Den gnagande klumpen i magen från i morse släppte när jag och lilla h talade med varann på telefon. Vi tyckte båda att dagen varit hemsk för att vi bråkat så i morse.
- Mamma, jag vill inte vara så där himla, jäkla dum, sa hon med sin hesa stämma.
Lilla, underbara ... Jag höll på att börja gråta där jag stod och velade vid glögghyllan på systembolaget.
- Vet du? Jag vill inte heller vara så himla dum som jag var, svarade jag med hopsnörpt hals.
- Mamma, det känns mycket bättre nu, viskade hon.
- Ja, det gör det. Det ska bli fint att vi ses igen på söndag, då börjar vi om, viskade jag.
Det var då som jag gjorde en sväng förbi hyllan med firardrycker och plockade åt mig en mousserande Alsace. Att jag hade turen att få tag på den sista löjromsburken på affären kändes som ett frivarv!
En grå, jäkla skittorsdag i november kunde slutat sämre.
.jpg)
3 kommentarer:
Jättefint du skriver om den sketna torsdagen och bråket med en av döttrarna. Känner igen mig totalt och är glad att min unge kan säga precis hur hon tänker NÄR hon tänker det och svänger det ska jag säga. (Upptäckte bloggen genom Kapellmästaren :-) Ankan
Tack! Det värmer att läsa att jag inte är ensam om att ha en dotter det svänger om.
Kapellmästaren, haha! Det var ju ett lysande namn. Ta hand om honom.
Ja, jag ska ta hand om honom :-) Ankan
Skicka en kommentar