Lilla h har tjatat en längre tid om att få rida. Jag som trodde faran var över när det gällde ridsport. Båda tjejerna höll på med det för några år sedan. Lilla h tröttnade på att rida runt eller i volt enligt ridlärarens instruktioner. Hon vill ju göra lite vad som faller henne in och se det går inte för sig på ridskolan.

Stora H fortsatte en termin på Hagaby ridskola oc hnär verksamheten lades ned där, en termin i Östansjö . Efter en incident hos kusin S i Jämtland blev hon lite skrämd och tyckte innebandy var en bättre sysselsättning. Ingen var gladare än jag. Dels är det dyrt och det var skitans kallt att stå på läktaren och titta på.

Kronprinsessan var en flitig hästtjej som höll på med hästeriet från 7 års ålder till hon blev 16 och upptäckte intressantare hästkrafter. Läs raggarbilar och dess manliga förare. Min förtjusning då var blandad. Hästeriet tog, förvisso en väldans massa tid och pengar i anspråk. Men när rockabillyn dånade från övervåningen och man råkade på diverse manliga typer iförda myggjagare och brylkräm så önskade jag nog min hästtjej tillbaks.

Idag var vi hem till kollegan U och hennes dotter J och lilla h fick äntligen rida. Daim, ett fint litet russ fann sig stoiskt i att tjejerna bytte av varandra och hoppade lite lagom lojt över små hinder med tjejerna. Lilla h trivdes som fisken i vattnet. I början hade hon lite svårt att hålla takten men efter en stund fungerade lättridningen igen. De hoppade och tränade på balansridning.  Tjejerna fann varandra direkt och nu smider de planer om "ridlägerdagar" på sommarlovet då de ska hålla på med Daim och de andra djuren.