Tttrrrumvirvel, tyysstnad.
Lite mer tystnad.
Musiklärarna på de kommunala musikskolorna!!!
Det kan inte finnas någon mer tålmodig yrkeskår.
Efter en musiktimme med lilla h, hennes klarinett och ytterligare en nioåring med samma instrument är jag full av beundran. Verkligen full av beundran.
Hur orkar de? Hur klarar de av att dagligen lära ut musicerandets svåra konst till skolbarnen? Hur orkar deras trumhinnor med? Brister inte tålamodet? Hur många gånger pallar man med att rätta till felaktigt placerade fingrar. Hur många gånger orkar man stampa den rätta takten och få den totalt sönderspelad? Hur håller man balansen mellan elever som vill för mycket och elever som inte vill alls? Frågorna är många. Eller hur?
Av alla pengar som det svenska musikexporten drar in till Sveriges artister och vår BNP, borde någon ynka promille av avkastningen gå till musiklärarna, dessa hjältar som fostrat dagens stjärnor.
2 kommentarer:
Som vanligt (höll jag på att säga sade jag) håller jag med dig till 100%. Det är dedikation det. Jag skulle spöa någon liten stackare efter en kvart.
Haha! ja, hemska dåd kan utföras med gitarrsträngar.
Skicka en kommentar