Idag klev jag utanför dörren för första gången sedan i fredags. Nödvändig medicin var slut så en sväng till apoteket var nödvändig. Då vi har ett apotek i Kumla som något jäkla riskkapitalbolag står bakom så har jag bestämt mig för att endast gynna det gamla hederliga Apoteket. Inte för att jag vet om det är så hederligt det heller, men det är i alla fall den droghandel som verkar ha mest i lager. Lilla h behövde köpa en ny outfit till morgondagens julkonsert på Kulturskolan så hon fick följa med till Marieberg.
Det var dumt. Hon klarade av sitt inköp tämligen omgående. Mitt apoteksbesök var också snabbt kirrat. Då gjorde jag misstaget att släppa iväg lilla h och kompisen V fria en stund. Bara en liten stund, jag sitter och väntar här, sa jag. Jag var tämligen slak och matt av alla intryck efter tre dagars hospitalisering. Jag väntade och väntade. Jag provade att ringa på dem. Kom fram till mobilsvar hela tiden och konstaterade att de iten hade någon telefon med sig. I en timme fick jag sitta och tomglo på en 4-björna-orkester!
Ja, ni läser rätt. fyra mekaniska isbjörnar, som trakterade var sitt instrument och närmast obscent, rörde sig i otakt till någon slags dixielandmusik. Nu överdrev jag lite. Jag flyttade på mig efter två låtar och tomglodde på folk som fikade.
Hackhostan tilltog och så även nikotinbegäret. I prövningarnas tid så slår nikotinbegäret till med full styrka. Rotade i väskan efter mina små räddare i nöden, Zonnicpåsarna. Borta! De låg alltså kvar hemma. In på apoteket och jag bad en stilla bön att inte ungarna skulle komma tillbaks till en tom plats och få panik. Det gjorde de inte. Jag hann sitta en stund, låta nikotinet verka innan jag lämnade min vänteplats för att leta rätt på dem. Inte det lättaste i en köplada med 100 butiker. Jag lokaliserade dem relativt snabbt och väste, Nu åker vi hem!
Natten ska förhoppningsvis bli lugn. T har lånat ut sin arsenal med hostmedicin. Mollipekt och Cocillana-Etyfin. Det blir en hutt av den senare till sänggåendet. Klarade jag av ett par timmar på helvetet så borde jag klara av en dag på jobbet. Där finns inga isbjörnsorkestrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar