Nytt år Nytt liv

Så skriver vi 2012. Nådens år 2011 har vi lämnat bakom oss. Jag brukar inte skriva några krönikor över det gångna året och inte heller några förväntningar över det kommande året.
Men några ord så här i brytningstiden vill jag sätta på pränt eftersom 2011 inneburit ganska stora händelser.

Året började riktigt uselt. Ledvärken från 2010 höll i sig och i slutet av januari började jag min kortisonkur som pågick till midsommar. Jag svällde upp som en ballong och mådde allmänt märkligt, men ledvärken började ge med sig sakta, men säkert. Lagom till 1-årsdagen så kunde jag anse att jag var smärtfri igen.

Sedan tog det en bit in på hösten innan jag började komma igen mentalt efter detta jäkla skitår. Det som höll mig uppe var sång med kören och revyande. Hade jag inte tvingat mig att ge mig ut och delta på de aktiviteterna och det faktum att jag har barn så hade jag utvecklats till en fullfjädrad kuf. Jobbet som gladde mig år 2010 var inte heller lika roligt p.g.a. flera orsaker. Nu är vi mitt i omorganisationen och när vi kommer ur den och har hamnat på en ny avdelning och med en ny chef så blir det förhoppningsvis en nystart.

I slutet på året så träffade jag Jyrki och blev tokkär. Jag (kufen), med behov av massa egentid känner nästan sig nästan halv när vi är ifrån varandra. Efter ett tillbringat mellandagarna och nyår tillsammans så återgår vi till vardagen och är ifrån varandra lite. Det är en omställning för alla inblandade. Barnen är inte vana att det är en annan vuxen här och Trajjakatten har fått dela sitt revir med Gullankatten med allt vad det innebär. Jyrki kastas in i ett hem med halvstora tjejer med PMS-De Luxe. Något som han definitivt inte är van vid. Han tar det med förvånansvärt lugn.

Trajja är nöjdast med Östasjöborna frånvaro. Barnen är på andra planhalvan och jag försöker agera som den, vuxna människa, som jag ska föreställas vara och härdar ut till vi ses igen.