Vi är djurvakter, barnen och jag. Kronprinsessan är på resa till Tyskland för handla fulsprit. Trajjakatten är utlokaliserad till mormor för att Lola och Izma inte ska åka på stryck.
Lola går numer under epitetet Olga Isabell. Ung och bortskämd är hon. Ja, det är kallt som fan ute. Men man kan tycka, att med dubbla täcken, så ska det väl gå att traska runt kvarteret. Ett dyrt vintertäcke är inte nog. Det ska kompletteras med ett, ännu dyrare, funktionstäcke som heter Back on Track. Det borde heta Av spåret, eller helt av banan. När täckningsproceduren klarats av och vi ska ge oss ut på en stärkande promenad så slår hunden i nödbromsen efter typ fem meter.
"Det är kallt, jag tänker inte gå mer. Jag har kissat precis utanför trappan, jag är färdig", tycks hon mena. Dragkampen avgår till Lolas fördel. Det känns rent löjligt att stå och dra i kopplet på något som ser mer ut som ett vitt bältdjur än en hund.
Resultatet blir en understimulerad hund som hittar på allt jäkelskap man kan uppbringa. Igår gick lilla h:s tröja sönder, ett oräkneligt antal gosedjur blev runtsläpade och pepparkaksburken länsades.
Den stackars neurologsjuka Izmakatten blev förståss anfallen av Lola när hon väl vågat sig fram från sitt gömställe. Den lilla kraken gillar inte alls att vara hemifrån. Två gånger om dagen ska hon ha en massa medicin. Under milt våld ska massa piller lirkas i henne. Inte undra på att hon helst ligger och trycker under soffan. Vilket liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar