Frk Lugn läste nyss en artikel om Klas Östergrens senaste roman. Romanen utgår från ett blandband. Vilka låtar som är med vill Klas inte avslöja utan han tycker läsarna ska tänka tillbaka på sina egna.Jag kom att tänka på hur mycket tid som gick åt att mixa ihop det (för stunden) perfekta bandet. Mixande med equalizern för att få det perfekta ljudet. Mycket lyftande på och av med pick-upen. Spolande fram och tillbaka. Försökte man spela in från radion blev arbetet än mer tålamodsprövande. Många låtar pratades sönder av Clabbe och Kaj Kindwall. Fan vad jag har hatat Clabbe!
Inte sällan gjorde man ett blandband och gav bort till någon man var lite intresserad av. Invävt i magnetskiktet skickades ett budskap med till mottagaren i en hastighet av knappa 5 centimeter /sekund. Hur gör man idag? Skickar SMS i sina tafatta försök att nå fram? Titlarna som präntades ned på det lilla index-kortet var orden man inte vågade säga rakt ut.
Ibland gjorde man temaband. En viss genre, bara tjejer, ett visst land fick vara plattform för temat. På den grafiska utbildningen som jag gick på fanns verktyg för att sno ihop ganska häftiga omslag. Vilka dyrgripar dessa band blev! Det fanns de som motarbetade heminspelarna lika hett som fildelarna idag. Med argument som "Home taping is killing music" beskattades kassettbanden i början av 80-talet. Inte var det de extra örena som räddade musiken. Musiken kommer alltid att överleva, oavsett lagringsmedia.
6 kommentarer:
=) kul nostalgisk läsning. skriv en bok du me.
Framför allt vore det roligt att få höra det där bandet!!! ;)
Gör en Spotify-lista och dela med dig vettja!
Tack!
Jag är tyvärr för lat för att skriva en hel bok.
@K:Det därbandet är bara en illustration. Absolut inte mitt.
Dela spotify är liksom inte samma sak. Det går ju att klicka ihop på nolltid.
Kul, hade nästan glömt bort blandbanden.
Drar mig faktiskt till minne att även vi (jag och en del andra hårdrockare i gänget) sysslade med en form av illegal nedladdning.
Frk Lugn kommer säkert ihåg när Wijks Radio och TV låg vid torget, där sveas ligger nu. Då var vi så fyndiga att vi ville ju så klart provlyssna senaste Deep Purple plattan innan eventuellt köp, detta fick ju, på den tiden, ske på någon av de HiFi anläggningar de hade utställda i butiken. Man frågade snällt om det var ok att provlyssna plattan, "jodå inga problem, ta Philips stapeln där borta vid fönstret" på med plattan på skivspelaren och smugglade samtidigt ner ett tomt band i kassett däcket, sedan lästa man väldigt ingående i konvolutet samtidigt som man lyssnade på skivan.
Omständigt och tidsödande, javisst säkert olagligt också men man fick den senaste plattan :-)
Nu var ju detta inte så omfattande pga att det var ganska bökigt och nervöst, men lite pionjärer var vi kanske.
//Rille
Haha! Antar att några blandband inte var aktuella att göra inne på Wijks. Provlyssna 15 singlar hade nog avslöjat er.
Minns bara Wijks på Våghustorget. Arne Holmberg på radion var kungen av Vinyl där. LP-skivan på Nygatan var ett annat vattenhål ...
Woo, nu blir jag nostalgisk igen.
Underbart!
Skicka en kommentar