Bokbål

Göran Hägglund skrev ett något skitnödigt inlägg på Newsmill för en tid sedan. Den svenska bibliotekariekårens strävan mot att vara poppiga resulterar i att de mal ner klassisk litteratur till pappersmassa.

Frk Lugn säger som barnen när de inte vill vara med på mitt resonemang: OCH?

Biblioteken har alltid gallrat bort gamla hyllvärmare. Jag frågade min kamrat bibliotekarien om hennes syn på Hägglunds yrande. Så här löd hennes kloka svar:

Varför tar han för givet att det är klassikerna som gallras? Alla böcker blir inte klassiker.
Jag har inte läst någonstans att det är just klassiker som får stryka med i Malmö. Jag har läst att det är litteratur som ingen längre frågar efter... Och det kan lika gärna kan vara en Sidney Sheldon från 1983...

Jag tror inte han är rädd för att vissa böcker försvinner - jag tror han är rädd för vad som ska in istället för dem! Vad tänker de ge plats åt? Nått digitalt, poppigt som karln inte förstår sig på? Brrrr... Man kan kanske förstå honom om man tänker efter? ;)

Hon serverade även en kollegas syn på saken:

I en föränderlig värld är det för mig självklart att även ett bibliotek och en biblioteksverksamhet skall utvecklas. Förändring i sig innebär inte att de grundvärdena i verksamheten försvinner. Ett bibliotek skall även fortsättningsvis stå för fri tillgång till kunskap och information, för demokrati och folkbildning osv ...

Frk Lugn gräver vidare och frågar barnafadern T när han ringer på kvällskvisten. Han tyckte kort och gott att Hägglund är aningen tendentiös.

Jag anar en konspiration. Hägglund vill göra biblioteken till en dammig, tyst och mörk instution som ingen vill besöka och således kan läggas ner. Dessutom kan han inte stava till bibliotekarie. Hä hä.

Och för resten. Han är ju socialminister! Har han inget att göra på sitt departement?