Igår kväll avstod lilla h frivilligt innebandyträningen. Halsont påstod hon. Givetvis började jag ana oråd för att hon skulle bli nästa familjemedlem som hamnar i sjuksängen men hon såg förvånansvärt pigg ut. Hon kilade iväg för att titta på träningen. Orkar hon det så kan det ju inte vara så farligt.
Klockan åtta på kvällen däckade hon. Den vanligtvis pigga blicken blev blank och matt på samma gång. Termometern visade på 38,2 men hon tyckte inte alls att det var något fel på henne. En timme senare så ynkade hon att livet inte kändes något vidare.
Inatt har hon varit kokhet och det väste i bröstkorgen. Frk Lugn kände sig allt annat än lugn. Jag började inbilla mig att hon hade fått det värsta varianten av svinsjuka och oroade mig att hon skulle sluta andas. En åttaårig flicka som inte tillhörde riskgruppen dog igår läste jag på nyheterna ...
Plötsligt börjar insikten att tränga sig på på ett väldigt obehagligt sätt.
Efter en orolig natt så vaknade vi i morse. lilla h var lite piggare och febern hade gått ned. Puh! Jag var helt slut av alla scenarier som spelat revy i skallen. Vi har hostat ikapp i soffan och kollat på teve. Gnället igår över hur tråkigt det är att vara hemma är nerlagt från min sida. Det får vara hur tråkigt som helst bara mina barn håller sig vid liv.
1 kommentar:
Skönt att det lanade av för lilla h!
Skicka en kommentar