Så har årets helg i Åmål klarats av. Traditionen att åka till Åmål och öppna oräkneligt antal ölburkar samt lyssna på blues är inne på sitt fjärde år.
Detta år bjöd på bra väder och bra musik. På fredagen jobbade vi det sena passet i baren och tog det därför ganska lugnt innan vi gick på klockan 22. När vi stängt och plockat undan var klockan halv tre och då orkade vi inte tänka på något annat än att krypa in i tältet.
På lördagen gick vi runt på stan och lyssnade på småkonserter och tog det allmänt lugnt. Klockan 21 hade vi jobbat klart och åt lite sunkig festivalmat och sen skulle det roliga börja. Det började inte alls.
Vi hasade runt och gäspade, hälsade på en och annan bekant och gäspade lite till. Vi intog alkohol i tron att det skulle hända något. Inget hände mer än att vi rände på toa hela tiden.Vi gick till tältet och provade att dricka sprit. Det enda som hände var att jag fick lite balansproblem och höll på att ramla in i tältet. Det berodde nog mer på ett blodtrycksfall än på fylla. Fortfarande lika sega och trötta.
Den rare göteborgaren Anders som jag jag hittade och slarvade bort på fredagen återfanns men jag var så trött att jag tappade bort honom en gång till.
Vi höll oss vakna för att lyssna på lördagens huvudartist Rich Harper men den spelningen var långt ifrån den bästa. Jag gillade Jims Combo bäst tätt följd av Lady Sings the blues på lördagen. Fredagens bästa var Chuck Hall.
Sammanfattningsvis så var det trots lite sega vingkamrater en skön och trevlig helg. Att få vara ute i fält och ta dagen som den kommer är ett avbrott i vardagslunken. Nu är det en vecka kvar att jobba innan semestern börjar. Någon mer helg ute i fält ska det nog bli men så många som tidigare år blir det nog inte. Fördelarna med husvagn/husbil/båt/hotell/stuga räknade vi hem snabbt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar