I natt skrev jag ett brev. Egentligen borde jag skrivit det för hand. Hur ofta får man riktiga brev i brevlådan nuförtiden? Tangentbordet är snabbaare, mer lättredigerat och jag tar gärna genvägar. Det gick lätt att skriva och stoppa i kuvertet, och minsann, hade jag inte ett frimärke i plånboken... Men sen antog det lätta en ton av tvivel och rädsla. Brevet låg på mitt skrivbord och skavde mitt sinne tills sista postrundan närmade sig. Jag tog mod och släppte taget om det.
Nu är brevet på väg och jag försöker fokusera på det som sker istället för att vänta på svaret.
En kvällspromenad med sällskap på Kumlas halkiga gator skingrade tankarna. Lagom uppskruvad efter en aningen kaotisk dag på jobbet, gick munnen som en symaskin. Frk Lugn var allt annat än lugn.
Imorgon vankas vinkväll hos C. Tjejerna från årets katastrofresa har en liten reunion. Känns bra att hitta på något tillsammans när våra hojar står på vinterförvaring.
Jason Mraz har fastnat i en loop i skallen. Om jag släpper ut den här kanske tystnaden infinner sig. I´m yours...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar