Januari är snart till ända ...

... jag vet inte vilken månad som  är minst bra. Det vore drastiskt att säga att vissa månader är vidriga. Men det finns de månader, som är mindre bra, för att vara lite lagom diplomatisk och positiv. Januari är en av dessa, lång, kall och fattig är en ganska bra sammanfattning.

Nu blev den inte så kall som tidigare vintrar och skönt är det, både för kropp och själ. Jag har ju gudbevars cocoonat med J och mått helt förträffligt, men verkligheten finns ju utanför den rosaskimrande bubblan.

Lönen har trilllat in på kontot och den försvann lika snabbt. Kylan biter i lite mer än tidigare, vad göra? Jag utnyttjade kylan till att frosta av frysen vilket är bra även för elförbrukningen. I ett anfall av huslighet så gav jag mig ikast med att baka bullar. En inventering i frysen visade att det finns gott om råvaror att laga mat av så februari ska nog klaras av utan att gå back. Drömmar om en resa börjar ta fart och då gäller det ju att spara för att komma iväg över riksgränsen.

Lyckopåse

Hindersmässan pågår med allt vad det innebär i form av allmänt krimskrams blandat med markandsgodis. Men vi ratade den, som vanligt, bör tilläggas. Jag vet knappt när jag besökte den senast.

J jobbade även denna lördag så jag passade på att rensa undan på jobbet. Just nu har vi fullt upp och är korta på personal så lite extratimmar i lugn och ro är inte fel. Innan jobbet så åkte jag inte till stan och köpte några plattor på Najz Prajz som jag var sugen på. First Aid Kit och Louise Hoffsten fick följa med hem i påsen.

En sväng till Jakobssons möbler för att hämta hem den beställda soffkudden hanns med. Vi ramlade ner i en en säng för 40.000 och jisses så skön den var! Jag höll på att ta fram telefonen och sms:a låna. Ville knappt kliva upp ur den. Verkligheten kallade så vi for hem för lite mat. Nu ska vi hjälpa barnafadern lite med flytten.  Först ska lördagstrisslotten skrapas. Kanske sängdrömmen kan blir realitet?

Published with Blogger-droid v2.0.2

Årets första tulpanbukett

Tulpaner är en lyx som jag gärna unnar mig med start i januari och några månader framåt. Ett sätt att stå ut med vintern. Köper man dem på torsdagen så är de som finast under helgen då man hinner titta på dem lite mer än till vardags.

Helgen har snart passerat och det har varit en bra helg. Barnen kommer snart hem efter en vecka hos barnafadern. De håller på för fullt mer att rusta huset och till nästa helg är det tänkt att de ska flytta. Idag var vi förbi och kollade hur det blivit när tapeter och golv lagts. Det blir ett perfekt litet hus för dem att bo i. Läget är det absolut bästa med huset, som ligger intill en skogsdunge. Det känns lite som på landet fast det är nära till Kumla centrum och till skolan.

Igår var på bio i Örebro och såg My week with Marilyn. Bra film men det fanns bara platser kvar på främsta raden och det går nästan inte att njuta av en film på så nära håll. Jag blir nästan yr när kameran sveper sidledes. Efteråt åt vi var sin barnpizza på Valentino innan vi for hem och hängde i soffan.

Lat lördag byttes mot diverse aktiviteter idag. Trajjakatten sket på sig, typ. Eller, det fastnade massa kattskit i pälsen på henne så vi fick skicka ner henne i badkaret för att sanera henne. Vi har varit några timmar på Sturepalatset för att riva isär en liten scen som orkestern haft. Först försökte vi metodiskt få bort alla skruvar men efter en timme så gav skruvdragarens batteri upp så vi fick gick loss med kofot och bryta isär ställningen. Det är fantastiskt kul att få demolera saker!

När vi var klara tog vi en fika på Sveas och hängde där en stund.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Thank God it´s friday!

Så tog då den här arbetsveckan slut. Det har varit full fart mest hela tiden. Nåja, helt över är den inte J ska jobba imorgon då det är lördagsöppet på bibblan i Hallsberg. Jag ska också passa på att jobba några timmar och äntligen sortera in papper i pärmar. Nu när det är nytt år så ska förra årets pärmar in i arkivet. Att passa på att göra sånt när det inte ringer och dräller in massa mail känns som en bra lösning. All oordning som rått under flera månader känns inte bra alls.
En annan sak som ska fixas i helgen är en extra nyckel till J. Den här veckan har jag inte hunnit hem utan mött honom ståendes på trappen och väntat.

Eller så köper jag en sån här istället för en extra nyckel ...

 

Nej, jag skämtar. Det är mysigt att komma hem på barnlediga veckor och mötas av ett upplyst hem och att någon ropar "Hej älskling!"

Rysk afton

Ryssarna samlas idag vid floden Istra utanför Moskva för att fira Kristi dop i Jordans vatten. Det ryska firandet äger rum tretton dagar efter vår trettondag eftersom kyrkan använder den gamla julianska kalendern och inte den gregorianska. Det är givetvis svinkallt i vattnet men ryssarna är säkerligen ett härdat släkte.


Vi firade med Borstj och ett varmt badkarsbad. 

Körstart

Idag började vi med kören efter juluppehållet. Kul att vi är igång igen. Som vanligt blir jag glad av att sjunga. Man kan komma hem och vara på uselt humör men efter sången brukar det ha gått över. Idag var jag ganska trött efter jobbet men humöret var det inget fel på. Darling lagade strömming och potatismos och jag kunde ägna tiden fram till maten åt att leta fram noterna och slänga käft med honom.

Han gick nämligen igenom hela min skivsamling och hittade en ynka skiva som han ansåg håller måttet. En skiva! Lite låtsaskränkt satte jag igång en dramatisk diskussion både i köket och på Facebook. Nu har han spelat skivan som passerade nålögat spelats till leda. Leonard Cohen i all ära, men det kan bli lite tjatigt i längden.

Hrmpf! Min fina skivsamling ... Om måttet på kvalitetsmusik är gammalt knaster alternativt deprimerande amerikansk sörja så må det vara. Då är min musiksmak usel. Det måste ju vara lite glatt och upptempo vettja mellan varven!

Märkligt nog så är han ju en glad prick trots all deppig gubbmusik och det är ju för väl. Jag blir glad av att hänga med honom och han får väl hållas med sina åsikter.

Tisdag med teater

Vi for till Örebro och kollade en provföreställning av "Ur vulkanens mun" som har premiär på lördag på Nya China. Det är Helena von Zweibergks roman som dramatiserats. Huvudrollen gestaltades mycket bra av Sanna Krepper. Ander Hambreus spelade rollen som maken. I romanen har barnen har barnen en framträdande roll men här gestaltades de av de vuxna på ett spännande sätt. jag gillar teater dels för skådespeleriet men minst lika mycket för hur man löst scenografi och gestaltning. Den här pjäsen var scenografiskt mycket avskalad men det var bara till fördel. Skådespeleriet fick en påtagligt framträdande roll. Vi satt längst fram och hamnade nästan lite obehagligt nära i vissa scener.

Foto: Börje Gustavsson

Då det är frågan om ett par på gränsen till skilsmässa så är pjäsen givetvis stundtals rätt så tung men det saknades inte humor, framförallt på slutet.

Innan teatern åt vi på Grekiska kolgrillen och de levererade, som vanligt, rejäl grekmat. Roligast hade vi nog i bilen då vi visualiserade oss på ålderdomhemmet. Nu raderade jag några rader då jag inser att det bara är roligt för närmast inblandade. En bra tisdag har det iallafall varit.

Imorgon börjar kören igen och den här veckan ska nog rulla på i ett tempo som gör att vardagen är igång som vanligt igen.

Smack!

Mission completed. Godisråttan gick i fällan och vi andas ut här på kontoret vad gäller detta ärende.

Hej vinterland

Det kom ner lite snö och det behövs för ljusets skull. Annars kan vintern gott få lysa med sin frånvaro. Vi gjorde en promenad bort till sjöparken och kollade på badhusbygget. I höst ska det vara klart och det ska bli fint med ett nytt och fräscht bad.

Emme och Lola gjorde oss sällskap.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Musjakt

Kollegan L upptäckte att någon nallat på hennes Toblerone som hon glömt i skrivbordshurtsen. Det var ingen vanlig kollega som kalasat på chokladen. Nej, kartongen och stanniolet var bortknaprat och det var som små chokladflingor i lådan. Det här handlar om en godisråtta av rang. Knäckebrödet, som låg intill. hade musen ratat. I lådan under hade den lämnat några musskitar.

Hädanefter så kollar vi en gång extra innan vi stoppar in handen i några lådor och skåp. Nu väntar vi med spänning på vem som skriker högt.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Oxveckorna är här

Slut på kortveckor och långledigheter. Det första ämnet som avhandlades på förmiddagsfikat igår, var givetvis hur bra nästa julhelg blir. Alltså i fråga om när i veckan den infaller. För att inte tala om julen 2013!

Med ynka två semesterdagar får vi 17 dagars ledighet. Jo, det stämmer, då vi har avtalat att klämdagar är inarbetade på något vis. Det var den enda bra förmånen som vi fick när vi gick in i den nya myndigheten för tre år sedan.

Oj, vad många som kommer boka resa då. Sverige kommer formligen tömmas på soltörstande svenskar.

Appropå sol så fick jag en dos av den idag. Mamma hade varit till ögonläkaren och behövde få skjuts hem, efter kl två.  Därför fick jag en stund ute i friska luften med en välbehövlig dos dagsljus efter jobbet. Väl hemma redan vid fyratiden slängde jag mig på soffan för att läsa nya numret av MCM. Det var ett trevligt reportage om Triumphkompisen C i Nora och hennes hojbyggande Sambo. Både deras byggen, som givetvis fått namn, presenterades med fina bilder. Långben och Lennart heter de och båda är fina. men Lennart är finast. En mattsvart Triumph som fick mig att nästan gråta av lycka när jag såg honom första gången i somras.

Trots sol och friskluft så somnade jag på soffan. Väcktes av lilla h när jag kom hem men så somnade jag om och vaknade av en läskig dröm.

Jag kom ut i köket och där satt Håkan, han hade kommit för att hämta Tuva, vi bytte några ord och jag hann tänka att han hade spillt vatten på sig. Då kände jag hur det droppade eller snarare rann vatten på mig. Från taket! Jag for uppför trapporna och in i badrummet, som inte alls låg där det gör i verkligheten. Det var överfyllt i badkaret och jag insåg att jag måste dra ur proppen. Det tog en evig tid innan jag fick av mig en brun skinnjacka som satt som fastlimmad på mig, under tiden hann det forsa ut ännu mer vatten nere i köket. Sedan minns jag inget mer än att golvet på lilla h:s rum var borta. Det var bara betongen kvar.

Som tur vaknade jag och kunde konstatera att jag varken hade ett fuktskadat hus eller hade kissat i sömnen. Stora H var med faderskapet och köpte golv så jag och lilla h brassade på radhusbiff som vi åt med bacon och vitkålssallad. Smarrigt och billigt så här i fattigmånaden efter jul.

Nåja, oxveckorna ska nog rulla på, det har de ju gjort förr om åren.

Man vet att man är ihop med en tevespelare ...

... när han med tom blick kommer ut i köket från tevesoffan.

• slår sig ner vid datorn och knappar lite
• muttrar för sig själv "jaha, jag blev visst vampyr och måste bota mig"
• reser sig från kökssoffan och går tillbaka till tevesoffan.

Jag står vid köksbänken och tänker som Malena Ernman brukar säga; inget konstigt alls.

Hur tänkte reklambyrån här?

Är det bara jag som får känslan av att Guld-Adam (som för övrigt kunde vara Boxer-Roberts pappa) är en jude? Om nu de gamla fördomarna fortfarande lever kvar så ska ju judarna i allmänhet vara osedvanligt näriga.  Och vem vill man göra en dålig affär?
Vilken bilfärsäljare skulle använda bilskojaren Elvis Zimmermans nuna i sin marknadsföring? Hepp! Nu slog det mig att även Mr Zimmerman troligen är av judisk börd. För er som sitter som frågetecken, så är den Elvis en av karaktärerna i den tecknade serien Ernie.
Guld till pengar var väl ett ypperligt namn.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Katten också!

Aj, aj! Att ställa ut goda maten på uteplatsen och missa att katten smitit ut är en mindre lyckad kombo.

Hemkomna från en festkväll Örebro upptäckte vi att Trajjakatten var ute. Hon kom in under högljudda klagovisor och vi klappade och fjäskade för den stackars katten. Hon blev genast serverad mat. Som slarvig matte skämdes jag och tyckte väldigt synd om kattan. Emellertid så påvisade hon inte några hungerkänslor att tala om. Pja ... det hade ju sin förklaring.

Där rök några extrafina matlådor.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Milda makaroner!

Ibland lyckas man lite extra med maten. Idag gjorde jag Cannelonirullar fyllda med spenat- och laxröra. Utan recept. Jag free baseade lite för det brukar baske mig bli bäst då. Jag hittade bara massa recept som det skulle vara ricotta i och tänk att jag, ostälskaren, inte visste vad det var. Var tvungen att googla för jag fick för mig att det var nån slags skinka.

När ugnen ändå var igång så smällde jag ihop en tårta till Vingkamraten C som fyller 45 idag. Den ska forslas till klubben där den traditionsenliga festen avlöper. Hoppas nu den håller ihop till jag är framme. Året första rotblöta brukar det bli.

Darling hoppar över festandet och går med min bror på bio. Som nykterister är ingen av dem är särskilt intresserade av att se folk hinka öl och drinkar som det vore sista chansen ever. men de verkar ju trivas i varandras sällskap så det är ingen nödlösning.

En Treo och en Ipren senare

Vaknade med huvudvärk i form av ett band runt pannan. Orsaken är solklar. Jag somnade ifrån lampan inatt när jag läste julklappsboken. Halv styrka på jobbet och tokmycket arbetsbelastning. Vid årsskiftet dränks vi nästan i förfrågningar från revisionsfirmor som vill veta förra årets fordonsinnehav för sina kunder.

Ovanpå det månadsabbonnemang och fakturering inför årsskiftet. De mellandagslediga kommer givetvis på att de ska ringa och fråga hur många trehjuliga kinesisksa motorcyklar det finns, nu när de ändå är lediga.

Jobbar sig svett brukar kontorsarbetare inte göra så ofta. Men idag sprider sig svettrosorna på mig och Sussen, som knappar organisationsnummer i en hastighet som en hackspett, i rummet intill. Nu släpper jag alla måsten och pressar ut ett blogginlägg mitt i stressen. Låter Iprenmannen göra sitt. Om det nu kommer hjälpa.

Läser på intranätet att vi anställt en enterprisearkitekt. Herre gud! Jag känner inte igen min gamla arbetsplats längre. Känner att jag blivit allt mer framstegsavvaktande. I blåa baracker på parkeringen sitter en massa orcher och programmerar trängselavgiftssystem till Göteborg. De pratar alla möjliga språk och bär runt på sina datorer som de vore en nyfödd. Är vi från samma värld? Jag vet inte. Allt jag vet är att jag måste jobba av orderstocken så den inte växer oss över huvudet.

Nytt år Nytt liv

Så skriver vi 2012. Nådens år 2011 har vi lämnat bakom oss. Jag brukar inte skriva några krönikor över det gångna året och inte heller några förväntningar över det kommande året.
Men några ord så här i brytningstiden vill jag sätta på pränt eftersom 2011 inneburit ganska stora händelser.

Året började riktigt uselt. Ledvärken från 2010 höll i sig och i slutet av januari började jag min kortisonkur som pågick till midsommar. Jag svällde upp som en ballong och mådde allmänt märkligt, men ledvärken började ge med sig sakta, men säkert. Lagom till 1-årsdagen så kunde jag anse att jag var smärtfri igen.

Sedan tog det en bit in på hösten innan jag började komma igen mentalt efter detta jäkla skitår. Det som höll mig uppe var sång med kören och revyande. Hade jag inte tvingat mig att ge mig ut och delta på de aktiviteterna och det faktum att jag har barn så hade jag utvecklats till en fullfjädrad kuf. Jobbet som gladde mig år 2010 var inte heller lika roligt p.g.a. flera orsaker. Nu är vi mitt i omorganisationen och när vi kommer ur den och har hamnat på en ny avdelning och med en ny chef så blir det förhoppningsvis en nystart.

I slutet på året så träffade jag Jyrki och blev tokkär. Jag (kufen), med behov av massa egentid känner nästan sig nästan halv när vi är ifrån varandra. Efter ett tillbringat mellandagarna och nyår tillsammans så återgår vi till vardagen och är ifrån varandra lite. Det är en omställning för alla inblandade. Barnen är inte vana att det är en annan vuxen här och Trajjakatten har fått dela sitt revir med Gullankatten med allt vad det innebär. Jyrki kastas in i ett hem med halvstora tjejer med PMS-De Luxe. Något som han definitivt inte är van vid. Han tar det med förvånansvärt lugn.

Trajja är nöjdast med Östasjöborna frånvaro. Barnen är på andra planhalvan och jag försöker agera som den, vuxna människa, som jag ska föreställas vara och härdar ut till vi ses igen.