Frk Lugn var på synundersökning idag. De senaste dagarnas åldersnoja som slagit klorna i medvetandet fick sig en liten extrakick. Nojade för att det skulle vara dags för depressiva, förlåt, progressiva glas. Det vore ju ytterligare ett pinnhål på ålderstegen. Uppåt eller nedåt, vad vet jag?
När sen optikern började med att testa trycket i ögonen undrade jag varför? För att se om du börjar få starr, blev svaret. Starr! Ska jag behöva noja över det också?
Jag klarade besiktningen och blev ordinerad vanliga terminalglasögon. Med lätta steg återvände jag till jobbet och delgav alla som orkade lyssna att jag hänger med ett tag till.
Vid läggdags klämde lilla h ur sig en fråga som fick mig att stanna upp mitt i vikningen av tvätt.
-Vad är meningen med livet?
Jag måste sett ut som en dum ko. Sekunderna gick ... Hjärnan gick på högvarv... Kan jag säga svar 42?
Lilla h orkade inte vänta på något svar och klämde i med - Jag trycker det ska vara kul jämt. Tack! Hon la orden i munnen på mig. Kanske inte kul jämt för om det var det så skulle det ju inte vara så kul. Skulle du vilja ha snö jämt? Inom några minuter var vi överens om att meningen med livet måsta vara att leva livet så bra som möjligt.
Hon är så klok, lilla h.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar