Frk Lugn har nu bott i sitt hus i 10 år. Så länge har jag inte bott på något ställe. Det är svårt att tro att jag skulle bli kvar så länge eftersom jag minns hur jag vantrivdes i början.
Att flytta till ett eget hus, i Kumla dessutom, var inget som ingått i min livsplan. Ehh? Vadå livsplan ... Lika bra att erkänna att någon sådan har jag aldrig haft. Planer däremot, har kommit och gått. Livet far mest fram med mig lite som det vill och hittills har det inte hamnat helt bort i tok.
Orsaken till vantrivseln minns jag knappt. Jag var gravid med lilla h, spydde stup i ett. Tyckte nog att grannhusen stod lite nära inpå. Att dessutom hamna i det här huset, av alla hus vi varit och kollat på ingick inte i planen (som jag inte hade).
Nåväl. Efter millenieskiftet åkte vi till Egypten och där spydde jag ännu mer. Fick se hur jäkla eländigt människor bodde. Kanske var det det som fick mig att ändra inställning. Jag kom nog till en insikt att jag har ett eget hus, där det finns både utrymme, och moderniteter.
Jag har legat i soffan, däckad av en förkylning idag. Tog mig en liten fundering över vad som ändrats i huset under detta decennium. Inte så mycket. Det finns rum kvar som varken har fått nya tapeter eller golv.
Familjesituationen har ändrats flera gånger. Sambo med två barn och tre barn. Under något år flyttade jag och T ut och in varannan vecka. Sen köpte jag ut T och nu får barnen flytta varannan vecka. Kronprinsessan har flyttat hemifrån.
Nu till 10-årsjubileumet känns det som det är hög tid att göra något på husfixarfronten. Toa och dusch måste få en upprustning. Jag mottar tacksamt tips på bra hantverkare. Sådana som kommer i tid, gör det de ska.
1 kommentar:
Tja Tove har en pålitlig far även i badrumsfixarbranchen inte bara som pappa.
Skicka en kommentar