Så gott som var dag jag läser kommentarer på nyheter på nättidningarna blir jag smått beklämd. I skydd av anonymiteten sitter folk och vräker ur sig nästan vad som helst. Alla kommentarer är ju inte urflippade, jag tycker det är ett kul sätt att se debatten och reaktioner.
På jobbet har vi nyligen infört möjligheten att kommentera nyheter på vårt intranät. Det har mottagits ganska väl. Medarbetarna får inte kommentera anonymt. Ett val vi medvetet gjorde. Därför uteblir de ilskna, illa formulerade kommentarerna och nivån blir bättre än på Aftonbladet.
Jag skrev nyligen en artikel där jag berättade om våra informationsinsatser inför att vi tog över körkortsverksamheten från länsstyrelserna. Vi använde ljudreklam på Spotify,banners på MSN och Facebook och sökord på Google. Kampanjen blev lyckad och det var kul att använda nya kanaler istället för de traditionella annonserna i dagspress.
Artikeln var skriven på ett lättfattat språk med förklaringar vad de kanaler vi valt att använda oss av innebär så att även icke-informatörer skulle förstå. Det dröjde inte länge innan några kommentarer ramlade in. Några bestod i positiva tillrop, men en fick jag läsa både två och tre gånger.
"Rätt kanaler måste förstås vara flexibla i nutid inför de förändrade förhållanden och dynamik i målgruppsurval som statiskt anställda kan konfrontera inom ett längre perspektiv, både avseende tid, omgivning och fundamentala sociala aspekter".
Jag frågade några kloka kollegor, ja till och med vår språkvårdare rådfrågades. Ingen fattade något. Vi var inte eniga om det var en positiv eller negativ klang i kommentaren.
Jag klippte in meningen, ja, meningen var så lång, i en Lix-kalkylator. Det blev highscore så det nästan plingade till i datorn. Textens läsbarhetsindex landade på 81! Lix-index över 60 räknas som mycket svår byråkratsvenska.
Ingen i den gapande församlingen hade någonsin skådat ett så högt Lix.
För dig som undrar vad jag pratar om så kan ni kika här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar