Mellan varven har jag fört diskussioner på nätet med en klok dalkarl. Vi har avhandlat dikter, språk och livet. Han har fått mig att bli sugen på att ta mitt skrivande till en annan nivå. Skriva dikter kräver eftertänskamhet. Varje ord ska vägas. Ett tålamodskrävande hantverk. Mitt skrivande på bloggen knappas ner i all hast. Orden liksom rinner ur hjärnan och ner på tangentbordet. Det är sällan jag stannar upp och funderar.
Steget fullt ut att skriva dikter känns stort. Det är mer utlämnande och jag är ju en feg människa på det området. En lagom nivå för mig är att ge mig på kylskåpspoesi. En utmaning i sig, att med begränsat antal ord till förfogande forma något. Om jag törs blir det bilder på mina försök här. Eller så hamnar de i datorns byrålåda.
Två veckor till påsk. I år innebär påsken mer än äggmålning och godisfrossa. Revyn har premiär på skärtorsdan och snart ska jag iväg och repetera. Nu ska jag gnugga in några texter i skallen så jag slipper klamra mig fast vid manuspappret som en aktör i nöd.
Det rycker lite i påskpyntartarmen. Min svaghet för påskpynt är närmast patetisk. Jag har pynt till fem risknippen och ändå har jag köpt mer i år.
Årets skörd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar