17 april 2010

Lite medmänsklighet och eftertanke om jag får be

Tidningarna rapporterar om att ärkeäcklet Anders Eklund ska få en bevakad lufthålspermission. Genast börjar den svenska pöblen gasta om hur jävligt det är att han ska få komma ut. Mitt lägre jag kan också tänka: släng bort nyckeln, kastrera fanskapet, arkebusera, lobotomera, med mera.

Det han gjort är oförsvarligt och genomvidrigt. Men han är dömd till livstid och har nu suttit inne i två år. I runda slängar 17 000 timmar. Jag vet att hur jag själv brukar känna mig efter några dagar i sjuksängen. Då kan ett besök på Ica Maxi kännas upplyftande.

Är det inte ganska givet att även han ska få komma utanför i några timmar för en synundersökning, ett restaurangbesök och skivinköp? Kommer Eklund vara en bättre människa när han kommer ut om okänt antal år om han inte fått en enda permission? Jag tror inte det.

Inga kommentarer: