Det har varit oskrivet på bloggen en tid. FrkLugn har varken tröttnat eller drabbats av skrivkramp. Bara känt behov av att kliva åt sidan tills stormen bedarrat. Att bli använd som en spelbricka i andras människors privata draman betackar jag mig för.Tiden har gått åt att hosta, nysa, snora, jobba, dricka snaps ur såsslevar och föra berusade diskussioner som inte direkt ledde någon vart.
Igår var det åter dags för en kväll på Rosendahl. När Hallsbergsbuss är i farten så tycks det hända saker... Soppatorsk förra helgen, denna helg väljer chauffören att åka en smal, krokig skogsväg istället för den raka riksvägen. Plötsligt ligger en överkörd, stackars grävling på vägen. Åh, vad den led. Chauffören vågade sig knappt ut. Okej, skadade grävlingar har nog vassa tänder. Men den här kraken kunde knappast bita ifrån. Med förlamad bakvagn förde den en långdragen dödskamp i strålkastarljuset. Men snälla, hur svårt kan det vara? En flera ton tung buss är väl ett utmärkt redskap att förkorta lidandet.
Grävlingen var för övrigt inte det enda djur som avslutade sina dagar denna helg. När Frk Lugn kom hem natten till lördag, bra glad i hatten hittar hon Scratchy liggandes upp och ner i sin skål. En litet griftetal hölls över fisken innan den förpassades till sophinken. Jag som här om veckan aviserat att det skulle bli toalettstolen som skulle skänka firrarna den sista resan, så kan det gå när promillehalten är på hög nivå.
Idag är det första advent. Lutfisk ska traditionsenligt intas hos mamma. Lite julmarknad på det och sen kanske julstämningen tar tag i mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar