9 oktober 2010

Inget fredagsmys

att tala om blev det.
Efter skolan var lilla h och klasskompisen T som bortblåsta. Ingen av de små fröknarna behagade att höra av sig och meddela var de höll hus. Kamrat S, sedemera mamma till T engagerade sig hårt för att få tag på dem. Sent omsider uppdagades deras tillhåll, hemma hos en kille i klassen.
Själv fick jag agera färdtjänst åt Stora H och hennes kompisar som skulle på bio. Jag lämnade av dem i sista minuten för att de skulle hinna hämta ut förbokade biljetter. Försökte hitta en parkeringsplats för att kunna plocka ut lite fickpengar och det var inte det lättaste.

Gatukontoret har gett sig f*n på att bilkörning i Örebro city ska vara näst intill omöjligt. Avspärrningar, nya återvändsgator överallt. På Stortorget där man tidigare kunde cirkulera runt och ta sig ut åt flera håll var det nu bara ett stort torg. Att komma i bil där kändes som att köra in på en gågata, eller in i någons trädgård. Fel, fel, fel. Jag hamnade på Kungsgatan utanför systembolaget och trafiksituationen liknade centrala Kairo. Folk, cyklar, hundar, ungar och lite till myllrade mitt på gatan. Trottoarerna var förvandlade till cykelparkeringar. Det enda som fattades var en och annan åsnekärra. Tillflykten gick ner i ett p-garage där jag kunde vända på en femöring för att komma tillbaks till Engelbrektsgatan.

Lilla h smet hem till fadershuset. Hon anade väl att det skulle vankas lite bannor. Några sådana orkade jag inte ens tänka på efter stadskörningen. Humöret var på botten, orken likaså. Planerna på att äta något gott tillsammans med barnen gick om intet. Lilla h dök upp men var lika utled som jag, Stora H kom hem och drogs med i stämningen. Det slutade med att vi delade på oss. Film för Stora H på övervåningen, lilla h drog till kompisen W för övernattning, jag surade i soffan och kollade på Skavlan innan jag däckade av leda, värk och trötthet.

Stefan Sundström var kvällens behållning, han var nyklippt och fin och sa som alltid fina saker. Åh, jag vill gifta mig med honom. Han skulle få mig på bättre humör trots att jag skulle få kompostera och äta surkål som lördagsgodis. Men har är ju lyckligt gift med sin Karin och vill nog inte ha en fru som blir irriterad på att det inte går att komma fram med bil i city. Hon cyklar bergis var hon än ska och är tusen gånger hurtigare.

Inga kommentarer: