Det ofattbara har hänt

Igår kväll satt jag i husvagnen hos VIngkamraten C, vi var inte i form någon av oss. Mensiga och PMS:iga. En åskfront låg i luften och gjorde lufttrycket obehagligt. Huvudvärk, irritaion och svullenhet. Skit, piss och Vademecum kort sagt.  Vi stönade i kapp men som tur är så står vi ut med varandra även i våra mindre bra stunder.


Bombdådet i Oslo var något vi pratade lite kort om. När jag hörde det på eftermiddagens nyheter så tänkte jag: oj, sånt händer väl inte i Norge. I Norge är ju det mesta hurtigt och käckt. Man bombar inte viktiga politiska byggnader där lika lite som det händer i Sverige. Om jag bara anade vidden av vad som komma skulle ...


C kikade in lite halvlojt på Facebook och läste högt upp ett inlägg på norska som hon hade på sin sida. Vi tyckte det lät nästan bisarrt. Ingen av oss tog till sig allvaret i det. Vi åt, läste böcker och spelade tärning innan vi la oss för att sova. 


Efter en liten stund drog ett åskväder in och det riktigt skakade i husvagnen. Några rejäla åskskurar drog förbi men till slut blev det lugnt. På morgonen vaknar vi upp till det ofattbara. Dödstal som närmade sig 100. Vissa saker tar man inte till sig direkt. Visst talade vi om hur otäckt det var men jag insåg inte vidden av det förrens jag lyssnade på bilradion på väg hem. 


Vilken fruktansvärd syn det måste vara. Över 80 döda ungdomar flöt i vattnet eller låg utspridda på ön. Många skadades och även de som fysiskt klarade sig undan, hur kommer de må i resten av sitt liv?


Unga, politiskt intresserade människor på ett sommarläger. Unga människor med tro på demokrati och med en vilja att vara med och påverka, göra skillnad. Inom loppet av någon timma så blev det en avrättningsplats. Att det finns sådana krafter som drivs av sådant samhällshat och högerextremism, ofattbart. Det går inte att begripa. I Norge? 


För 26 år sedan, 1985, var jag tillsammans med flera hundra andra fackligt aktiva ungdomar på en konferens på Hasseludden som då var LO:s utbildningsanläggning. Hasseludden ligger i en sluttning intill vattnet i Nacka. I den bergiga, tallrika terrängen löste vi världsproblem, diskuterade vi politik, arbetsrätt, och den kommande valrörelsen. Att en vettvilling skulle kommit dit och dödat och mejat ner oss finns inte på världskartan. Eller hade det kunnat ske? Det otäcka kryper närmre inpå. 
Idag känns det som att partigränserna suddats ut. Idag står de demokratiska partierna sida vid sida. Blått, grönt eller rött ... det kan kvitta. Det finns inga vinnare idag, bara förlorare.Så mycket sorg, så mycket förvirring.  



Så ofattbart.