Resfeber

Systrarna H väntar på nattåget mot Östersund. De ska åka själva för första gången och lilla h är lite pirrig. Stora H försöker anta en lite mer cool attityd. Jag saknar dem redan. Men de kommer säkert få jättekul hos kusinerna.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Dammråtta av högsta rang

Vingkamraten C kom till undsättning och hjälper mig med städning. Dammsugning under soffan har uppenbarligen inte haft högsta prioritet på sistone. Ehh, i år, bör tilläggas. Dammråttor, julkulor och allsköns skräp kom fram i dagern. Pinsamt värre.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Snön faller och vi med den

Vaknade av en dröm. Det var något om korvarna på Statoil. Efter att ha somnat med värmedynan på maxläge redan klockan halv tio så är drömmen inte speciellt konstig. Det är lätt att känna sig som en kokt utan bröd.

Jag klev upp för att kyla ner mig och släcka alla lampor. Det har snöat 1 dm! Minndes den där mysiga känslan som infann sig när jag var barn.

Oj vad folk kommer gnälla när de vaknar!

Published with Blogger-droid v1.6.3

Full fart

Det har varit full fart i Sturepalatset idag. Repetitioner, snickrande, sömnad och en massiv reklamkampanj ute på stan.
Här avkristnas Centrumkyrkan och får en lite syndigt svart ridå.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Vaken kl. 3.48

Läser NA i sängen och har klurat ut hur mobilbloggning fungerar på 'klok'telefonen.
Tror jag. Har ju inte publicerat än.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Som av en händelse

låg en reklamlapp i brevlådan idag. Lottas rena hem erbjuder sina tjänster. Det kostar från 1500 kr efter rutavdraget att få hemmet städat två ggr i månaden. En låång lista på alla moment var uppradade. Jösses! Vissa av städåtgärderna gör jag på sin höjd en gång i kvartalet. Hur ofta städar man kontakter, lister och tavlor? Var 14:e dag låter aningen överilat?

Under veckan har jag fått tips på flera städfirmor, både svarta och vita. Men jag är skeptisk. Mitt motstånd till städhjälp är djupt rotat, både ideologiskt och integritetsmässigt.

Nu ska jag damma lite.

Moment 22 med Rut

Städning och tvätt är ett Sisyfosarbete. Det tycks aldrig ta slut och de små stunderna då botten är tom i tvättkogen kan räknas till underbart  är kort.

De hushållsnära tjänsterna i mitt hushåll har stått i princip still. Mindre insatser för att upprätthålla någon slags hygienfaktor har gjorts men mer än så är det inte. Resultatet är ett hem som snart platsar i Rent hus. Nu överdriver jag något men jag är farligt nära att tippa över och bara låta skiten gro fast och slutligen ta överhanden.

Orsaken är inte enkom lättja och leda. Värkh*lvetet hindrar mig att göra den där rejäla storstädningen och det är just en sån insats som krävs. Lite veckostädning är en piss i Mississippi.


Tanken har slagit mig att anlita en en städfirma. Men det känns rent av skämmigt att släppa in någon utomstående i detta inferno till hem. Häromkvällen diskuterade några inne Facebook dilemmat av detta. Alla var överens om att för att kunna ta hem en städhjälp så krävs ett rejält mått av "manegekrattning". Snacka om moment 22! Man vill ju ta hjälp för att man inte hinner/ids/orkar. Så hur göra?

Jag fick en tanke att man hjälper varandra. Beställer städning åt sin vän. På något vis så skulle det kännas lite lättare att påstå att vännen är en kvinna, eller för all del man, på gränsen till nervsammanbrott.
-Se så det ser ut, hon har haft det lite jobbigt på sistonde. Som vän vill jag förhindra att hon hamnar på psyket och har därför tagit på mig att styra upp detta.

Vännen i sin tur gör lika dant. Men kanske inte samma städfirma. Det vore ju synd att bli påkommen.

Inget psykbryt alls

inträffade idag. Bara en smula frustration över floran av apotek.

Dagens körning av barn till Filmstaden avlöpte smidigt. Vis av gårdagens snurrande i city så planerade jag parkeringen lite bättre. Denna vecka är det tredje gången som filmstaden besökts av mina ungar. Idag var det lilla h som fick sin present från kamrat W, ett biobesök med extra allt. Läs popcorn, dricka och godis. Nu får det räcka med extravaganser.

Passade på att svänga förbi ett apotek för att få tag på de mediciner som inte fanns på Medstop i Kumla. Först in på Apoteket Hjärtat. Nej, de hade inte mina medikamenter, jag tackade för mig och gick vidare till det vanliga ursprungsapoteket. Där gick det att få ut rätt sort i rätt storlek.

All denna valfrihet efter avmonopoliseringen är banne mig bara av ondo. Det verkar som de flesta apotek har allt mindre sortiment av receptbelagd medicin. Däremot får man kryssa fram mellan montrar med allehanda kroppsvårdsprodukter och skönhetsmedel. Det var bättre förr! Då fanns det ett brett sortiment av medicin och nån flaska mjällschampoo. Stackars alla sjuka människor som måste flänga runt mellan Kronans droghandel och allt vad de nya ställena heter. En sort här och en annan där.

Under köandet på de olika ställena har jag gjort lite fältstudier och kommit fram till att priserna på de receptfria läkemedlen varierar rätt rejält. Snart behövs det en pricerunnertjänst för att ta reda på var man handlar billigast. Men tant Agda 82 med sin ynka pension har ju inte en chans i det nya valfrihetens Sverige.

Inget fredagsmys

att tala om blev det.
Efter skolan var lilla h och klasskompisen T som bortblåsta. Ingen av de små fröknarna behagade att höra av sig och meddela var de höll hus. Kamrat S, sedemera mamma till T engagerade sig hårt för att få tag på dem. Sent omsider uppdagades deras tillhåll, hemma hos en kille i klassen.
Själv fick jag agera färdtjänst åt Stora H och hennes kompisar som skulle på bio. Jag lämnade av dem i sista minuten för att de skulle hinna hämta ut förbokade biljetter. Försökte hitta en parkeringsplats för att kunna plocka ut lite fickpengar och det var inte det lättaste.

Gatukontoret har gett sig f*n på att bilkörning i Örebro city ska vara näst intill omöjligt. Avspärrningar, nya återvändsgator överallt. På Stortorget där man tidigare kunde cirkulera runt och ta sig ut åt flera håll var det nu bara ett stort torg. Att komma i bil där kändes som att köra in på en gågata, eller in i någons trädgård. Fel, fel, fel. Jag hamnade på Kungsgatan utanför systembolaget och trafiksituationen liknade centrala Kairo. Folk, cyklar, hundar, ungar och lite till myllrade mitt på gatan. Trottoarerna var förvandlade till cykelparkeringar. Det enda som fattades var en och annan åsnekärra. Tillflykten gick ner i ett p-garage där jag kunde vända på en femöring för att komma tillbaks till Engelbrektsgatan.

Lilla h smet hem till fadershuset. Hon anade väl att det skulle vankas lite bannor. Några sådana orkade jag inte ens tänka på efter stadskörningen. Humöret var på botten, orken likaså. Planerna på att äta något gott tillsammans med barnen gick om intet. Lilla h dök upp men var lika utled som jag, Stora H kom hem och drogs med i stämningen. Det slutade med att vi delade på oss. Film för Stora H på övervåningen, lilla h drog till kompisen W för övernattning, jag surade i soffan och kollade på Skavlan innan jag däckade av leda, värk och trötthet.

Stefan Sundström var kvällens behållning, han var nyklippt och fin och sa som alltid fina saker. Åh, jag vill gifta mig med honom. Han skulle få mig på bättre humör trots att jag skulle få kompostera och äta surkål som lördagsgodis. Men har är ju lyckligt gift med sin Karin och vill nog inte ha en fru som blir irriterad på att det inte går att komma fram med bil i city. Hon cyklar bergis var hon än ska och är tusen gånger hurtigare.

Äntligen fredag

Arbetsveckan har varit aningen hysterisk så att helgen är i antågande är efterlängtat. Jag missade det högtidliga tillkännagivandet av Nobels litteraturpristagare. Attans! När det för en gångs skull var en författare som jag läst.

Någon vidare kulturkonsument har jag inte varit denna vecka. Jag brukar kolla på Babel och ytterligare något program på tv som inte bara innehåller humor, flams och tävligar. Den metala orken har endast räckt till för humorprogram. Men mina favoriter just nu; Starke Man och Välkommen åter är inte att förakta. Det är när jag ramlar ner i soffan och tomglor på 3 och en halv män, TV4+"dokumentärer o dylikt som jag blir lite trött på mig själv. Det är nog mina krämpor som påverkar. Orken räcker inte till för att ta in något som kräver lite mer engagemang och tankeverksamhet.

Det avspeglar sig på bloggandet. Tiden mellan inläggen är lång. Uppslag att skriva om saknas inte, världen ter sig lika galen och underbar som vanligt. Bara jag som inte hänger med och tar in det som händer. Måste klura ut hur jag kan göra blogginlägg från den nya mobilen för det är inte i tvsoffan det händer.

Kejsarens nya kläder anno 2010

Så öppnades då Riksmötet. En politisk höjdpunkt som jag visst tycker att man kan få klä upp sig lite extra inför. Den lille blekingepågen Jimmie var så söt i sin folkdräkt. Vid sin sida hade en en ariskt blond flickvän i sverigedräkt. När jag såg bilden vid lunchtid idag så fnissade jag och mina tankar drog iväg åt sagan Kejsarens nya kläder.
Men vad hände i Storkyrkan? Biskop Eva Brummes predikan om att det inte är värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor blev lite för mycket för Jimmie och co. De lämnade kyrkan mitt under predikan för de blev kränkta.
Stackars krakar.