diverse mataffärer utan napp. Först i förra veckan hittade jag den eftertraktade flaskan på Maxi i Kumla.

Idag var inte matlagningshumöret på topp. Det blev pasta och köttfärssås ihoprört lite halvhjärtat. Ett ypperligt tillfälle att prova om nu den motsvarade de högt ställda förväntningarna.

Resultat: Helt okej. I klass med Heinz.

Synvillor

Någon plattskalle har skutit ihjäl en häst i Östernärke. Han trodde det var ett vildsvin!

Ja, de är ju förvillande lika - travhästar iklädda flugskyddstäcke och vildsvin ... De har fyra ben och två öron. Vad jägaren har mellan öronen vill jag låta vara osagt men han lär har ett gravt synfel.

Travhäst?

Vildsvin?

Det går som på räls

Orka vänta på bussen i över en timme. Är man på galej med lokförare Marianne så ordnar det sig. Jag och en annan lokförare i samma sits, fick lifta med ett godståg.

Elvis lever

Han bor i en husvagn på Gustavsviks camping. Don't be cruel, Camilla!

Back in business

Hittade en lite smårolig lapp på diskbänken vid kaffeautomaten.

Män som kallar grönsaker för kaninmat borde studera kaniner. Kaninhanen är vig, rörlig, har ingen kulmage och är en outtröttlig älskare. / Solveigh Wilhelmsson, Svärtinge.

Någon kollega som vill få fart på männen på jobbet kanske?

Semestern ligger nu bakom mig

Imorgon blir det till att dra på sig selen och jobba igen. Så här, de sista skälvande timmarna, borde det till någon slags sammanfattning av ledighetsperioden. Jag avstår, jag kommer inse att det var så mycket som inte blev av.
Jag är utvilad, barnen nöjda och då är det väl gott så.

Känner ingen ångest alls över att återgå till vardagen igen. Om jag känner så imorgon bitti när klockan ringer är en annan sak. Passerkortet, kläder och pryttlar som ska med ligger framme så att jag, i det förmodade zombietillståndet, tar mig ut genom dörren utan allt för mycket strulande.

Solidaritet?

Usain Bolt var DJ på en av Stureplans nattklubbar inatt efter DN-galan. Inget konstigt med det. Men hur kan man ge en nattklubb vid Stureplan namnet Solidaritet? Låter lite märkligt i mina öron. Men var och en har väl sin egen syn på den saken ... Jag antar att de som ingår i den kollektiva gemenskapen runt Stureplan har en annan åsikt.

I lilla Kumla finns inget Stureplan, tack och lov. Hotellet har någon form av  nattklubb  med det lovande namnet G-spot. Trots småstadprägeln så slipper vi inte undan de sämre sidorna av verkligheten. Inatt blev två människor knivskurna inne på dansgolvet. Kommentarerna på na.se haglar in. Kumla bespottas och döms ut att likna Bronx eller nåt. Tyvärr slipper inga platser undan, våldet. Tomtebolyckan finns i sagoböckerna. Jag börjar känna mig gammal och desillusionerad. Grumpy Old Woman.

Hemma igen

Jag gillar Gotland och nu har jag även blivit ett fan av Öland. Det måste vara något med det karga, vinpinade landskapet som drar. Kanske jag är en ö-människa? Övistelsen blev aningen kort, men trots det så är det skönt att vara hemma och landa lite innan det är dags att återvända till jobbet på måndag.

Flickorna är nu ganska avslipade humörsmässigt mot varandra. De har kamperat ihop nästan hela sommaren och visst blir det konflikter, men inte så många som det brukar vara. I jämförelse så är de väldigt anpassningsbara och okomplicerade när det gäller. Mina finingar.

Fartstänkta tjejer

Nära döden upplevelse

Berg och dalbanor är saker jag brukar undvika. Idag gjorde jag ett undantag. Fy farikan! Nu kan jag låta dem vara en lång vid framöver.

Sol

Öland visar sig från sin bästa sida. Polen skiner, sanden är nästan vit. Havet brusar lagom.

Motortjejer

Inget vidare badväder så vi kör crosscart. Hornen växer ut snabbt!

Raukar

Finns även på Öland. Barnen tycker de är lite fjuttigare än de gotländska. Det är kav lugnt och rätt behagligt.

Hej Öland

Nu har vi kommit fram efter en dryg resa. Jag har feber och är inte helt på topp. Vädret är iallafall fint.

Snacka om kovändning

Igår morse var planen att styra mot Årjäng och Hillbillies sommarträff. Vädret såg inte så lovande ut åt väster. En snabb koll på väderkartan visade på skapligare väder i Småland. Efter en snabbkonferans med Triumphkamraten M beslutade vi att styra till Virserum i djupast Småland istället.

Åh vad gillar folk som kan ändra sig på en grisblink! M var med på noterna, att det var 27 mil att köra, var det mest jag som knorrade över. Väl framme sken solen fast det blåste småjä*lar men vad gör det när det finns glada kamrater på plats. Upp med tält och ner med svalkande drycker.

M verkade trivas som fisken i vattnet och slog sina lovar på egen hand mellan varven. Jag behövde då rakt inte vara ciceron för henne trots att det var första gången hon hamnade på en dylik tillställning. Kamraterna som varit på plats några dagar längre hade, som man brukar, efter några dagar i fält tagit sig ner till det där smålöjliga stadiet man hamnar i efter flera dagars party ute i busken. Läs, ganska lågt. Det verkade inte bekymra henne det minsta. Hon smälte in hur lätt som helst.

Mera mat!

Marianne äter igen! När hon inte äter, går hon på toa. Att hon uppnått berusning är en gåta. Men på något vis har hon lyckats med det med. Håhåjaja kors vad det blåser i träna idag. Virserum är blåsigt men kul.

Vrakspillror

Gamla Vägverket har inte suddats ut helt efter att förvandlats till Trafikverket. Vi åker färja till Vinöns värdshus. Eva Eastwood spelar där ikväll.

Hell Y(ou) Hansen!

25 juli och halva Sverige befinner sug i en kollektiv chock. Var tog sommaren vägen? Burr! Hutter! Det är bara att hacka i sig och ruva i soffan om man kan. Efter en helg i ett tält på ett gärde, utan vettiga kläder så klagar iallafall inte jag längre. Jag gnydde lite när vätan tog sig innanför skinnjackan när det var fem mil kvar hem. Men vad fan, jag är inte gjord av socker! 

Pia packar

Resorb är tydligen allra viktigast. Jag har väntat hela dagen på att vi ska komma iväg till Peking. Håhåjaja ...

Inte visste jag att det fanns så många proggare i Örebro

Nationalteaterns rockorkester spelar på Strömpis. Riktigt jäkla bra!

I valet och kvalet

Sitter och grunnar över vilken av kommande aktiviteter jag ska hänga på. Onsdag kväll spelar Kebnekajse på Vinön. Broder T med hifi-kamrater från Kristinehamn tänker sig dit. Samma kväll spelar Nationalteaterns rockorkester på Strömpis.

På torsdag finns Fashion Pack eller en grillkväll hos hojkompisen Pia i Katrineholm som alternativ.
Till helgen står valen mellan Ramblers i Mora eller Peking i Norrköping. Alla dessa val ...

Nu ska jag och barnen åka och bada. De får välja badsjö, jag har fullt upp med att vara åsna mellan hötapparna.

Den årliga trappbestigningen

De 426 stegen uppför Kvarntorpshögen har avverkats. Pust.

En god affär

Vi drog en repa till krabblandet där alla heter Glenn. Det kan man göra när nån hittar såna har pärlor. Det är Marianne som är spekulant. Köper inte hon den så ...

Lat lördag

Barnen har bytt planhalva. Det känns lugnt och skönt, men samtidigt lite tomt utan dem. Har knappt gjort en släng idag. Badat fotbad och kört nån maskin med tältsunkiga kläder, det är allt. Det är så skönt att ligga i hammocken och läsa, men något har hänt med min syn. Jag kan tydligen inte läsa för långa stunder. Ögonen verkar stelna, för nu ser jag illa som bara den på långt håll.

Jag får göra lite ögongymnastik innan jag ger mig ut på hojen en sväng. Det finns ju risk att jag inte ser andra i trafiken eller skyltar ... Är detta ett ålderstecken. Hujedamej i så fall.

Mitt i campingträsket

Vi har slagit ner våra tältpinnar bland norska husvagnar. De har staket och blomrabatter. Vi bidrar med brassestolar och härjande barn.

Het helg

Åmål tycks vara ytterligheternas ort när det gäller väder. Ifjol höll vi på att spolas bort av allt regn, i år flöt vi bort av värme. Hemresan svalkade inte ens när vi körde i hastigheter en bra bit över tillåtna. Hur som helst, helgen var bra, har en rejält röd nyans av allt solande.
Hemma, inomhus är temperaturen inte hellerdirekt behaglig, luftvärmepumpen strejkar, likaså ac:n på bilen. Willy, kylgubben i Kumla jobbar så svetten lackar med alla bilar som inte ger ifrån sig önskad kyla. Vi får vänta några dagar på en del som han inte har hemma. Det blir en klibbig resa till Karlstad väntar imorgon. Ett stopp vid Våtsjön utanför Karlskoga är redan inplanerat för att överhuvudtaget stå ut vid tanken på 13 mil i ett värmeskåp till bil.

Inne hos optikern i Kumla var det svalt och skönt i väntan på att få glasögonen lagade. Det tog bara några minuter, jag hade gärna väntat en stund till.

Dags att leta upp en badsjö och svalka sig snarast. Inte klaga på värmen, jo, det var ett löfte många anlade i vintras när kölden höll oss i ett fast grepp, elmätarna gick på högvarv och vi skottade oss fram i drivorna.

Undrar hur länge till vi klarar att hålla vårt löfte?

Underliga saker händer

Camilla badar i Vänern. Det är stort. Jag var förbadare och sonderade terrängen. Det var skönt.

Den årliga innanför-baren-helgen är inledd

Bluesterminalen brann ned i vintras. Det funkar lika bra med tält. Kalasväder har vi till skillnad mot förra året då det var milt sagt regnigt. Hehe ...

Vill ha!

En så vansinnigt opraktisk men söt liten kärra. Bie bluesband och gamla fordon passar bra en fin onsdagskväll som denna.

Sommarmat

På sommaren är det tillåtet att servera kräm och mjölk till lunch. Nu dags för bad i Sottern.

Nya utsikter

Ikväll häckar vi inte på ståplats som vi brukar. Vi smörjer kråset på vip-läktaren.

Luftkonditioneringen på Saaben har packat ihop. Attans! Nu när den behövs som mest. Hoppas det bara är påfyllning av köldmedium som tarvar. Tyckte redan igår när vi åkte hem från Tisaren att det inte var riktigt kallt. Idag märktes det definitivt när  det var nästan lika varmt när vi kom till Örebro som när vi lämnat Kumla.

Änglabarnen ville åka till Stadsparken och det fick de. De lekte sig genom två lekplatser innan Emme och Lola anslöt. Vi åt pizza och kollade på 3 och 1/2 män. Kvällens avsnitt var vansinnigt kul. Slut på tevetittande för mig idag. Barnen ska sova på tevesoffan skavfötters. Det får de så gärna. Jag velar mellan att nattuggla med en bok eller lägga mig i renbäddad säng.

Det har varit en fin dag.

Syskonkärleken

blomstrar idag. Hela dagen har gått utan tjafs, tjuvnyp och elaka tillmälen. Det är bara glädje, frid och harmoni. Varför vet jag inte, hoppas bara att tillståndet håller i sig.

Skönt att inleda första semesterdagen med att ta det lugnt hemmavid. Lite småplockande utan några måsten. Änglabarnen har byggt Lego och lekt gosedjursjukhus så nu ligger det konvalescenter till höger och vänster.

Hej, hej sommar

vi ska sola, bada, sola, bada, sola, bada, tills tårna domnar. I den här värmen är det mest bad som gäller. Blackstasjön och Tisaren är avklarade. Vilken pöl som står på tur härnäst vet jag inte. Jag utgår från att det blir bad som står på schemat ytterligare några dagar. Barnen får styra lite. Speedway och Bie Bluesband i Sannahed står på min önskelista.

Skönt är det iallafall att få leka nattuggla lite och inte behöva tänka på väckarklockan.

Semester nu!

Fem veckors ledighet ligger framför mig. Varmt och gott är det också.

Kumlasjönt

Schlagerfrossa nere vid Kumlasjön. Vi har lyssnat på Helena Salo, Rickard och Jörgen. Trivseltorsten lever också. Tänka sig.

Leve valfriheten?

Väntar på min tur vid bilprovningen. I morgon avregleras verksamheten. Nya aktörer kommer in på marknaden. Jag tror då rakt inte att den nya valfriheten kommer underlätta för oss. Se bara på elmarknaden.

Speedway!

Ikväll är vi lite bekväma och gonar oss i brassestolarna. Stora H sköter protokollet. Hon har blivit speedwayfrälst. Jag gillar!

Konstig konst

Om det nu, mot förmodan, finns män som vill veta hur det känns att ha mens så har konstnären Hiromi Ozaki pillrat ihop en mensmaskin som ska ge en upplevelse i hur kvinnor har det. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Nu väntar jag bara på en maskin där kvinnor kan känna på hur det är att ha en kuk. Givetvis med en funktion som påvisar hur det känns att få en rejäl pungspark. Vi måste ju få veta om det går så där rackarns ont som männen påstår. Utan pungsparkskänslan kanske vi vill behålla maskinen. Jag har ju en romantisk föreställning att det i övrigt är rätt okej att ha en dingelindong. Avundsjuk? Okej, lite. Det verkar mer praktiskt än att vara konstruerad som det motsatta könet. Eller ... jag vacklar lite i mina funderingar. Nu är jag kvinna och det är väl meningen.


Menstruation Machine - Takashi's Take from Sputniko! on Vimeo.

Sista jobbveckan

innan semestern börjar. Normalt brukar jag längta som en tok efter semestern. I år känns det helt okej med sommarledighet, men den är inte så där överdrivet efterlängtad. Kanske bra det. Inga högt ställda förväntningar som kan floppa. Hur som helst så blir det säkert jätteskönt när fredag kväll infaller och jag har fem veckor med hyfsat fri tid framför mig.

Barnen är i Åsbro hos kompisarna i lilla huset på prärien, typ. Jag längtar enormt efter dem. De längtar inte efter mig. I morgon kommer de hem i alla fall, skönt det.

Förnedring

Lola och Emme kom på besök efter jobbet. Lola löper och hade med sig sina skäms-trosor. Jag kallar dem så. Emme säger löparbyxor. Men de borde nog kallas blöjor för det stora våpet till hund blir så störd av att ha dem på sig så att hon skiter ner sig.

Attans vad illa det ser ut när jag trampat av mig strumporna och låter dem ligga på golvet så där.

Brojäkel!

Fel på bron vid Arbogaån. Hett som i h-vetet. Men det är synd att klaga. Midsommar har varit bra.