En helt vanlig dag i mitt underbara liv

Helgen var hett efterlängtad. Redan vid lunch, nej, redan i morse tyckte jag att det var nog med att nöta kontorsstol. Resultatet blev efter arbetsmoralen var inte direkt på topp. Några ärenden blev avklarade andra inte alls. Förmågan att prioritera rätt tycks vara bortblåst sådana här dagar. Om man inte vill ägna sig åt handläggning så kan man med fördel fakturera och dra in lite slantar. Njä, inte ens det gick så vidare värst. Redan vid inloggningen till Agressos underbara värld stötta jag på patrull. Nähä, skit i ´t då! Jag trugar inte. Enhetschefen kallade till möte och det var en lisa att få ramla ner på en stol och bara lyssna.

Efter jobbet så skulle lilla h på pyjamasparty. Med våfflat hår och ny pyjamas levererades hon till kalaset och jag och Stora H för för att hämta ut kortison och kalktabletter samt  handla lite mat. Med nya slantar på kontot och lite behov av tröst så blev de två kassarna onödigt dyra.

Hemma på parkeringen så upptäcker jag att bara en kasse är med. Den som Stora H bar hade hon helt sonika ställt ner vid bilen i tron att jag skulle lyfta in den. F*n! jag svor det osade. Jag ville bara in och laga till färsk Fettucine och nötsnäckor från Luggavi gård, snålvattnet hade runnti till redan vid köttdisken. Det blev ilfärd tillbaks till Maxis parkering för att koll aom kassen var kvar. Det var den inte. Min tilltro till människans godhet har ännu inte övergivit mig så jag skickade in Stora H på affären för att kolla om nån vänlig människa lämnat in den. Visst hade det skett. Glada i hågen for vi hem och fick i oss lite mat.

Imorgon är en annan dag. Jag hoppas den för med sig mer inspiration och flyt.

Spånhjärna eller tomtar på loftet

Maud Olofsson tar banne mig priset med sina korkade uttalanden. Häromdagen kom hon med små spartips till de som knäar ekonomiskt av höga elräkningar. Isolera mera! Sätt in treglasfönster och isolera på vinden! Såna tips kan jag läsa i Vi i Villa. Hennes uppgift är att se till att elbolagen inte pungslår oss mer än nödvändigt, inte leka energirådgivare.

Måddan är inte den enda minister som hänger sig åt små överlevnadstips. Catharina Elmsäter-Svärd tipsade alla som skulle ut och resa med tåg under det värsta vinterkaoset. Jag tror hon läst råden i fruluftsfrämjandets magasin. Hon borde fullfölja det som Torstensson inte klara av under förra mandatperioden.
Gör vad ni ska och gör rätt!

I galornas tid

Guldbaggegalan ikväll, nej, det fick vara. Galor brukar vara så olidligt långa och repetetiva. Det skulle väl vara för att se om surkartarna Nutley och Bergström dyker upp. De är tydligen putta för att de inte nominerats. Sickna stollar! De har väl inte producerat nåt av värde på bra många år. Men publiken gillar väl filmerna eftersom de placerar sig på listan över mest sedda. De har ju chansen på att få publiken pris. Dyker de inte upp så pissar de ta mig fan på sin publik.

Vad har de att klaga över? De är väl bland dem som får högts anslag när det är dags att svänga ihop en ny rulle. Det repetetiva i filmerna har alltid några ständigt återkommande scener: Helena gråter så snoret rinner. Helena knullar med nån gammal gubbe. Helena skäller ut nån inskränkt person så det eldar om det. Helena åker utomlands. De där utomlandsscenerna känns rätt mysko. I Änglagård 2 var det befogat men alla andra filmer så hamnar de på något oförklarligt sätt i Thailand, Mallis, London eller nånstans. Skit samma var, bara de kan pressa in en utlandstripp i budgeten på det annars så helyllesvenska.

Förra veckan blev det inget skrivet här. Jag roade mig med bio, simning, bibblabesök, äta ute, körsång, revy i både Fjugesta och Hallstahammar, dildoparty och slutligen uppstart med Kraxkompaniet.

Roade och roade ... Filmen Svinalängorna var filmen vi såg på bio och den var allt annat än roande. Jag grät på bion och när jag kom hem i min ensamhet så grät jag nästan resten av kvällen. Den träffade mitt i solarplexus. En av mina bästa barndomskamrater hade ett jäkla skitliv. Det inser jag nu som vuxen. Då accepterade jag det sjuka på det där trofasta sättet som många barn gör. Det var nog det som kom ikapp mig. Jag tror att filmen kommer vara en av årets absolut bästa fast vi inte gått ur januari än. Den kommer säkert plocka hem en och annan bagge ikväll. Flickan som spelade rollen som Leena som barn var lysande.

Homer and Marge makes a porno

Herrejösses. Läste i Aftonbladet att en det ska göras en p-rulle med paret Simpsons i huvudrollen. Ja, inte de tecknade figurerna, utan riktiga porrskådisar som ska vara gulmålade.
Flipp eller flopp? Vad vet jag. Det enda jag minns i denna genre är en polsk p-rulle med nakna, kåta, blåmålade människor som föreställde Smurfarna satte på varann ute i skogen. Jag skrattade så jag tjöt. Speciellt när Gammelsmurfen dök upp.

Trettondagen låter lite olycksbådande

inte blev den den bästa dagen i mitt liv. Vaknade med en djävulsk huvudvärk. Vingkamraten C jubilerade igår och hade tradtionsenligt en liten tillställning. Nytt för i år var att vi inte var i Lokal1, utan sammanstrålade på Bishop Arms för att sänka en och annan bägare. Jag åkte buss så jag fick lämna kalaset före elva så det blev tre-fyra Staropramen Granat allt som allt.

I morse kändes det som en granat detonerat i skallen på mig. Jag vacklade upp för ett toabesök samt påfyllning av vatten och ramlade i säng igen. Sov väldigt illa fram till tio-snåret. Kaffe, frukost, Treo och den sista Zonnic-påsen intogs utan att någon nämnvärd förbättring infall sig. Jag borde kanske, som jag brukar, druckit sprit till klockorna stannat och bara känt mig trött.

Dagen har gått i självömkandets tecken framför teven förutom en promenad och lite snöskottning. Jag tycker jag mått oförtjänt dåligt.

Hört på radion

Lotta Bromé  hade en årskrönika i P4 Extra idag när jag åkte hem från jobbet. Det var en blandning av högt och lågt. En gammal tant på Österlen hade hittat en burk inlagda körsbär från 1940 som provåts i direktsändning. Helt underbart!
Lyssna på Marianne Ranteg, hon låter som Mat-Tina kommer låta när hon blir gammal! 

Kaos var ordet sa Bull

Aftonbladets rubriksättare och omslagsmakare tar priset i att göra en höna av en fjäder. Eller i det här fallet, kaos av vanligt vinterväder. Det har tjatats om snökaos i några månader. Nu när kylan ska släppa taget lite och landa på plusgrader, ja, då blir det tökaos.
Tôcke tok.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Året första, och förhoppningsvis sista, begravning är avklarad

Idag har barnens farfar Per begravts. Det blev en ljus och fin tillställning. Barnens kusin Sara sjöng Coldplays låt Fix You, så vackert och med sån inlevelse att jag tjöt redan innan begravningsceremonin börjat.  Pers vilja var att det skulle serveras god mat och dryck och så blev det. Jag placerade mig strategiskt nära barnen för att kapa åt mig deras löjromsportioner som ingick i förrätten. Jag har varit sugen på löjrom sedan nyår men avstod då priset var helt galet dyrt, över tusen kronor kilot! Även Emme satt vid de yngre och blev behandlad som ett barn. När vinet serverades passerade servitrisen henne. Nåväl, nu körde hon ju bil men det går ju att smutta lite. Så hon blev lite förnärmad över att bli tagen som ett barn. Innerst inne så tror jag hon samtidigt blev smickrad.

Läsken tog slut, och det ställdes fram några extra flaskor och Emme fick veta att de kunde dela på dessa. När kaffet hälldes upp så haffade hon servitrisen för att åtminstone få lite vuxendryck.

Det var jättekul att träffa Tomas härliga släkt och extra kul att se att barnens farmor var mycket piggare. Tomas och hans syskon höll minnestal med både värme och humor. Några tandläkarkollegor höll också tal men de var aningen torrare. Det blev mycket mingel efter middagen och lilla h lekte mingelreporter med kameran i högsta hugg. Hon fick ner Carl-Jan Granqvist på en stol och gjorde en kändisintervju med honom. Det är kanske ett framtida yrke. Hon är ju duktig att skriva och rätt så framfusig. Nu har barnen åkt med kusinerna till Grythyttan för att hinna umgås lite. Med ett avstånd på 65 mil så blir inte kusinträffarna så täta och några kusiner på min sida verkar det inte få så det gäller att passa på.

Haha, han Hanna är ju kul!

I Uppsala tar kommunalrådet Stefan Hanna bladet från tungan i sin blogg. Igår var hans lilla utspel extra skatt för tjocka. Jag skrattade ganska gott åt hans idé. Frågan är hur det ska gå till i praktiken? Offentlig skattskrivning (vägning) på torget kanske? 

Jag såg genast en ny uppgift för den myndighet jag arbetar på. Vi beskattar ju alla fordon enligt skattevikt. Genast såg jag framför mig en drive-in-våg på olika ställen i landet. Bilens vikt har vi redan i registert bara att tarera bort den. Det borde bli ett antal nya arbetstillfällen. Givetvis så ska vi utnyttja vår kompetens att automatisera processen så långt det går.

En annan fråga jag ställde mig var om man får skatteåterbäring om man går ner i vikt. Det vore ju en morot för oss överviktiga. Prisa Viktväktarna, här kommer skateåterbäringen, ekar i de svenska Sherwoodskogarna fram på vårkanten när nyårslöftena lyckats.

Hanna vilar inte på hanen. Idag kom utspel numero två: Bura in bidragsfuskare och efter avtjänat straff ska de kläs ut i hyenadräkt och ställas vid shoppingcentrat, som är den optimala platsen för 2000-talets skampålar. Okej, jag gillar inte bidragsfuskare. Bidrag ska gå till de som behöver. Fuskarna ska givetvis få sitt straff men att hänga på dem en hyendräkt efter avtjänat straff är i mitt tycke att gå för långt.

Nu väntar jag med spänning på vad centerpartisten, som fått Fredrik Federley att framstå som en beige person, ska hitta på i morgon. Givetvis så väntar jag med lika stor spänning vad Maud Olofsson ska säga. Jag antar att hon hukar lite, för hon har kanske några extrakilon som också ska beskattas. Jag kan ha fel. I tv ser ju de flesta lite tyngre ut.