... i min hals. Vaknade och kände mig allmänt mosig. Yeaah! Ingen vidare start på arbetsveckan. Hasade mig iväg, så länge jag inte har feber så har jag inte råd att stanna i sjuksängen. När jag senare får bekräftat av kollegorna att jag minsann ser sjuk ut så blir ju inte saken bättre.
Någon sa det i lite omtänksam ton, och M, den mer hårdnackade levererade ett raktpåsakpåstående: "Fan, vad du ser ut!" Nu känner jag ju M ganska väl och kan ta det.
Jag tog M på orden, bädda ner mig när jag kom hem från jobbet och sov en stund. Fram på kvällen skickade han över den här lilla snutten som fick mig på gott humör. Halsen svider fortfarande som nåt kört ner ett rivjärn i den. Men vad fan, det är varken Ebola eller Blåtunga jag drabbats av. En skål glass och en dos Jeff Dunham är dundermedicin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar