Sista repet

inför genrepet imorgon. Förkylningen klänger sig kvar så jag måste spara på rösten. Idag har jag varit på Apoteket och skaffat lite medikamenter för att lindra symptomen. Dags att stödvila lite innan jag blir hämtad av S för färd via leriga, och skumpiga vägar till Rosendal.

Nu har jag börjat fundera vad jag har gett mig in på. Spöka ut sig till diverse konstiga existenser och dessutom ställa sig på en scen med 80 st i publiken. Jo, jag får ju prova på att göra något nytt förstås. Men som vanligt tar jag i med något extremt. Vad är det för fel på en kvällskurs i virkning till exempel?

Ett år äldre

I år fick jag inte glädjen att dela min fölsedag med vaginas dag som jag gjort några år. När det kom till min vetskap att den inföll den 29 mars visste jag inte riktigt hur jag skulle tacka detta faktum. Skulle jag känna mig hedrad eller kränkt?

Då jag varken anser att jag är humorbefriad eller småkitslig valde jag det första alternativet. Dagen till ära bakade jag och Vingkamraten C en tårta som vi modellerade till en riktigt snygg skapelse. Vi hade så vansinnigt kul när vi gjorde den. På ett hojcommunity gick tårtan till historien och det droppade in förfrågningar om vi kunde baka på beställning. Det blev aldrig någon serietillverkning. En One Hit Wonder bara. Hittade en gammal bild på den iallafall.

Anno 2008 med piercing och allt.

Kvällen har ägnats åt tårtfrossa och besök av Emme, mågen, Mamsen, Broder T, barnafadern T och sist men inte minst Lola. Fina blommor, en görsnygg Triumphväska, en duk, doftljus, en mugg, och Susanna Alakoskis senaste bok blev jag presentad med. Nu har orken sinat och det är dags för sängen. Men först en sak som jag slipper jag inte undan, dags att betala räkningar.

Plötsligt händer det ...

En jobbarkompis fick skrapa trisslott i Nyhetsmorgon idag. Under 10 år kommer han casha in 20 papp i månaden. Lotten hade han köpt på Willys utanför jobbet,där även jag brukade även jag köpa en och annan trisslott. Jag skriver brukade för nu ger jag upp det här med triss. Daniel är nämligen den andra person jag känner som fått månadsklöver. Chansen att jag ska råka ut för "plötsligt händer det" känns nu som fullkomligt obefintlig.
Daniel kommer nog inte peka finger åt vår arbetsgivare på måndag och säga morsning och goodbye. Däremot kommer pengarna ge honom och hans familj extra ekonomiskt svängrum en långt tid framöver. Det är honom väl unnat. Jag är inte ett dugg avundsjuk ...

Johnny Cash-afton

Jaha, så fick vi en dos ståbas till livs igen.

Moralpanik bland barnboksförläggarna eller föräldrarna?

Flera barnboksförfattare vittnar i litteraturmagasinet Vi läser om att deras böcker censureras på manusstadiet. Det passar sig inte att skildra rökande, svärande och nedsupna människor. Böcker med sådant innehåll säljer sämre.

Annika Nasiell, chefredaktör på Barnens Bokklubb,säger att utmanande barnböcker inte är kommersiellt gångbara. Om hennes bokklubb väljer en bok med svordomar som månadsbok är det fler som returnerar den än annars. Förläggare eller föräldrar styr alltså i sin iver att vara politiskt korrekt. Med tanke på vad salig Astrid Lindgren skildrade för  65 år sedan borde väl dagens författare få relativt fria händer.

Jag tycker att verkligheten måste få skildras i barnlitteraturen. Även när den inte ser så bullerbyidyllisk ut. Barn ska få vara barn. Men mår de bättre av att avskärmas från hur verkligheten faktiskt ser ut? De barn som befinner sig i en dysfunktionell familj behöver få se att de inte är ensamma. Barn i fungerande familjer kan förhoppningsvis få förklarat för sig av sina föräldrar och rentav vara ett stöd för sina klasskamrater som inte har det så lätt hemma.

Jag skrattade lite över Ulf Starks beska kommentar:

Numera är det väl knappt så att man ens kan publicera en bild av en säl i en barnbok utan att den måste ha flytväst på sig.

Bilden nedan i Pija Lindenbaums underbara bok Else Marie och småpapporna censurerades i Usa och i detta dubbelmoralens förlovade land är det ju inte så konstigt. Hoppas inte de svenska förlagen går lika långt ...

Uppdrag granskning

Nicke Nordmark och Hasse Johansson har återigen gjort ett angeläget och gripande reportage. På en högstadieskola våldtogs en 14-årig flicka på en toalett. Förövaren var en äldre poppis kille - Oscar. Ingen trodde på flickan och Oscars mamma startade stödgrupper på nätet där hon hävdade sin sons oskuld. Kommentarerna som spriddes om flickan var så hemska att jag bara rös i soffan. Han erkände, bevisning fanns och blev senare dömd. Men häxjakten på den utsatta flickan bara fortsatte. Nu har flickan flyttat 50 mil för att hon inte kan bo kvar på sin hemort.

Från skolan och fritidsgårdens håll bestämde man sig för att ha en s.k. "neutral" hållning. Rektorn på skolan verkade överhuvud taget inte kollat upp nånting. "Vi måste jobba mer med värdegrundsfrågor och gå kurs i internet" var det enda hon kunde få ur sig. Hon måste känna sig rejält skitnödig idag.

Denna hållning renderade i att flickan blev behandlad som paria. Alla vände sig mot henne. På skolavslutningen släpptes "Oscar" in och fick hålla en liten manifestation. Han delade ut blommor till sina klasskamrater och det blev närmast stående ovationer. Styrkt av allt stöd våldtar Oscar ytterligare en flicka samma kväll. Prästen i kyrkan hade en minst lika flat och imbecill inställning.

Mitt i allt detta ofattbart hemska sitter nu upprörda människor och bespottar de som är medlemmar i skolans grupp på Facebook. De får höra hur hjärndöda de är, de borde bränna ner hela byn. Häxjakten är igång men nu åt andra hållet. Jag tror de skäms så det räcker ändå.

Biokväll

Otåliga som vi är orkade vi inte vänta på att Filmstadens salong med 3D är klar. Igår for vi till Örebro och  kollade på Alice i Underlandet som vanlig film.

Tim Burton har lyckats bra att behålla magin från sagorna. Helena Bonham Carter gjorde rollen som den elaka drottningen med jättehuvud och spelade rollen bra som en maktfullkomlig despot. Hon var bättre än Johnny Depps hattmakare.

Tweedledee och Tweedledum spelades av Matt Lucas. Ååhh, det satt hårt inne i hjärnbarken. Varje gång de tjocka tvillingarna dök upp satt jag och funderade över vem som spelade. Det var något så bekant i deras blick. Till slut kom jag på det.


Emme och Stora H var överväldigade. Lilla h inte lika begeistrad. Jag tror hon hade lite svårt att hinna läsa texten som kryllade av underlandska yttryck.

Vårdagjämning

Underbart väder och takdropp. En dag som borde tas tillvara på i form av en promenad i solen och slasket. Tyvärr fångade jag dagen inomhus. Gardiner har sytts, fönster har putsas och den allmäna anarkin i köket är återställd så att det går att ta sig fram.

Mellan varven har jag fört diskussioner på nätet  med en klok dalkarl. Vi har avhandlat dikter, språk och livet. Han har fått mig att bli sugen på att ta mitt skrivande till en annan nivå. Skriva dikter kräver eftertänskamhet. Varje ord ska vägas. Ett tålamodskrävande hantverk. Mitt skrivande på bloggen knappas ner i all hast. Orden liksom rinner ur hjärnan och ner på tangentbordet. Det är sällan jag stannar upp och funderar.

Steget fullt ut att skriva dikter känns stort. Det är mer utlämnande och jag är ju en feg människa på det området. En lagom nivå för mig är att ge mig på kylskåpspoesi. En utmaning i sig, att med begränsat antal ord till förfogande forma något. Om jag törs blir det bilder på mina försök här. Eller så hamnar de i datorns byrålåda.

Två veckor till påsk. I år innebär påsken mer än äggmålning och godisfrossa. Revyn har premiär på skärtorsdan och snart ska jag iväg och repetera. Nu ska jag gnugga in några texter i skallen så jag slipper klamra mig fast vid manuspappret som en aktör i nöd.

Det rycker lite i påskpyntartarmen. Min svaghet för påskpynt är närmast patetisk. Jag har pynt till fem risknippen och ändå har jag köpt mer i år.

Årets skörd

Ett gredelint kuvert

Jag tar mig för pannan när jag hör Beatrice Ask svamla på hur de ska få bukt med torskarna. Skicka hem ett ... jaa ... gredelint kuvert hem till alla misstänkta så ska ni se att vi löser allt.

Vad i alla glödheta? Jag tittar i almanackan och det är inte 1 april. Varför inte återinföra stupstocken på en gång? Låt folk pissa och bespotta torskarna på lördagar på Mariebergs köpcentrum, till exempel,  när det är mycket folk i rörelse.

Det nya "arbetarpartiet" förnekar sig inte. Först var det de arbetslösa, sen de sjukskrivna. Nu sexköparna, vem står på tur för att behandlas som paria?

Jag försvarar inte sexköpare. Inte alls, men nu har väl Beatrice Ask skitit i det blå skåpet.

Det finns ett talesätt som säger att lila är sista försöket. Jag har aldrig förstått det riktigt förut. Men nu anar jag.

Karlstad tur och retur

Hemkommen från Farbror Bo´s begravning. Gråvädret gjorde sitt till för att den där dystra stämningen skulle infinna sig. Det var den första borgliga begravningen jag varit på och den var fin och ganska ljus trots gråvädret. Underbar musik och fina dikter. Begravningsförrättaren höll ett mycket träffande griftetal. Heter det så även vid borgliga begravningar? Jag känner mig dåligt insatt.

Hur som helst blir det nog allt vanligare med begravningar utan kyrkans inblandning. Kyrkan har ju sina ritualer vid begravningar, man får ett fixt och färdigt paket så att säga. Vid borgelig begravning är det upp till de efterlevande att lägga upp ceremonin. Våra liv består allt mer av valfrihet och individualism så jag skulle inte bli förvånad om vi i allt större utrsträckning själva kommer att planera våra egna begravningar. Det sätter iallafall igång lite tankar i min skalle. Vilken musik skulle jag vilja har? Vilka texter? Skulle mina efterlevande tycka det var bra att inte behöva göra de valen? Eller skulle de tycka att de inte fick möjlighet att göra deras minnesstund över mig på sitt sätt?

Nu dags för lite fredagsstädning. Min egen begravning får vänta.

Babel vs Sveriges fulaste hem

Den här veckan har teven inte varit på sen i måndags. Då fastnade jag för en film med Marianne Faithfull i huvudrollen. En tänkvärd och lite tragikomisk historia om en änka som var i behov av pengar. Hennes barnbarn var döende och endast en dyr behandling kunde bota honom. Hon skaffade sig ett jobb för att dra ihop pengar.

Hennes handflator visar sig vara inkomstbringande, mer tänker jag inte säga. Filmen heter Irina Palm. Marianne F är på ett lågmält sätt lysande i sin roll. Hon förvånade mig, min bild av henne var mer en f.d. heroinpundare.

En lång utvikning blev det.

Till kvällens program. På trean körs det ytterligare ett inredningsprogram. Simon och Tomas har letat upp Sveriges fulaste hem som de riggar om. Jag tröttnade efter bara några minuter. Vad fan. Kan inte Ingmarie och Benny strax utanför Degerfors få bo i sitt inferno av dockor? Nej, det ska rättas till och bli något som är designat. De såg ju så lyckliga ut bland allt rysch och pysch. Varför ändra på detta?

Zapp! Över till Babel som var mer intressant. Diktprojektet med kärleksdikter till Vickan och Ockelbo-Danne sket sig, vilket jag nämnt här förut. Nu får svenska folket chansen att skriva sin kärleksdikt till brudparet eftersom poesieliten vägrat. Bob Hansson klättrade upp i ett träd på Strandvägen och viskade Karin Boyes Ja visst gör det ont när knoppar brister. Helt lysande! 

Utsiktslöst att jag kommer till insikt

Stora H är så klok och insiktsfull att jag nästan svämmar över av lycka. Barnen kom inramlandes från innebandyträningen. Redan i hallen började hon förmana lilla h att hänga upp sina träningskläder. Det hade ju inte hon ork till. Lilla h var svulten som en varg och sladdade in till bordet, som jag hunnit duka och precis fått fram mat på. -Om du gör det på en gång så glömmer du det inte, framhärdade Stora H. Alltså, den insikten har jag inte lyckats få in i mitt medvetande. Jag som är halvvägs till 90!
Efter maten tog Lilla h, itu med träningskläderna utan knot och styrde mot tevesoffan. Lilla h hann inte ens landa i soffan innan nästa visdomsord kom. - Passa på att öva på klarinetten innan du blir trött, sen kan du slappa med gott samvete.

Självklart vet jag att det är så man ska göra få att få saker gjorda. Men inte är det ofta jag gör så. Jag kan inte minnas att jag någonsin har gjort det, i någon ålder.

Only in America

DN rapporterar om att en fånge som försökt ta livet av sig i sin cell fördes till sjukhus för att rädda hans liv. Inget konstigt med det kan tyckas. Men i det här ärendet sköts hans avrättningsdag upp till han blev frisk nog för att avrättas med en giftinjektion. Sic!

Äntligen

Måste jag väl säga. Abba har blivit invalda i rockens Hall of Fame. Tillsammans med Genesis, Hollies och The Stooges m.fl. När Abba var poppis var det inte riktigt politiskt korrekt att öppet erkänna att man gillade dem. Med åren har jag insett deras storhet. Deras sound har kopierats av många och de har säkert banat väg för andra svenska band. Svensk musik är en av de större exportprodukterna som vi har. Inte alltid man tänker på det.

Bilden jag hittade är ju makalöst kul! Hade den varit ett skivomslag så hade den kvalat i direkt på bloggen katastrofala skivomslag

Gruppboendegrisen

Lola är med matte på jobbet. När hon inte umgås med de som bor där sitter hon och tomglor i korridoren. Det finns nog ingen hundras som kan anlägga en så autistisk uppsyn som en bullterrier.

Om att tro på spådomar och hokus pokus

Inne på Facebook finns en jättefånig applikation som heter Spåkulan ljuger aldrig. Nu har jag, som är en relativt pragmatisk människa, gått på den appen och klickar nästan dagligen på den för att få veta vad den digitala spåkulan har att förtälja. Hittills har jag fått veta saker som varit tämligen okontroversiella. Kloka och uppeppande saker som varken kan vantolkas eller anses som flummiga.
Dagens spåkuleresultat blev:
"Du har en behaglig röst och någon har blivit förälskad i dig p.g.a. något du sagt med ett speciellt tonfall. Bli inte förvånad om du får ett mobilsamtal från denna person".

Oj, oj, oj ... Vem kan ha blivit förälskad i min behagliga röst idag? Aningens falsksång på revyrepet kan väl knappast sätta några känslor i svallning. Dessutom är alla män i revyn redan upptagna. Förvisso finns det ett knippe musiker som jag inte vet särdeles mycket om. Vare sig om vilka de är och deras civilstånd.

Nu har jag väntat hela kvällen på att det där mobilssamtalet ska komma. Den enda som ringt är Emmes pappa och han ringde på hennes kvarglömda mobiltelefon så det är gills ju inte. Dessutom så återanvänder jag inte gamla ex. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Återvinning av gamla avslutade förhållanden är inget för mig.

Det är bara att inse, jag har blivit blåst av en fånig app på Facebook. Det börjar bli Hemmets Journal-varning på mig.

Svettiga repetitioner

Första repet med kläder. Hur lät det där? Jag menar scenkläder. Och tur var väl det. Kumlanytt var på plats och filmade i alla tänkbara vinklar.

Utflykt till Norping

Med Pia och hennes flickor. Busfabriken är ett kul ställe. Tycker barnen i första hand. Vi mammor gör så gott vi kan kan men räknar med träningsvärk på måndag.

Mot trafikplats Glädjen

Så har ännu en arbetsvecka gått mot sitt slut. Trött i musarmen och huvudet efter att ha publicerat femtioelva platsannonser. Klick, klick, klick ...

Nu ska jag åka till Emme och klappa på Lilla Lola som inte är så liten längre. Hon är ju en stämningshöjare av rang. Efter det blir det Jonas Gardells show på konserthuset. Jag hoppas på en kväll med mycket skratt innan jag far hemåt. Kanske lite eftertanke också. Gardell brukar ju få tankar och känslor att svänga åt alla håll.

När jag blir gammal vill jag ha ett sånt här

Alltså när jag blir riktigt gammal 90 + om jag nu uppnår denna aktingsvärda ålder. Tänk vad praktiskt, man kan få undan luggen, hänga handväskan på det och stånga personalen på hemmet om de inte gör som man vill.
Vad är det jag yrar om? Kika in på expressen och läs dagens viktigaste artikel

Fina fisken

Strömmingen kallade på mig i kylen. Det vore synd att låta färsk fisk ligga och bli förstörd så jag gav mig ikast med att göra en strömmingslåda på kvällskvisten. Min blogg börjar bli allt mer en matblogg. Vadan detta?

Jo, jag har utmanat mig själv att en gång i veckan laga en maträtt jag aldrig tidigare lagat. Det här blev rätt nr tre. Utmaningen ska pågå fram till sommaren, sen hoppas jag att det blir en vana att gå utanför de gamla vanliga hjulspåren i köket. Tidigare har jag kokat ihop Borsjtj och kålpudding, med gott resultat. Grannen L var lyrisk över den ryska soppan som den gamla kommunist hon är och barnen åt kålpudding med god aptit. Målet är att vi ska att äta mer varierat, de dagar det finns lite mer tid så måste ju inte middagen bestå av de gamla vanliga standardrätterna.

Superfina strömmingsfiléer för 29 kr kilot lockade mig att ge mig på en ytterligare en ny rätt denna vecka. Jag fyllde med hackat ägg, dill och kaviar och det blev kalasgott. De där rackarns små benen är lite störiga men det gäller att inte tänka för mycket på dem. Strömmingslåda var mycket smidigare än att steka strömming. Mindre osigt också. Skjuts in i ugnen så sköter det sig själv.

Nu har jag en vecka på mig att komma på någon ny oprövad maträtt. Tips mottages tacksamt.

Vårkänslor!

Takdropp, fågelkvitter och skinande sol! Det känns som våren är på ingång. Bilen fick sig ett välbehövligt storbad. Som vanligt när jag är inne på Statoil kom jag ut med en cd. Salem Al Fakir fick följa med. Jag har släppt ut Linda Ström ur cd-spelaren. Hon har snurrat sedan torsdagens besök på Najz Prajz och det är så vackert att jag nästan gråter. Hennes röst är så gudomligt bra och inkännande. Texterna träffar mitt i hjärteroten eller solar plexus. Rekommenderas varmt för både frusna själar och de med lite pirr i kroppen.

Ett kilo strömmingsfiléer har också inköpts och när jag kom hem kändes det inte alls så kul att laga till dem. Som den mästare på prokastinering som jag är så roade jag mig med att avatarisera mig själv. Så här skulle jag se ut om jag slungade mig fram i Pandoras djungel.

På glatt humör

På argt humör

Det var inte lungpaj

jag led av i söndags. Hosta och skratt gör sig inte lika smärtsamt påmint längre. Lite känns det men jag tolkar det som en klar förbättring. Då kan det väl inte vara tal om någon mystisk, inkapslad luginflammation. Min teori är att det är träningsvärk.

Det räliga rödvinet som jag intog i fredags ville inte min konnesörsmage behålla. Följden blev kraftiga konvulsioner och påföljande vomering. Sånt kan man få träningsvärk av. Mitt ego har däremot fått sig en rejäl knäck.

Kvinnodagen

100 år på nacken har den. Behövs den? Antagligen. Kvinnors och mäns villkor är långt ifrån lika. Att få ta plats på högre poster oavsett om det arbetslivet eller politiken är inte helt självklart för kvinnor. Det är möjligt att vi kvinnor själva bidrar till trögheten.

Ikväll har Svenska Hollywoodfruar premiär, vilket jäkla hån. Plastikopererade, blonda bimbos som skaffat sig en tillvaro på solsidan genom att gifta sig rikt mer än genom egna krafter.
.
Jag försökte fira lite med döttrarna. Åtminstånde nämna vad det var för dag och ingjuta lite stolthet och mod i dem. Så gott det nu gick. Särdeles glamorös var inte måndagstillvaron här i köket. Kålpuddingsdoften tog udden av festkänslan. Men gott blev det.

Båda hänger en del på Bilddagboken. Ibland sitter jag med vid datorn och kikar på vad som skrivs och läggs ut. Jag blir lite beklämd när jag ser hur tjejer som är i 11-12-årsåldern väljer sina nickname. Det är inte helt ovanligt att de kallar sig Antonsflicka, Simons tjej osv. Som om de inte har en egen person. Bara ett bihang till en kille. Det kan låta gulligt. Om det var så att killarna valde liknande namn skulle jag låta det bero men jag har inte sett någon kille kalla sig Annas pojke.

Snart slut på veckan

Den försvann i ett nafs. Flickorna är hemma och var ovanligt kelsjuka. Uppspelta efter att varit och tittat på den nya lägenhet, som de ska flytta till efter påsk, är de också. Stora H har letat bäddsoffa på Blocket och har drömmar och idéer för sitt rum. Lilla h har ritat upp hur det ser ut och tycker det ska bli toppen med eget rum. Märkligt, hon som aldrig vill sova ensam. Nu ligger de i min säng, det brukar vara tradion när de kommer hem på söndagkvällarna. Lite trångt men ganska mysigt.

Själv har jag legat länge i badet för att lindra mina värkande lungor eller vad det nu är som spökar. Så fort jag hostar, skrattar eller andas dljupt gör det ont. Enligt kamrat S kan man få lunginflammation utan att vara sjuk. Är det inte bättre imorgonbitti får jag ringa sjukan. Hostat och skrattat har jag så klart gjort en del idag. En heldag med repetitioner på Rosendal brukar ha led till iallafall skratt.

Denna bild kan snart bli kriminell

Just nu utreds ett lagförslag om att kriminalisera fotografering av människor om man inte bett om lov. Johan Pehrsson(Fp) jublar. Journalisterna säger tokförslag. Jag håller med dem. Det måste väl ändå okej att fota. Det är hur man sprider foton som det behövs lite eftertanke.

Aldrig mer rödvin

Så kände jag i morse. Det är bara mars månad men årets värsta bakfylla har redan intecknats. Helt oförtjänt vill jag påstå. Fem glas vin fördelade på en hel kväll ska inte ge de biverkningar som ansatte mig. Vinet jag drack hette Golden Gate, det borde döpas om till Via Dolorosa.

Jag tillskriver mig själv veckans mest heroiska prestation för att jag tog mig iväg till repetitionerna. Helst hade jag stannat i sängen och ägnat mig åt sömn och ruelse. Huvudet dunkade och minsta rörelse gjorde mig illamående och yr. När Roger spelade sjuk patient i ett väntrum var jag på väg att kasta upp rakt ut. Roger kan verkligen konsten att harkla sig så det låter mycket realistiskt. Har man ett uns av fallenhet att vara kräkmagad så påverkas man av hans agerande. 

Hur som helst, nu börjar livsandarna återvända och gårdagskvällen var kul. Både Agusson och John Lindberg Trio spelade riktigt bra.

Kommentera mera

Så gott som var dag jag läser kommentarer på nyheter på nättidningarna blir jag smått beklämd. I skydd av anonymiteten sitter folk och vräker ur sig nästan vad som helst. Alla kommentarer är ju inte urflippade, jag tycker det är ett kul sätt att se debatten och reaktioner.

På jobbet har vi nyligen infört möjligheten att kommentera nyheter på vårt intranät. Det har mottagits ganska väl. Medarbetarna får inte kommentera anonymt. Ett val vi medvetet gjorde. Därför uteblir de ilskna, illa formulerade kommentarerna och nivån blir bättre än på Aftonbladet.

Jag skrev nyligen en artikel där jag berättade om våra informationsinsatser inför att vi tog över körkortsverksamheten från länsstyrelserna. Vi använde ljudreklam på Spotify,banners på MSN och Facebook och sökord på Google. Kampanjen blev lyckad och det var kul att använda nya kanaler istället för de traditionella annonserna i dagspress.

Artikeln var skriven på ett lättfattat språk med förklaringar vad de kanaler vi valt att använda oss av innebär så att även icke-informatörer skulle förstå. Det dröjde inte länge innan några kommentarer ramlade in. Några bestod i positiva tillrop, men en fick jag läsa både två och tre gånger.

"Rätt kanaler måste förstås vara flexibla i nutid inför de förändrade förhållanden och dynamik i målgruppsurval som statiskt anställda kan konfrontera inom ett längre perspektiv, både avseende tid, omgivning och fundamentala sociala aspekter".

Jag frågade några kloka kollegor, ja till och med vår språkvårdare rådfrågades. Ingen fattade något. Vi var inte eniga om det var en positiv eller negativ klang i kommentaren.

Jag klippte in meningen, ja, meningen var så lång, i en Lix-kalkylator. Det blev highscore så det nästan plingade till i datorn. Textens läsbarhetsindex landade på 81! Lix-index över 60 räknas som mycket svår byråkratsvenska.

Ingen i den gapande församlingen hade någonsin skådat ett så högt Lix.

För dig som undrar vad jag pratar om så kan ni kika här

Rysk afton

Efter en vecka med lite halvhjärtad matlagning kände jag att det var läge att koka mat på ett engagerat vis. Helst något något nytt och oprövat.

Det blev Borsjtj. Ska jag skryta så tycker jag att jag överträffat mig själv. Det smakade riktigt bra. Som vanligt justerade jag receptet ett aning och lade i lite nötstek och några kryddiga ölkorvar.

Imorgon när soppan stått till sig blir den nog ännu bättre. Då ska den intas på traditionsenligt sätt med vodka eftersom det är fredag och utgång på lokal är planerad.

Jänkarna är ett mentalsjukt folkslag

Var bara tvungen att knycka dessa bilder från en blogg jag följer. "Ju Äss änd Eij" som Borat benämner det stora landet i väster är ett rätt skruvat land. Var annars kan man hitta attiraljer för att eliminera eventuella obehagliga odörer från sina sällskapsdjur? När jag läser närmare på förpackningen ser jag att det står "no more brown eyes". Jösses vilket problem! Ge fan i att glo på rövhålet om det är så störande.

Jag ställer mig ytterst tveksam till att få en svensk katt eller hund att acceptera en doftgran hängandes vid rövhålet. Jänkarnas fyrbenta kanske gör det. De får ju utstå alla möjliga vansinniga påhitt. I USA kan man operera in testikelproteser på sina husdjur efter att de blivit kastrerade. Det är av estestiska skäl. Som om de snöpta hanarna skulle bry sig. 

Matte ser ju relativt normal ut. Undrar om hon har en pistolmynning

riktad mot skallen för att gå med på att göra tummen upp?

Mackdöden i västmanland

På väg till strömsholm fick vi snurra förbi en och två nedlagda mackar. Lola tar kisspaus och fick ett äpple att äta.

Bröllopsbesvär

Redan så här i början av mars månad börjar jag känna mig trött på prinsessbröllopet. Det tjatas om det överallt i media och värre kommer det bli.

Nu är det inte bara Vickan och Ockelbo-Danne som ska gifta sig. GB-gubben har lämnat tinat upp från det kalla singellivet och ska gifta sig med en GB-tjej. Det låter i mina öron rätt gubbsjukt. Han var ju vuxen för 40 år sen. GB-tjejen är ju rena lammköttet, om man kan säga så i det här ärendet. 

Spektaklet går av stapeln i maj med Lisebergskaninen som best man. Håhåjaha. Är det första april? Vem kommer bli förvånad när det lanseras en ny liten glasspinne nästa vår?

Korkad kommun

Örebro kommun har på förslag att införa rökförbud för sina anställda på arbetstid. Det låter lite överförmynderi. God arbetsmiljö och hälsa sägs vara skälen. Kan inte låta bli att undra över vad nästa steg är. Snusförbud, förbud mot onyttigt kaffebröd, godisätande och hemska tanke, inget kaffe.

Nu låter jag som en blåmoderat, men ska folk inte få göra sina egna val? Jag röker inte själv men de som är korkade nog att elda upp sina pengar och riskera hälsan måste väl för den skull inte omyndigförklaras? Alla är medvetna om att det inte är nyttigt.

Eftersom det inte finns något lagstöd i att bestraffa de som eventuellt skulle bryta mot förbudet är idén totalt tandlös.

Kan anställda i hemtjänsten, med hänvisning till arbetsmiljö och hälsa, vägra att gå hem till personer som röker som skorstenar? Nä, skulle inte tro det.

På NA diskuteras det i kommentarsrutan och somligas åsikter gör mig helt matt.

Det kunde varit värre

Så heter den senaste uppsättningen på Lerbäcks Teater. Ikväll var vi ett gäng kraxare som fick förmånen att se deras genrep. En fars med smäll i dörrar och förveckligar av alla de slag. Jag brukar bli aningen nervös och småskruvig på stolen när aktörerna krånglar till det för sig. Men det är väl antagligen det som är meningen. Den här historien var stundtals riktigt rolig. Det var en nyskriven historia och slutet hade en pikant twist. Klart sevärd.

Dags för förändring?

Vissa människor ändrar om regelbundet. Det kan handla om att möblera om, byta jobb, boende eller hårfärg. Andra låter det mesta rulla på i ungefär samma hjulspår. Själv hör jag nog till den senare kategorin. Jag har jobbat på samma ställe i över 20 år. Möblerna står i princip där de ställdes in i huset för tio år sen. Det är bara gardiner som brukar bytas vid årstidsväxlingar.

De tillfällen som jag gjort större förändringar har jag oftast beslutat mig snabbt. Så snabbt att omgivningen inte ens hört mig nämna att det är något nytt på gång. Oftast beror det på att jag smågrunnat en tid över vilka mått och steg jag ska ta, men inte ventilerat det öppet. Det kan nog ibland tyckas som jag gör saker på ren ingivelse. De gånger jag gjort förändringar av det lite radikalare slaget har jag iallafall inte ångrat det.

Idag fick jag en fråga som jag var totalt oförberedd på. Fortare än en gris blinkar svarade jag ja. En av de inblandade blev nog förvånad över att jag inte ens bad om betänketid. Men när jag tänker efter så var nog saken processad i mina tankebanor sedan länge och när tillfället nu dök upp, så fanns ingen tvekan. Vad det blir av det hela visar sig säkert inom kort.

Nej, det var inget frieri. Jag ligger etta på singellistan även fast jag kan tänka mig att bli nedpetad från den.