känns det som.
I går morse vaknade jag med känslan att någon kört ner ett rivjärn i halsen. Jag bet ihop och åkte till jobbet. Hela förmiddagen ägnades åt att få datorn att fungera. Gav upp och bytte till en som övergivits av vår sommarvikarie. Efter diverse profilbackuper så var jag igång. Min skärm var inte kompatibel så jag bytte till en annan övergiven relik. Bilden på den var gulnad som på en gammal tidning. Mina planer på att fakturera före lunch gick åt skogen.
Humöret var nere vid anklarna och jag kämpade för att inte börja gråta. Vid lunch insåg jag att jag inte bara hade ont i halsen utan även feber. Ringde mig sjuk och åkte hem och planade ut i soffan. Barnen skulle baka pepparkakor men de lös med sin frånvaro. När jag börjat undra så hörde Stora H av sig och meddelade var hon var. Efter ytterligare en stund var lilla h lokaliserad. Vid det laget var jag jag slak av febern att jag inte ens orkade tänka på att åka och hämta henne. Kamrat S skjutsade hem henne. Tack!
Idag är jag lite piggare efter maratonsömn. Kroppen värker efter allt liggande och halsen är fortfarande rätt skrovlig. Men huskurstipset från Kamrat C verkar funka. Avkok på färsk timjan med honung gör susen.
Kallt som i Sibirien är det ute. När jag lagade mat gav strömmen upp. Vattenkokare, spis och tvättmaskin på samtidigt gick inte. Nu har jag bytt proppar men det funkar inte. Jag fick äta köttfärssås utan spaghetti. Kaffebryggaren har fått flytta in i vardagsrummet för utan kaffe bryter jag ihop. Kan en doktor med elkunskap komma hit?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar