Jakten på Kumlas mesta julbelysning

Julbelysningarna på stugorna är facinerande. Somliga husägare lägger verkligen ner hela sin själ i att hänga upp lampor och figurer. Frk Lugn har gått en runda i grannskapet för att titta på kreativiteten.
Kvällens runda var inte så uppseendeväckande. Det får bli flera kvällspromenader. Målet är att hitta något riktigt snyggt och något riktigt jäkla anskrämligt. Kameran ska få följa med så kanske det blir en liten omröstning här på bloggen.

Myspysig 1:a advent

Efter maratonshoppingen i huvudstaden behövdes lite rofyllda aktiviter så 1:a advent avfirades i lugnets tecken. Vi plockade fram ljusstakar och mös på förmiddagen.

Runt lunch kom lilla h:s kompis T och då övergick lugnet till ett kreativt kaos. De gav sig på pepparkaksbak. Frk Lugn lät dem hållas med degandet på egen hand, och bistod med att sköta gräddningen. Gräddningsgeneralen tappade koncentrationen och missyckades kapitalt med en plåt. Det går fort att bränna pepparkakor!

Trötta fötter

Det går varit en lång dag i Tokholm. Lilla h provar på att doodla på bussen hem.

Elva lakan!?

Jaha. Det går att köpa en nalle som ser ut som Karl Lagerfelt för den nätta summan av 11 000 spänn.

Körsbär i likör på topp tre!

Tjoho! Favoritpralinen kommer nog få stanna kvar i Alladin-asken. Den ligger på en hedrande tredjeplats.
Om du inte röstat passa på innan det är försent

Valpmage snart i sikte

Lunchen är intagen. Idag slutar jag lite tidigare och åker till en liten by i Östergötland för att titta på lilla Lola. Det finns sju små valpar att kika på men Kronprinsessan har redan sett ut en vit tik med ett svart öra.
Håller på att längta ihjäl mig! Sen blir det att åka hem och längta tre veckor till innan hon kommer. Advent betyder ankomst. I år är adventstiden verkligen väntan på Lolas ankomst. Frk Lugn blir närmast religiös. Hå hå ja ja.

Batteriet i kameran är laddat, avtryckarfingret uppmjukat. Uppfödarens bilder är suddiga. Jag hoppas jag inte blir så rörd att jag inte kan hålla händerna still. Vill ju smälla av massor med skarpa bilder.

Någonstans i denna röra finns hon!

Sverker åt svenskarna

I går delades Stora Journalistpriset ut. Sverker Olofsson fick en av utmärkelserna med motiveringen "för att han aldrig ger sig".

Fint! Frk Lugn gillar honom. Han är som en terrier, på något sätt.

Bara det att han fått ett verb uppkallat efter sig. Att "sverka" något betyder rätt och slätt att man klagar på en inköpt vara som man är missnöjd med.

Mama Mia! Hundar börjar laga mat

Kokböcker finns i de flesta varianter. Frk Lugn hittade en hundkokbok. Bläddrare lite snabbt. Var recepten baserade på ingrediensen hundkött?

Nejdå, boken hade diverse olika recept som man kan tillaga till sin fyrbente vän. Börjar det inte gå för långt?

Superduper-Staffan

Nacken började tjura igår. Frk Lugn har sovit oroligt. Drömde om dans på fredagsnatten. Dans som nog får etiketteras i klassen Dirty dancing. Woo ...

I lördags morse hade madrassen vridit sig ett kvarts varv. Av lakanen att döma hade jag roterat flera varv. Det var för all del riktigt trevliga drömmar, men det kommer surt efter.

Lördagsnattens drömmar var borta ur medvetandet på söndagsmorgonen. Troligen var det bungyjump. Dylika äventyr är inget för mig vare på riktigt eller i drömmarnas värld. Nacken var grinig till max.

Imorse var jag och nacken i närmast låsta positioner. Sneglade på stödkragen men ratade den. Det ser ju så muppigt ut att komma till jobbet i en sån så jag segade iväg till jobbet utan.

Hade tur som en tok. En ledig massagetid hos vår husmassör kl 15.30. Jippi!
Efter lunch var det knotigt men snälla kollegan K lånade ut en vetekudde som jag preppade nacken med fram till Staffan fick ge sig på eländet.

Det känns som jag blivit healad. Spärren har släppt. Lite mörbultad bara men jag kan vrida på huvudet nästan 90 grader. Eftersom jag inte nyttjat Staffan alls denna höst så bjussar han på en ny omgång på torsdag. Till helgen har jag fullt utslag i siktområdet. Tror jag. Om mina drömmar håller sig på madrassen, förlåt mattan.

Lika som bär?

Frk Lugn fick en fråga inne på ett webbforum om det förhöll sig så att Den riktiga människan bakom nicknamnet Frk Lugn och avataren möjligen var Cecilia Malmström.
Haha!
I det senaste numret av tidningen Fokus är vår EU-kommisionär på omslaget.
Hm ...
I en viss vinkel kanske det bildligt talat vissa likheter mellan mig och henne men sedan tar det slut. Våra åsikter är inte direkt av samma art.

Kumlakorv?

Brysselbrolier?

Nej, nej, nej!

Julen är inte rosa Camilla. Den är julgransgrön och luktar inte plast.

Blöt bio

Frk Lugn har suttit av 2.38 timmar i en biofåtölj. Undergångsrullen 2012 var en gungande historia. Jösses vad mycket vatten. Och jordskred med för den delen.

Det går då inte att klaga på effekterna. Emmerich är ju rätt driven efter sina tidigare katastroffilmer. Vad handlingen beträffar så är den som vanligt hemsk. USA-propaganda på högsta nivå.

Fredag!

Frk Lugn fick en sån obeskrivlig lust att tömma skumsläckaren på jobbet. Kom på att utvecklingssamtal i skolan är på agendan. Åter till verkligheten.

Löjromstricket

Skitdagar som denna löser man med att äta löjromstoast och dricka bubbel till middag. Frk Lugn skiter högaktningsfullt i att det en mörk, grå, regnig, vanlig, tragisk novembertorsdag.

Den gnagande klumpen i magen från i morse släppte när jag och lilla h talade med varann på telefon. Vi tyckte båda att dagen varit hemsk för att vi bråkat så i morse.

- Mamma, jag vill inte vara så där himla, jäkla dum, sa hon med sin hesa stämma.

Lilla, underbara ... Jag höll på att börja gråta där jag stod och velade vid glögghyllan på systembolaget.

- Vet du? Jag vill inte heller vara så himla dum som jag var, svarade jag med hopsnörpt hals.

- Mamma, det känns mycket bättre nu, viskade hon.

- Ja, det gör det. Det ska bli fint att vi ses igen på söndag, då börjar vi om, viskade jag.

Det var då som jag gjorde en sväng förbi hyllan med firardrycker och plockade åt mig en mousserande Alsace. Att jag hade turen att få tag på den sista löjromsburken på affären kändes som ett frivarv!

En grå, jäkla skittorsdag i november kunde slutat sämre.

Herr Grå hälsar på

November-jävla-grå-blöt-yllefilt-tillvaron verkar slå klorna i de flesta i omgivningen. Frk Lugn inkluderas i den oystra samlingen och framförallt barnen. Småprinsessorna har varit konstant i luven på varandra på sista tiden. När de bytte planhalva i söndags drog jag i ärlighetens namn en suck av lättnad att slippa agera skiljedomare mellan dem åtminstånde en vecka.
Friden blev kortvarig. I tisdags kväll ringde Stora H och var ursinnig på lilla h som ylade i bakgrunden. Barnafadern gjorde vad han kunde för att få till lite kvällsro. Så här har det hållt på. Efter innebandyträningen igår var det fullt krig igen och jag slog nästan knut på mig själv för att lugna, stävja och medla. Puh, vem sa att det enkom är en glädje att ha barn?

I morse slogs fötterna nästan undan. En batalj med lilla h fick mig att totalt flippa ur. Hårda ord slungades mellan oss, blandat med gråt. När affekten lagt sig gick lilla h med hängande huvud till skolan och jag åkte till jobbet med en stor svidande klump i magen.


Då är det tur att kollegan, marknadsanalytikern J som fick agera föräldrapsykoanalytiker och få mig att inse att jag trots katastrofmorgonen inte är totalt värdelös som förälder.

Ibland är det tufft att vara ett solitärt päron. Mitt i allt elände är jag väldigt tacksam över att jag och barnafadern kan resonera och stötta varandra istället för att sänka.

Alltid rött alltid rätt!

Efter jobbet styrde Frk Lugn av mot Helvetet som Broder T kallar Mariebergs köpcentrum för. Ärendet var en snygg matta från Kamprads köplada till allrummet på övervåningen.

Allrum? Det är inte direkt något allrum om nu benämningen står för ett rum där man samlas där för diverse gemensamma diverse sysselsättningar. Möblemanget består av en soffa, som Trajjakatten brukar tillbringa dagarna i, ett bord som tjänar som mellanlagringsplats för ren tvätt samt en icke fungerande teve. Om det ska bli ett allrum så måste trivselfaktorn höjas några snäpp.

Julen har förståss redan invaderat Ikea sedan nån månad. I år står jag ut med spektaklet på ett sätt som förvånar mig. Det måste bero på att jag längtar något så vansinnigt till julen just i år. Givetvis är det ankomsten av lilla Lola som får mig att hamna i någon slags julfrossa. I morgon är det exakt en månad till hon är leveransklar.

Åter till mattinköpet. När jag stod och tummade på mattan så fattade jag ett klokt och vuxet beslut. Allrummet ska storstädas, teveskrället bäras ut innan det blir tal om några nya inredningasdetaljer. Basta!

Hittade raffigt röda glöggmuggar med tillhörande skålar. Då köket ändå får räknas som hyfsat presentabelt så fick de följa med hem.

Glögg i helgen kanske?

Rösta ut höstnogaten!

Alladin-asken fyller 70 år. Den röda asken är definitivt en klassiker. I år ska en ny jubileumspralin ta plats i samlingen. En av sorterna får ge vika för det nya. I sann demokratisk anda låter nu Marabou svenska folket rösta fram sin favorit. Den som får minst stöd åker ut.
Frk Lugns favorit är i särklass Körsbär i likör och den måste vara kvar. När den fick byta plats från sin placering ute i var sitt hörn blev jag så glad. Efter det kan illasinnade människor inte ställa gåtan var likheten med en Alladin-ask och krogen kl. 2 är.*

Den räligt äckliga Höstnougaten kan väl ingen människa tycka om. Den borde hänga löst, som det heter på Idol-språk.

Se så, gott folk! In och rösta på Körsbär i likör nu.

Pralinerna vi älskar, enligt Marabous tidigare statistik:

1. Gräddnougat (35%)
2. Trillingnöt (28%)
3. Nöttryffel (20%)
4. Körsbär i likör (15%)
5. Cocos-kola (10%)

* Svar: Det är bara de spritindränkta äcklen i hörnen kvar.

Bock i örtagård eller när Fan blir gammal …

Frk Lugn spydde galla över skåningarna häromdagen. Förlåt alla skåningar, man ska inte dra alla över en kant. Nu när Sydsvenskan gjort en opinionsundersökning visar det sig att Vellingeborna inte alls är så negativt inställda till att låta flyktingbarnen bo i Hököpinge. 18 % är negativa, resten tycker att de är välkomna.

I de 23 Moderatstyrda Skånekommunerna tar endast 5 kommuner emot ensamkommande flyktingbarn. Nu ska Vellinges kommunalråd Lars-Ingvar Ljungman leda Skånemoderaternas flyktingarbete. Häpp! Arbetet består i övertala resterande kommuner att ställa upp. Snyggt jobbat. För en vecka sedan kallade Ljungman det som hände i Hököpinge för en cirkus. Han förde fram sina egna som åsikter som att det var något kommuninnevånarna höll med om. Hur i hela friden har han lyckats med en sån kovändning? Nu får jag inte ihop det igen.

Närapå nollräntans effekter?

Bryggerierna vädjar till svenskarna att panta sina tomglas. Om det inte kommer in tomglas och drickabackar i rödaste rappet så är julmusten i fara!

Kan det vara så att svenskarna sitter på ett glasberg i hopp om en höjning av panten? När räntan på sparkontot är på promillenivå är det inte lönt att ens sätta in kulorna.

Frk Lugn har garderat med en flaska mustkoncentrat till bubbelvattenmaskinen så jag tar det med ro.

Som den ansvarsfulla medborgare jag är har jag dessutom checkat så det inte står nån tomback och skräpar. Fyra flaskor lättöl som utgångsdatumet passerats för några år sedan har jag på mitt samvete. Självklart gör jag min plikt och pantar dem imorgon.

Skallröntgen

Idag undrar jag om inte favorittecknarparet Berglin har scannat av min hjärna till veckans seriestrip. I veckan träffade jag en skolkompis på affären. Han knackade på axeln och jag fick fundera bra länge innan poletten trillade ner.

För att inte tala om alla pinalerna som jag lägger ner tid på att leta efter. Gårdagens film var lika spännande som första gången jag såg den.

Min blogg firar 1 år!

Frk Lugn har nu roat och oroat sig själv och sina läsare i ett år! När jag började blogga hade jag inte något dírekt syfte eller mål. Jo, jag ville utveckla mitt skrivande med hjälp av att skriva mer fritt. Skriva och tycka precis det jag själv vill.

I mitt arbete som webbredaktör skriver jag mycket. Men där krävs att texterna håller sig till min arbetsgivares vision och värdegrund. Jag delar den men när jag är mitt privata jag så finns det annat som jag vill uttrycka.

Hur firandet skulle gå till funderade jag lite över häromdagen. Om det nu är något fira överhuvud taget. Det blev en liten present till mig själv och bloggen.

En liten, läcker svart minipc. Utrustad med Windows 7, blåtand och liten webbkamera. Den har till och med fått ett namn. Den lilla svarta. Nu kan jag sitta var jag vill och skriva. Ja, surfa och chatta med för den delen.

Frk Lugn och den lilla svarta

Varbölden i Vellinge

När dumheten blir alltför påtaglig och det inte går att fjärma sig från den skäms Frk Lugn. Jag kan inte lite glättigt påstå att skåningarna hör hemma i Danmark och därmed slippa skammen. För uttrycket Skåne åt Danskarna är ju banalt det med.

När jag hör vellingebornas skitnödiga argument staplas på varandra då skäms jag. Jag blir även skrämd. Vellinge kommun är en av Sveriges mer välmående kommuner. Att de inte vill ha några föräldralösa flyktingbarn på ett boende trots att det är Malmö kommun som står för fiolerna får mig att skämmas.

Migrationsministern Tobias Billström röt iallafall till idag och sa: -Platserna behövs NU!

500 barn är på tillfälliga transitboenden idag. Att först, liten, rädd och ensam, bli ivägsänd från en helt annan del av världen måste vara ett trauma i sig. Ingen förälder väljer att frivilligt göra något sånt. Det är av nöden krävt. Jag hoppas att de inte vet hur medborgarna i Vellinge med flera kommuners åsikter låter.

Fy fan!

Var gång du passerar gränsen till Skåne. Slå i en spik.

Glögg är glögg om än i målade flaskor

Nej, nope, nix, no no, njet! Det finns många sätt att säga nej på. Frk Lugn är bakåtsträvande idag, rentav motsträvig. Avogheten är riktad mot hypen runt årgångsglöggen Blossa 09.

Flera månader innan glöggsäsongen börjar triggas förväntningarna igång av marknadförarna. Glöggen ska förbokas. När flaskoran kommer ut i butik så köar köparna. Det är väl inte nån rockkonsert? I storstäderna tar flaskorna slut och systembolagets webbplats nästan kraschar av alla sökningar. För lite glögg. Låt vara att det är Limited Edition.

Njaä, jag är skeptisk. Glögg är glögg om än i målade flaskor.

Fredag den trettonde

Skrock eller inte. Lilla h är halt efter ett smärre tillbud på idrotten.

Om det här med att bli "mormor"

Tänk vad ett litet logginlägg på Facebook kan sätta igång! Frk Lugn blev så till sig när ett foto på kronprinsessans bullterriervalp anlände på mejl igår kväll. Blev tvungen att pysa ur mig av förväntningarna och lyckan.

Kommentarerna med grattistillrop formligen rasslade in. Chefen C dök på mig på chatten för det här var hade minsann inte hon fått förstahandsinformation om. När det gick upp för henne att det handlade om en hund blev det lite antiklimax.

Inget är som väntans tider. Till julen kommer det lilla livet!

Kul uttryck

Frk Lugn kollade på söndagsfilmen på trean. Vet inte varför jag fastnade. Film sönderhackad ev ständiga reklamavbrott är egentligen bara jobbigt. Nu hade inte filmen, ... och så kom Polly någon direkt krävande handling. En romantisk komedi med Jennifer Aniston och Ben Stiller. Eller var det Adam Sandler? Jag kan inte skilja på dem.

Nåväl, birollsinnehavaren Philip Seymore Hoffman gillar jag. Han hade ett sjukt kul uttryck i borjan av filmen, troligen det som fick mig att kolla klart.

- Jag har skuttat, jag måste åka hem, jag trodde bara att det var en prutt, men det var ett skutt.

Det var filmens största behållning.

Oönskade effekter

Man rapar onödigt mycket.

Effekt direkt!

Det här var ju gott!

Vanvett?!

Frk Lugn och Vingkamraten C trotsar förnuftet. Nu ska det provas Absinth!

Björk!

Lägg aldrig en tub Voltaren intill tandkrämstuben! Varken gott eller nyttigt.

Vem ska man tro på, tro på, tro på?

Jo, den frågan kan man ju ställa sig när Sveriges mest fromma väsen råkar i klammeri med lagens långa arm. Bara det att polisen får rycka ut till hemmet för att reda ut eventuell misshandel gör ju att raset från den kosmiska piedestalen blir hårt.

När Papa Dee och Ola Rapace klippte till så höjdes Frk Lugns ögonbryn några snäpp. Man vill inte görna tro att "folkkära" artister och skådisar är så lågt stående varelser att de måste slå sina kvinnor.

I det här ärendet sitter ögonbrynen ända upp i hårfästet.

Jag orerade om källkritik i förra inlägget. Källan i det här fallet är förstås Flashback. Jag vet, jag är ibland djupt ner i dyn.

Allt är inte vad man tror

Märkligt vilken genomslagskraft media har. En artikel i kvällspressen och vips, så bildas en grupp på Facebook som kallar till uppror. Nu senast handlade det om Hjälten i Nås. En kille åkte på fängelse och skadestånd för att han handlat i nödvärn. Frk Lugn läste den och tänkte vid första anblicken att fy, var är Sverige på väg? Men som vanligt när det gäller kvällspressen så serverar man inte hela sanningen utan vinklar till det så det blir något smaskigt som säljer.

En något mer nyanserad artikel i SVD som plockat fram protokollen från tingsrätt och hovrätt visar på hur det hade gått till. "Hjälten" var ingen dununge direkt. Han hade, efter att ha hört att något var på gång, plockat med sig en domkraft och åkt till platsen och slagit till. Jag förstår att nödvärnsrätten inte riktigt kan appliceras då. Idioten som gav sig på kvinnan i bilen har jag inte heller några högre tankar om.

Innan jag går med i någon facebookgrupp ska jag granska mer kritiskt än vad de tusentals som gått med gjort. Jag ska nog när jag tänker efter bara ansluta mig till grupper som Vi som gillar Bullens pilsnerkorv och liknande oskyldiga grupper.

Host host

Igår kväll avstod lilla h frivilligt innebandyträningen. Halsont påstod hon. Givetvis började jag ana oråd för att hon skulle bli nästa familjemedlem som hamnar i sjuksängen men hon såg förvånansvärt pigg ut. Hon kilade iväg för att titta på träningen. Orkar hon det så kan det ju inte vara så farligt.
Klockan åtta på kvällen däckade hon. Den vanligtvis pigga blicken blev blank och matt på samma gång. Termometern visade på 38,2 men hon tyckte inte alls att det var något fel på henne. En timme senare så ynkade hon att livet inte kändes något vidare.

Inatt har hon varit kokhet och det väste i bröstkorgen. Frk Lugn kände sig allt annat än lugn. Jag började inbilla mig att hon hade fått det värsta varianten av svinsjuka och oroade mig att hon skulle sluta andas. En åttaårig flicka som inte tillhörde riskgruppen dog igår läste jag på nyheterna ...

Plötsligt börjar insikten att tränga sig på på ett väldigt obehagligt sätt.

Efter en orolig natt så vaknade vi i morse. lilla h var lite piggare och febern hade gått ned. Puh! Jag var helt slut av alla scenarier som spelat revy i skallen. Vi har hostat ikapp i soffan och kollat på teve. Gnället igår över hur tråkigt det är att vara hemma är nerlagt från min sida. Det får vara hur tråkigt som helst bara mina barn håller sig vid liv.

Mr Mollipect och jag

Frk Lugn är trött på att vara sjuk nu. Kanske ett friskhetstecken? Herr Hosta hänger med mig fast jag bett honom att dra åt fanders. Han fattar inte att han är femte hjulet i min symbios med Mr Mollipect. Han ger mig en aning hjärtklappning men det kan jag stå ut med. Kul att det händer något i mitt liv.

Man blir ju fan knäpp av att vara hemma och va sjuk i flera dagar. Jag är såå less på att hasa runt här hemma. Samma loop hela tiden. Soffan - Sängen - Köksstolen - Kontorsstolen -Kökssoffan - Skithusstolen.

Nyss klädde jag på mig och gick en till soptunnorna och plussade på med en runda i området. Med väsande lungor kom jag hem och tyckte att det närmast liknade ett äventyr! Kan man bli hospitaliserad på tre dagar?

Har konsumerat böcker, tidningar, filmer och konstiga teveprogram till leda. I ren desperation matade jag in Faurés Requim i CD-spelaren. En dödsmässa kanske piggar upp?

10 years in da house

Frk Lugn har nu bott i sitt hus i 10 år. Så länge har jag inte bott på något ställe. Det är svårt att tro att jag skulle bli kvar så länge eftersom jag minns hur jag vantrivdes i början.

Att flytta till ett eget hus, i Kumla dessutom, var inget som ingått i min livsplan. Ehh? Vadå livsplan ... Lika bra att erkänna att någon sådan har jag aldrig haft. Planer däremot, har kommit och gått. Livet far mest fram med mig lite som det vill och hittills har det inte hamnat helt bort i tok.

Orsaken till vantrivseln minns jag knappt. Jag var gravid med lilla h, spydde stup i ett. Tyckte nog att grannhusen stod lite nära inpå. Att dessutom hamna i det här huset, av alla hus vi varit och kollat på ingick inte i planen (som jag inte hade).

Nåväl. Efter millenieskiftet åkte vi till Egypten och där spydde jag ännu mer. Fick se hur jäkla eländigt människor bodde. Kanske var det det som fick mig att ändra inställning. Jag kom nog till en insikt att jag har ett eget hus, där det finns både utrymme, och moderniteter.

Jag har legat i soffan, däckad av en förkylning idag. Tog mig en liten fundering över vad som ändrats i huset under detta decennium. Inte så mycket. Det finns rum kvar som varken har fått nya tapeter eller golv.

Familjesituationen har ändrats flera gånger. Sambo med två barn och tre barn. Under något år flyttade jag och T ut och in varannan vecka. Sen köpte jag ut T och nu får barnen flytta varannan vecka. Kronprinsessan har flyttat hemifrån.

Nu till 10-årsjubileumet känns det som det är hög tid att göra något på husfixarfronten. Toa och dusch måste få en upprustning. Jag mottar tacksamt tips på bra hantverkare. Sådana som kommer i tid, gör det de ska.

Inbördeskrig i Göteborg eller?

Fotbollsspektaklet i Göteborg verkade avlöpa ganska väl. Förutom att lagen inte kunde gå ut och hålla en anständig prisceremoni. Risken att de skulle bli nertrampade var tydligen för stor. Det låter jäkligt sportsligt. Not!

Det var väl tur att AIK vann för annars hade nog hela stan blivit sönderslagen. Redan på vägen dit slog de så kallade fansen sönder tåget som skulle ta dem från Stockholm till Göteborg. Jävligt moget ...

Frk Lugns intresse för fotboll är lika kallt som en isglass. Temperaturen går dock varm var gång jag läser om allt jäkla skit som händer i kölvattnet av matcherna. Vissa matcher.

Jag undrar hur mycket pengar som bevakningen av alla riskmatcher kostar årligen? Inför finalen idag hade man satt in hundratals poliser, ridande polis, över fyrtio piketbilar och massor av vanliga. Tre långtradare med kravallstaket har körts från Tyskland. För en enda match!

Vem betalar kalaset?

Inte någon Red neck-girl

Första repetitionen med Kraxkompaniet är avklarad. Regissören I hade en övning med oss som slutade i någon slags Line dance. Frk Lugn undrar vad som komma skall. Kan det vara något som ska ingå i showen eller var det bara en övning i taktfasthet? Fick inget svar då jag var nödgad att vara chafför åt barnen och lämnade repet i förtid.

En liten filmsnutt på 1-2-3-4-trampet hade varit kul att ha med här. Inser att min mobil är för dålig att använda. Bilderna jag lagt upp hittills på bloggen via mobilen är ju ruggligt usla.