Kumlasjönt

Schlagerfrossa nere vid Kumlasjön. Vi har lyssnat på Helena Salo, Rickard och Jörgen. Trivseltorsten lever också. Tänka sig.

Leve valfriheten?

Väntar på min tur vid bilprovningen. I morgon avregleras verksamheten. Nya aktörer kommer in på marknaden. Jag tror då rakt inte att den nya valfriheten kommer underlätta för oss. Se bara på elmarknaden.

Speedway!

Ikväll är vi lite bekväma och gonar oss i brassestolarna. Stora H sköter protokollet. Hon har blivit speedwayfrälst. Jag gillar!

Konstig konst

Om det nu, mot förmodan, finns män som vill veta hur det känns att ha mens så har konstnären Hiromi Ozaki pillrat ihop en mensmaskin som ska ge en upplevelse i hur kvinnor har det. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Nu väntar jag bara på en maskin där kvinnor kan känna på hur det är att ha en kuk. Givetvis med en funktion som påvisar hur det känns att få en rejäl pungspark. Vi måste ju få veta om det går så där rackarns ont som männen påstår. Utan pungsparkskänslan kanske vi vill behålla maskinen. Jag har ju en romantisk föreställning att det i övrigt är rätt okej att ha en dingelindong. Avundsjuk? Okej, lite. Det verkar mer praktiskt än att vara konstruerad som det motsatta könet. Eller ... jag vacklar lite i mina funderingar. Nu är jag kvinna och det är väl meningen.


Menstruation Machine - Takashi's Take from Sputniko! on Vimeo.

Sista jobbveckan

innan semestern börjar. Normalt brukar jag längta som en tok efter semestern. I år känns det helt okej med sommarledighet, men den är inte så där överdrivet efterlängtad. Kanske bra det. Inga högt ställda förväntningar som kan floppa. Hur som helst så blir det säkert jätteskönt när fredag kväll infaller och jag har fem veckor med hyfsat fri tid framför mig.

Barnen är i Åsbro hos kompisarna i lilla huset på prärien, typ. Jag längtar enormt efter dem. De längtar inte efter mig. I morgon kommer de hem i alla fall, skönt det.

Förnedring

Lola och Emme kom på besök efter jobbet. Lola löper och hade med sig sina skäms-trosor. Jag kallar dem så. Emme säger löparbyxor. Men de borde nog kallas blöjor för det stora våpet till hund blir så störd av att ha dem på sig så att hon skiter ner sig.

Attans vad illa det ser ut när jag trampat av mig strumporna och låter dem ligga på golvet så där.

Brojäkel!

Fel på bron vid Arbogaån. Hett som i h-vetet. Men det är synd att klaga. Midsommar har varit bra.

Pride, never!

Bangolf med jobbet. Antalet sjuor översteg vida spikarna. Men vädret är underbart.

Spåkärringen Maud

Jag fick mig ett gott skratt när jag läste på Alliansfritt Sveriges webbplats. När Maud Olofsson var liten låg det stackars lilla flickebarnet och gruvade sig över ozonskiktet. Hade det varit idag så skulle de varit fullt möjligt. Jag tror säkert att det finns flickor i tidiga tonåren som bekymrar sig över vår miljö.

Maudan måste varit sjusärdeles framsynt som ung. Det här var 1968, flera år innan de första vetenskapliga rapporterna om att ozonlagret började tunnas ut. Centerpartiet har en samling märkliga individer i partitoppen. Fredrik Federley, mannen/kvinnan med multipla personligheter och så nu, Spåkärringen Maud.

Skolavslutning!

Premiär för Lola men en tradition för mig och barnen. Vädrets makter är på Skogstorpskolans sida. Härligt!

Nationaldagsfunderingar

Har haft en del funderingar över vår nationaldag idag. Svenska Flaggans dag blev uppgraderad till nationaldag 1982. Firandet ville inte riktigt ta sig  så det var kanske därför som just denna dagen blev en allmän helgdag 2005. Efter fem år som helgdag så är firandet nästan lika lojt som tidigare. De som verkar fira mest är våra nysvenskar. Kanske är det så att vi behöver ha krigsupplevelser i bagaget för att få till den där nationalistiska stämningen?

Ibland känns det som de främlingsfientliga krafterna i Sverige på något vis har övertagit rätten att hedra vår svenska fana. Jäkligt tråkigt att det blivit så. Jag tycker att vi ska få vara stolta över vårt land och vår flagga. Även fast vi saknar historiska, heroiska insatser att fira. Vi får istället känna tacksamhet över att leva i ett rikt land jämförelsevis. Att vi är förskonade från krig, naturkatastrofer och att vi lever i en demokrati. Det är bara på svensktillverkade produkter som vi stolt trycker upp vår flagga. Idrottsevenemang är också en arena där det är fritt fram att måla sig gul och blå och skråla att Sverige är bäst. Märkligt ...

Jag och flickorna var ute i vår vackra försommar och plockade med oss en bukett hem, vi smällde ihop en tårta och firade på hemmaplan. Emme och Lola dök upp med mat och vi satt ute och åt. 


Kumla kommun söker nu gode män och tillförordnade vårdnadshavare för de ensamkommande flyktingbarnen som kommer till Kumla. Jag vill nog kalla dem ungdomar. De bor ett stenkast bort, jag har sett några borta vid Frejgården och funderar över hur de har det. Vad gör de om dagarna? Är det bara en ändlös väntan? Om så är fallet, vad formas grabbarna till för människor? Ska jag vara orolig för mina döttrar? Får de det stöd de behöver för att växa upp till hyggliga män? 


Jag vet inte alls. Och jag skäms lite för att jag inte orkar och vågar bry mig. Jag har tänkt tanken att jag borde ställa upp. Jag som inte är speciellt ordentlig med mina egna papper och ekonomi, hur ska jag kunna sköta någon annans? Kommer jag kunna prata med dem?  


Jag är antagligen inte ett dugg unik i mina funderingar. Man tänker att man borde men orkar inte ta steget fullt ut. Om någon spårar ur på grund av den pressade situation de befinner sig i, har man då rätt att kritisera beslutet att ta emot dem? Inte utan att först fråga sig själv om jag  gjort vad jag kunnat. 


Nu börjar mina resonemang bli rejält tillsnurrade. Inser att det är dags att sova och tänka på morgondagen istället för att grunna för mycket. 

Lilla h har tjatat en längre tid om att få rida. Jag som trodde faran var över när det gällde ridsport. Båda tjejerna höll på med det för några år sedan. Lilla h tröttnade på att rida runt eller i volt enligt ridlärarens instruktioner. Hon vill ju göra lite vad som faller henne in och se det går inte för sig på ridskolan.

Stora H fortsatte en termin på Hagaby ridskola oc hnär verksamheten lades ned där, en termin i Östansjö . Efter en incident hos kusin S i Jämtland blev hon lite skrämd och tyckte innebandy var en bättre sysselsättning. Ingen var gladare än jag. Dels är det dyrt och det var skitans kallt att stå på läktaren och titta på.

Kronprinsessan var en flitig hästtjej som höll på med hästeriet från 7 års ålder till hon blev 16 och upptäckte intressantare hästkrafter. Läs raggarbilar och dess manliga förare. Min förtjusning då var blandad. Hästeriet tog, förvisso en väldans massa tid och pengar i anspråk. Men när rockabillyn dånade från övervåningen och man råkade på diverse manliga typer iförda myggjagare och brylkräm så önskade jag nog min hästtjej tillbaks.

Idag var vi hem till kollegan U och hennes dotter J och lilla h fick äntligen rida. Daim, ett fint litet russ fann sig stoiskt i att tjejerna bytte av varandra och hoppade lite lagom lojt över små hinder med tjejerna. Lilla h trivdes som fisken i vattnet. I början hade hon lite svårt att hålla takten men efter en stund fungerade lättridningen igen. De hoppade och tränade på balansridning.  Tjejerna fann varandra direkt och nu smider de planer om "ridlägerdagar" på sommarlovet då de ska hålla på med Daim och de andra djuren.

Kul på jobbet

Lustiga namn är något som vi ofta roas av på jobbet. Mängder av registreringsnummer, chassinummer och namn fladdrar förbi på  datorskärmen. Vissa stannar man till vid. Vad sägs om att heta Donald Daccman och på på Ankvägen 1? Genast satte en vild diskussion igång om det är enbart en slump eller om det skett ett namnbyte när Donald flyttade till Ankvägen.

Sverker är kung!

Ämlig och hurven med rivjärnskänsla i halsen blev det inte många knop gjorda efter jobbet. Låg i hammocken och ynkade innan jag skärpte till mig och oljade in två bord på uteplatsen. Stora H var in till Örebro och trängdes med folk på marknadsafton och lilla h var iväg till Stockholm med kulturskolan.

När myggen blev för påflugna hamnade jag i tevesoffan. Det sista programmet av Plus med Sverker som programledare sändes. En kanonbra odyssé av de 23 åren som Sveriges bästa konsumentprogram har sänts. Sverker har verkligen låtit den lilla människan som blivit illa behandlad i konsumentfrågor komma till tals. Han verkar vara en genomsnäll och mycket sympatisk människa. Därtill en driven journalist.

Dags att gurgla halsen med lite vodka för att driva baskiluskerna på flykt.

En dag med flyt

Gungar i hammocken och njuter av livet. Det börjar bli flyt på jobbet, vissa moment börjar gå alltmer på rutin. Nåja, nästan på rutin. Det känns skönt att inte behöva tänka hundra gånger om för att försäkra sig om att jag gjort rätt. Idag gav jag mig på en riktigt komplicerad beställning. Jag känner även ganska bekväm med att svara i telefon. Folk ringer med det mest skilda typer av frågor 

Tur har jag haft också! På matchen mot Vargarna igår var det varmt och skönt. Jackan fick hänga över väskan hela kvällen. Inte så smart, när jag kom hem efter matchen hittade jag inte nycklarna. Gaahh! Jag rotade desperat i alla fack, tömde ut hela väskan. Inga nycklar. Ut till bilen och letade. Inga nycklar. Tillbaks till huset, leta lite till. Jag fick gå hem till barnen, som var hos barnafadern T och låna en nyckel.

Idag ringde jag till kansliet och de hade hittat nycklarna! På lunchen hittade jag en oskrapad trisslott bland alla kvitton. Hepp, jag vann femtio kronor! Tog två nya lotter och vann igen. Två nya lotter men de fick stanna oskrapade i plånboken tills nyss. Kaffe i hammocken, fågelkvitter och syrendoft. Kan det bli bättre? Ja, ytterligare en vinst!

Hoppas nu bara inte min tur i spel inkräktar på tur i kärlek.

Räddningsplankan

En dag på jobbet med telefonpassning innebär ofta kallt kaffe. Här är lösningen. Primus is tha shit!