Den här veckan har teven inte varit på sen i måndags. Då fastnade jag för en film med Marianne Faithfull i huvudrollen. En tänkvärd och lite tragikomisk historia om en änka som var i behov av pengar. Hennes barnbarn var döende och endast en dyr behandling kunde bota honom. Hon skaffade sig ett jobb för att dra ihop pengar.
Hennes handflator visar sig vara inkomstbringande, mer tänker jag inte säga. Filmen heter Irina Palm. Marianne F är på ett lågmält sätt lysande i sin roll. Hon förvånade mig, min bild av henne var mer en f.d. heroinpundare.
En lång utvikning blev det.
Till kvällens program. På trean körs det ytterligare ett inredningsprogram. Simon och Tomas har letat upp Sveriges fulaste hem som de riggar om. Jag tröttnade efter bara några minuter. Vad fan. Kan inte Ingmarie och Benny strax utanför Degerfors få bo i sitt inferno av dockor? Nej, det ska rättas till och bli något som är designat. De såg ju så lyckliga ut bland allt rysch och pysch. Varför ändra på detta?
Zapp! Över till Babel som var mer intressant. Diktprojektet med kärleksdikter till Vickan och Ockelbo-Danne sket sig, vilket jag nämnt här förut. Nu får svenska folket chansen att skriva sin kärleksdikt till brudparet eftersom poesieliten vägrat. Bob Hansson klättrade upp i ett träd på Strandvägen och viskade Karin Boyes Ja visst gör det ont när knoppar brister. Helt lysande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar