Håhåjaja

Förkylningen klänger sig fast. Det halsonda har passerat rivjärnsstadiet till slemhosta. Ena närborren är täppt och den andra skvalar som en kran. Vid månadsskiftet är det alltid fullt upp på jobbet, så att stanna hemma i sjuksängen är inte att tänka på. Igår kom jag hem till ett veritabelt kaos. Lilla h och kompisen A hade bakat pepparkakor. Det räckte att öppna dörren för att konstatera att det inte avlöpt så väl. Det luktade bränt och det var mjöl och kristyrsmet högt och lågt.

Stora H hade lagat mat så plåtar, stekpanna och tallrikar var placerade på de ytor som inte var upptagna av pepparkakskatastrofen. Jag ville bara gråta. Efter att suttit en halvtimme i bilkö i Örebro med en ylande katt i bilen så var tålamodskontot uttömt.

Efter lämning och hämtning på Kumlahallen lagade  jag mat i röran och gick därefter i strejk. Min kvällsvard bestod av krustader med kallrökt lax och romsås, inte ens denna delikatess lyfte humöret nämnvärt.

Barnen kom nog till insikt att det inte går bara göra det roliga och lämna resten åt sitt öde. De satte igång och röjde upp. Av bara farten bytte de gardiner, dukar och kuddar. Jag kom in i ett helt nytt kök. Gullungar!