Den här veckan har iallafall varit kul. Egentligen vet jag inte om den är så mycket annorlunda än andra veckor. Kanske är insikten om att jag har ett roligt och omväxlande jobb lite extra hög just idag?
Här är ett litet axplock vad som hänt under veckans första två dagar:
- Panikfixat ljudutrustning, till ett infomöte på torget med vår GD. Tack vare superdupergrabben Tommy på Ljus&Nöje kom grejorna på plats med knappt fyra timmars varsel.
- Lyssnat på GD och mumsat tårta ihop med medarbetarna för att fira att ett nytt automatiserat system för ärendehantering av körkortsärenden är i hamn.
- Plåtat och skrivit ett reportage om ovan nämnda system för intranätet.
- Letat fram bilder, fixat till dessa samt konstruerat frågor till en tävling om vägskyltar till adventskalendern på vårt intranät.
- Spånat lite runt en idé om en minitidning med information som skulle kunna skickas ut till alla fordonsägare.
- Lagt mina synpunkter på vår annons som ska vara med i telefonkatalogen.
- Med lite snokande hjälpt en stressad polis i Uppsala att komma till rätt instans, förhoppningsvis kommer en trafikolycka kunna redas ut nu när de kan få hjälp på rätt ställe.
- Fått uppskattning av chefen för en webbsida som jag skapat, hon hade fått tipset min kollega som redan tackat mig kändes extra fint. Man ska lyfta varandra på jobbet, inte sänka.
- Svarat 10 ggr i telefon för att konstatera att det är en fax som ringer upp. Det var bara kul de två första gångerna. Nån måtta på hur jäkla positivt allt är får det allt vara.
- Uppdaterat ett antal sidor med nya dokument. Det kan tyckas vara ganska enformigt men det är just såna där uppgifter som är bra att ta till när man har en liten svacka och inte orkar tänka kreativt. Rutingrejor i lagom dos är en vitamininjektion.
- Funderat på en svårskriven artikel och lagt den åt sidan. En av mina svaga punkter: att skjuta upp de svåra sakerna till det blir panik.
- Fått i uppdrag av en komplett tokig projektledare att hotta upp en sida på intranätet med dansande artefaktsymboler. När jag läste mailet höll jag på att ramla av stolen av skratt. Han är komplett förryckt. Projektledare som balanserar på gränsen till galenskap brukar få fart på det flesta projekt som går trögt. Jag vet inte mycket om systemutvecklings och dess olika modeller. För de som arbetar med sånt så är det tydligen helt solklart vad en artefakt är. Någon slags liten symbol som beskriver vad som händer, har jag lista mig fram till att det är. Förmodligen aningen slarvigt uttryckt. Men vad sjutton, jag ska se vad jag kan göra.
Håll med om att jag har ett omväxlande jobb! Om det är omväxlingen som gör att det blir roligt är jag inte helt säker på. Det handlar nog mest om inställning. Det finns människor som stått vid en, i mina ögon, enformig arbetsplats i 20 år och ändå brinner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar