Julavslutningarna duggar tätt nu. Direkt efter den traditionsenliga norska julaftonen på jobbet for Frk Lugn till skolan för att lyssna på lilla h som hade julkonsert.
Musikläraren P har haft hand om en liten skala på sex barn som kämpat på med kornett, valthorn och trumpet under höstterminen. Alltså, P borde ha en bragdmedalj för att han står ut. Det lät hellre än bra om man säger så. Oj, det lät ju elakt -förlåt, jag ändrar till charmigt. Efter konserten kom barnens pappa och överens om att vi ställer lilla h i kö till pianolektioner till årkurs 3. Det blir bäst för alla parter.
Här var det tänkt att en liten videosnutt från konserten skulle kunna avlyssnas så vi föräldrar får belägg för att vi fattat ett bra beslut om den framtida musikkarriären. Men tyvärr var den för tung att ladda upp.
Pustade ut med sen middag hemma vid köksbordet. Lugnt och skönt. Då ringer telefonen. - Hej, jag ringer från Bonniers förlag, kvittrar en röst. Jag hinner tänka att nu går skam på torra land... Det var nämligen på min jobbtelefon. Den är inte nixad men jag trodde i min enfald att det inte behövdes.
Innan jag hinner ta sats och ifrågasätta varför jag blir störd på jobbet hör jag att jag deltagit i en marknadsundersökning. Som tack för min insats ska ja nu få ett knivset till ett värde av 400 kronor. Det var värst, vad familjen Bonnier kôstar på! Sen kom haken... För att få min tackpresent skulle jag betala portot på 69 kr. Jag höll på att sätta kräftstjärtarna i vrångstrupen.
Meen! Betala för en present som jag fått för min insats? Då är det något fel, åtminstånde i min värld. Skicka ett tackkort, skänk en slant till Röda Korset eller gör ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar