Bergochdalbanedag.

Idag har jag haft en dag som gått från bra till förvirrad till bra mycket bättre för att sluta i milt kaos och den där känslan som infinner sig ibland av otillräcklighet.

Som en berg och dal bana. Startade i hyfsat tempo, uppåt. Någon hörde av sig och tillkännagav ett visst mått av saknad. Bekräftelse gör gott. Befann mig uppe med utsikt tills jag hamnade på ett projektmöte som innebar 1,5 timmes teknikprat. En nedåtgående spiral med en avslutande loop så när jag kom ut ur den så var jag rejält snurrig. Lunchen var trevlig och fick mig att sakta tuffa uppåt.

Väl uppe på toppen begav sig Frk Lugn till dotterns skola för utvecklingssamtal. Stora H är oftast duktig och det över timmen långa samtalet var så där lagom uppochnerbehagligt.

Hämtade lilla h på träningen och hem och snabbjoxa ihop mat. Lilla h var lite purken men när blodsockerhalten balanserats så var det allmänt myspysigt i tevesoffan. Föör mysigt, för vi blev kvar för länge.

Tröttheten resulterade i ett lekfullt syskonbråk som slutade i gråt och tandagnissel då Stora H fredade sig mot lilla h:s våldsamhet medelst att klippa till henne med senaste numret av MCM.

Smack! Mitt över kinden och det gjorde ont! Snabbt blåsa och trösta och försöka få den lilla ynkliga att komma till ro, samtidigt som jag hojtar lite snäsigt till förövaren att läxan måste göras.

Under blåsandet och kindstrykandet hör jag Stora H gråta hjärtknipande i telefonen där nere. Hon ringde till pappsen och tyckte att mamma var elak. Ibland vill man vara på två ställen samtidigt. Men hur? Hade jag verkligen tagit i så? Gå ner till henne, sa lilla h tappert från sängen.

Med en ångestklump inuti kommer jag ner i köket där Stora H snabbt trycker bort pappsen och snyftar över sin läxa. Hon är förtvivlad över att det blev som det blev och över att hon inte kommer kunna engelska glosorna till imorgon. Lilla hjärtat, vilka krav hon lägger på sig själv. Är det jag som bidragit? Ställer jag för stora krav? Stöttar jag för dåligt? Frågorna och självanklagelserna stockar sig i halsen och tårarna bränner innanför ögonlocken...

Det är vid såna här tillfällen jag vill att någon ska stryka mig över håret och säga fina ord i mitt öra.