2 december 2009

Den ofrivilliga bulltjuvens bekännelse

Frk Lugn kom hem och hittade en jättefin julkrans på ytterdörren. Förstod att det var Mamsen som varit förbi med den. Stressad förberedde jag smet till fläskpannkaka och fixade till lite råkost. Flickorna var på innebandyträning och skulle snart hämtas. Då fick jag syn på två saffransbullar i en påse.

Jasså, Mamsen har bakat, var min tanke. Hungrig som jag var, slök jag i mig den ena i några nafs. Supergod! Den andra åkte ner av bara farten med hjälp av ett glas mjölk. Då Mamsen ibland brukar komma med en välfylld påse bullar så insåg jag att kidsen måste haft ett rejält bullkalas innan de stack till träningen.

Barnen hämtades. På hemvägen berättar Stora H att de bakat lussebullar i skolan. Vad gott, sa jag och berättade att jag ätit av mormors bullar och att de var ovanligt supersmarriga.
- Nej, det var mina, jag tog med två hem så lilla h skulle få smaka ikväll, säger hon.

Ridå! Oops! Shiitans!

Resten av vägen hem gick åt att be tusen gånger om förlåtelse och förklara att jag trodde de redan hade klämt i sig minst fyra bullar vardera, så de återstående två, var rättmätigen mina ...
lilla h var mer än lovligt härsken. Väl hemma i väntan på maten peakade besvikelsen till ett utfall vid matbordet. Jag sa åt henne att lägga av. Jag kunde ju inte spy upp bullarna. Gjort är gjort.

Då smet hon upp i min säng och låg och försökte se så apatisk ut hon bara kunde.
Du får kalla mig Bulltjyven, Glufs glufs eller Jättegapet bara vi lägger bulltragedinbakom oss. Efter maten var allt glömt eller lagt åt sidan. Men jag anar att jag kommer bli påmind mer än en gång.

2 kommentarer:

Susanne sa...

Förlåt att jag skrattar....

FrkLugn sa...

Det går så bra att skratta åt mina klavertramp, varsågod. In liten skylt med budskapet : RÖR OCH DU DÖR! ska tillverkas för att inte några fler debacle ska inträffa.
Med tanke på mina barn så kan även jag nytta av den i framtiden.