Tålamod är en dygd

Kvällen har ägnats åt att försöka rensa min gamla dator på onödiga program för att väcka liv i den. Minsta lilla kommando gör att CPU-användningen peakar till 100% och fläkten låter som en reamotor. Det går så segt att jag nästan storknar. Under väntetiden har jag lagt patiens på lilldatorn för att inte bryta ihop av otålighet. Allt klickande har gjort högerhanden nästan avdomnad.

Mellan patiensläggningen har jag surfat runt och kollat efter en ny dator. Det faktum att jag ska behöva punga ut med minst fem loppor för att få en ny burk har fått mig att sansa mig.  Tröskverket ska väckas till liv igen om det nu är möjligt.

Jag inser nu att jag inte fixar det här på egen hand utan behöver ta hit någon kunnig människa som fixar detta. Att bara blåsa ur den är inte att tänka på förrens jag flyttat alla bilder som ligger sparade och det finns säkert lite annat som kan vara bra att ha i behåll.

Nu ger jag upp och tar mitt söndagsbad.

Knäckbrödshallisar

Idag känns det som att sockersuget släppt taget om mig. I två veckor har jag mer eller mindre konstant suktat efter godis, bröd, pasta, och till och med knäckebröd. Normalt äter jag knäckebröd mest för att någon sagt att man ska göra det.

Häromkvällen kollade jag på nyheterna. Jarl Alfredius hade en brunmönstrad slips på sig. Normalt ägnar jag inte några tankar på slipsar men min hjärna hakade upp sig på slirren. Den såg banne mig knäckebrödsmönstrad ut! Den lilla matchande näsduken som Jarl hade i bröstfickan såg ut som en autentisk knäckebrödsskiva av märket Leksandsbröd. Gaah! Fatta att jag varit på sockerträskets djupaste botten.

Grannen L, även kallad krymplingen, behövde skjuts till affären för att handla lite livsnödvändigheter, typ snus. Hennes barn skulle även få lite lördagsgodis och jag avvaktade vid frysdisken för att inte ställa mig alldeles vid, min före detta trogna pojkvän, Godisprinsens hylla. Då kom insikten att det inte alls var speciellt jobbigt att se allt godis. En bukett nya tulpaner fick följa med som lördagsgodis för min del.

Ikväll ska jag unna mig lite rödvin och en bit rödkittost.

Litterära ambitioner

Såg på Skavlan en stund kvällens gäster var väl så där lagom intressanta. Liza Marklund svajade in och slirade ur sig att hon inte kan ta det lugnt utan jobbar även på semestern. Stackars människa. Tänk att inte kunna ta vara på livet.

Hon har tyligen skrivit en bok ihop med James Patterson. En amerikansk författare som skiter ur sig en bok i veckan, typ. Säljer som bara fan gör han tydligen, det nämndes några stora siffror som jag givetvis glömt bort.

Skavlan frågade Liza vad hon kände när hon fick frågan om att samarbeta med en megabestsellerförfattare. Då kväker människan ur sig att de ville få till ett samarbete med en bästsäljande författare från skandinavien med litterära anspråk.

Men om nu de hade de ambitionerna. Varför i hela friden ringde de till Liza Marklund?

På benen igen

Vinterkräksjukan slog undan benen snabbt och effektivt. Den försvann nästan likasnabbt. Faktiskt fortare än jag vågat hoppas. Idag har jag ätit omelett och druckit kaffe och allt har stannat kvar. Skönt. Lite slak känner jag mig fortfarande och huvudet dunkar som jag hade en redig baksmälla.

Tacksamheten är på topp. Det har inte kommit hem några sjuka barn heller så jag hoppas att det är över nu.

Jag är betalningsvillig, häpp!

Månadens räkningar är betalda. Plötsligt kommer jag på att det var en tid sen jag fick någon elräkning. Omgivningen har ju jämrat sig över att köldknäpparna sätter sina spår på just elräkningarna. Jag bytte bolag förra året och har betalat den från E-on som man inte kommer undan. När jag tänker efter så har jag inte ens fått något brev från mitt nya el-bolag. Efter lite letande hittade jag ett mail från Elskling som bekräftade att jag gjort slut med E-on. Misstänker att att jag kommer få en kvartalsfaktura som slår ner som en bomb i brevlådan rätt var det är.

Nu har jag varit, för att gälla mig, mycket förutseende och satt undan en rejäl hög med pengar. Frågan är om det räcker?  Jag borde sätta mig i telefon och ringa till mitt nya bolag för att ta reda på när jag får betala. Det här är då rakt inte likt mig att längta efter räkningar. Det måste alltså innerst inne, finnas någon slags ekonomisk självbevarelsedrift i mig.

Rapport från en spyhink

Plötsligt händer det.
Kanske en dålig liknelse. Chansen att vinna på Triss är bra mycket lägre än risken att åka på vinterkräken i dessa tider. Jag hoppas barnen har mer tur än jag och klarar sig. Jag träffade alla tre igår men pussade bara på Lilla Lola. Kan hundar få kräksjuka?

Nu har det gått fyra timmar sen jag vomerade och jag sippar rumstempererat vatten i små portioner för att inte reta upp djävulen som revolterar i mitt inre.

Orkade vara med på ett telefonmöte halvliggande på kökssoffan men sen tog kraften slut. Mina kollegor var snabba och effektiva så mötet klarades av på halva tiden mot planerat. Kanske tröttnade på att höra mig stånka i luren.

Blåbärssoppa, avslagen Coca Cola och rostad bröd brukar vara bra att kurera sig med är dessvärre bannlysta från LCHF-dieten men i undantagstillstånd som detta måste jag få i mig nåt. Som den sockerknarkare jag är är det nästan så jag är nöjd att få rycka i livlinan. Men bara nästan. Hemgjord cola står upphällt i små snapsglas för att jag inte ska ta mig en överdos.

Finfrämmat

När jag kom hem från jobbet låg en liten varelse och sov i soffan. Det handlar så klart om Lilla Lola.

Lundell sjunger om en hund som gör honom glad. Nog är det så att Lola gör mig glad.

Nån har slagit upp ett hål

Kallfronten som parkerat sig över delar av vår jordboll har renderat i mängder av påståenden från klimatförändringsförnekare. Hå, hå, ja, ja, säger jag.


Långt bort i Pakistan har nån plattskalle räknat ut att våra goda grannar norrmännen har bränt av en högenergistråle mot himlen från en radarstation för att studera norrskenet. Resultatet; en punktering av vår planets termosfär. De illasinnade norrbaggarna har ”angripit Guds himmel”. Så nu gott folk vet ni vad kylan beror på. Hå, hå, ja, ja.

Får det vara lite mänsklig värme på hotellrummet?

Hutter! Jag fryser. Jag längtar till en varm bastu. Hallucinerar om kolhydrater. Kroppen skriker efter knäckebröd, frukt, kakor, pasta och godis i alla former. Första veckan på hard core-dieten är till ända. Jag har varvat LHCF med VLCD och det har varit kämpigt, med gått riktigt bra. Resultatet, - 3kg, på vågen i morse gjorde mig jättenöjd, men det hjälper inte. Jag är som en pundare på avtändning, dock inte lika spattig.

Det jobbet blir det säkerligen många sökanden till. Går det att applicera på hushållsnära tjänster tro? Mitt sovrum är ganska svalt, så somliga kvällar känns det lite motigt att kravla sig ner mellan lakanen. Jag brukar rotera runt några varv så värmen stiger, men faktum är att efter snurrandet så blir jag ganska pigg. Ibland har lilla h preparerat sängen, då är det bara att skjuta henne åt sidan och dåsa in. Ikväll ska hon definitivt få agera sängvärmare. Det gäller att passa på. Om ett antal år så finns inte den bekvämligheten. jag har svårt att tro att hon vill sova med mamma hela livet.

Vad ska jag då ta mig till? Uppvärmd vattensäng känns lite tacky och åttiotal. Å andra sidan är jag  vid det laget närmare femtio år fyllda ,och då kan en hederlig flanellpyjamas komma väl till pass.

Raj raj innanför murarna

Kriminalvårdens statistik visar att mängden beslagtagen narkotika inne på fängelserna 2008 var 280 gram fördelat på cannabis, amfetamin, kokain och heroin. Det är försvinnande lite menar kriminalvården. Även antalet positiva urinprov har minskat. Bara knappt 6 procent visade på droganvändning.

Det finns dock viss skepsis mot detta. Jag kan inte heller riktigt lita på siffrorna. Att de intagna plötsligt har skurit ner på knarkandet verkar för bra för att vara sant.

Inga förklarande redovisningar till varför knarkandet har minskat har kommit fram. Kan det vara så att den nyligen avslöjade skandalen där flera intagna haft sex med plitar kan haft påverkan? Helt otroligt hur det kan ha pågått under flera år. Om det nu stämmer, det som står i Aftonbladet.

Hack i nacken

Blueskvällen på Clarion var trevlig. Tre band spelade. Först ut var Bluestompers som körde riktigt svängig blues av lite äldre karaktär med ståbas och allt. Frankie King and the Bluespots var klart bäst. De har modet att sjunga mycket på svenska vilket jag, som Wilmer x-fantast, gillar. En rakt igenom trevlig kväll. Synd att det inte finns något dansgolv. Jag som hade dansvänliga skor på mig, kvällen till ära. Visst, det var folk som dansade mellan borden men det var de gamla vanliga posörerna som försöker se spontana ut.

På vägen till garaget slog jag på ändan i mina hala skor. Var bara nån centimeter från att slå skallen i hängrännan på garaget och det hade sett snyggt ut. På kvällen kände jag lite "gnag" i nacken men trodde det var för att jag satt och tittade snett på bandet. (Hur lät det där?)

Imorse var nacken inte kul. Jag hoppades på att den skulle mjukas upp på dagens repetitioner, men icke. Våra nya musiker var på plats och var jätteduktiga och idag körde vi bara musiknummer. Jag blir så glad av att sjunga att jag glömde bort nacken.

Nu sitter jag inlindad i en varm pashminasjal och insmetad i liniment så jag luktar som ett helt travstall. Det ska fan till att börja arbetsveckan med nackspärr, har inte tid med sånt.

Lördagslugn

Fredagens furiosiskt förbannade tillstånd är nu utbytt till ett lagom lyckligt lördagslugn. Har varit ute och lyssnat på fågelkvitter. Det är en lisa för själen! En kopp kaffe i värmen från pumpen gör mig varm både inom och utombords. Tulpanerna på bordet är en peppa-upp-mig-själv-present. Så mycket mer behövs inte för att göra mig nöjd. Och tacksam.

Veckan är inte över än men summeringen hittills är att dess innehåll har varit bra; Jobbet har varit kul. Brottas med en utmaning i form av att skriva en kommunikationsplan och jag har gått en jättebra kurs.

Fritiden har bestått av god mat tillsammans med Broder T och en fantasktiskt bra föreställning med Cirkus Cirkör. Umgänge med Lilla Lola som gör mig så glad. Filmen Avatar på 3D-bio var en upplevelse i storstan. Ikväll blues på Clarion, om det vet jag inte mer än jag tror det blir bra. Barnen återkommer till min planhalva imorgon så nu väntar en vecka med tjat, kramar, makaronkokning och vardags-sorger/glädje.

Det är inte så mycket som fattas mig. Jo, någon att utbyta ryggkliande, och annat som hör till när man är kär.

Det handlar baske mig inte om väskor!

Såg på löpsedeln att Monas väska har väckt debatt. Väskan hittar du på bilden i gårdagens inlägg. Den kostar tydligen en halv arbetarlön. Oops,jag som trodde den var köpt på Wedins eller nåt.
Men vad i alla glödheta! Om Mona vill lägga ut 6000 papp på en ful rosa väska så är det väl hennes sak. Till saken hör att hon fick väskan i 50-årspresent av en vän. Som sosse har man även rätt att ha vänner som presentar en med dyra paket. Så det så!

Eller är det så att det inte passar sig som sosseledare att ha dyra handväskor? Om det var flistuggen Maud Olofsson som hade haft väskan, hade det blivit samma ramaskri då?

Låt folk köpa vad de har lust med så länge de har råd. Det är mer beklämmande när tjejer i övre tonåren kör webbcamsex framför datorn för att ha råd att skaffa väskorna som Sofi Fahrman och Elin Kling talar om i kvällspressen att det är en "måste-väska". Eller kläderna, solglasögonen och skorna för den delen.

Är det inte mer upprörande att dessa modeskribenter, har fått sån makt i media? Att deras ord verkar ha blivit nån slag lag för yngre kvinnor ...

Nu menar jag inte att man måste klä sig i säck och aska. Nej, även jag går väl på modets stundtals märkliga nycker och svängningar. Jag menar helt enkelt att mode verkar vara det enda som alltför många unga tjejer bryr sig om idag.

Måste erkänna att jag är lite trött efter två dagar på en jättebra kurs i Stockholm för nu när jag skrivit klart inser jag att det här väskspektaklet handlar om något ännu värre.

Ett mentalt motjuck som turligt nog fick mina synapser i rätt riktning. Och nu när jag kommit till insikt så är jag riktigt fredagsförbannad!

Det är fan ingen klassfråga, utan återigen en spark i skrevet på kvinnorna! Inte sjutton är det någon som kommenterar de manliga politikernas kläder. Okej, nån enstaka gång. Men först och främst avhandlas vad de har sagt och vad de vill. Kvinnorna i politiken är blott en klädhängare med åsikter.

Fi fan!

Kan en bild bli historisk redan när den tas?

SVD har en kul bildsvit om hur denna bild kom till. Ja, kanske blir den historisk. Den är hur som helst väldigt bra kompnerad. Partiledarnas placering verkar vara mycket väl regisserad. Svårt att tro att de valt sina positioner av en slump.

Sahlinskan till vänster och Fredde till höger, med ett ordentligt avstånd i soffan. Har Mona ställt sin rosa väska på golvet för att visa var skåpet (väskan) ska stå?

Maria och Maudan hänger på soffkarmen. Peter ser gladare och bekvämare ut än Janne Banan. Lasse längst ut på vänsterkanten ser ut att vara nöjd att få vara med och leka. Likaså Köksbordsromantikern Göran.

Men vad är det för halvfigur som döljer sig i mörkret ute på högerflanken och ser ut att kliva in i den politiska manegen? Säg för fan inte att det är Jimmie Åkesson!

Go! Greider, go!

På Formexmässan presenteras bröllopskollektionen över prylarna som ska uppmärksamma prinsessbröllopet. En radda med helt onödiga prylar i mitt tycke. Jag kan tänka mig att tillverkarna stod i kö för att få formge kaffemuggar, minnestallrikar och annat bjäfs prytt med brudparet. Märkligt nog så finns det folk som köper dylikt.
Annat ljud i skällan blev det när landets främsta lyriker fick frågan om det ville skriva kärleksdikter till ljudinstallation i samband med bröllopet. De flesta nöjde sig inte med ett Tack, men nej tack.

"Den vämjelse jag känner inför evenemanget saknar ord", sade Thomas Tidholm. "Det är helt enkelt för dumt, ett sorgligt tecken", fortsatte Jacques Werup, medan kollegan Göran Greider meddelade att hans fru, som är medlem i republikanska föreningen, skulle skilja sig om han deltog i projektet.
Att be poeter skriva poesi på uppdrag måste väl vara som att köra huvudet i väggen.

Löjliga familjesidorna

Nerikes Allehanda har jag gnällt över till och från. Ett tag var jag så missnöjd att jag bestämde mig för att avsluta prenumerationen. Gamla vanor är svåra att ändra på ... Jag har fortfarande inte gjort slut. Den är ett sällskap på morgonen. Ibland riktigt roligt.

Jag tvivlar på att Eva Skoglund i Nora har för avsikt att sova över hela bemärkelsedagen.

Vettlös "välgörenhet"

Det är märkligt hur vuxna människor beter sig. Titt som tätt dyker det upp på statusraderna på exempelvis Facebook. Ikväll är det någon plattskalle som fått för sig att man hjälper de som dog i jordbävningen. Hur fan är det tänkt att det blir hjälpta av att jag låter bli att skriva något?

Annars är det cancerdrabbade som ska botas och pedofiler som ska utrotas genom att göra en copy/paste.

Nej, det enda som hjälper är att engagera sig personligen eller skänka pengar till någon pålitlig organisation.

I år får de dansa utan mig

Efter mindre än ett halvt program av Let´s Dance är jag uttråkad till max. Till och med barnen har somnat av leda i soffan. Jag provar de nya vitvinsglasen och konstaterar att de är trevliga att dricka ur. Ap-vinet är inne på slutspurten. Det trodde jag aldrig när jag impulshandlade det för några månader sen.

Okej, jag ska se Gudrun Schyman skaka rumpa en gång sen får det vara nog för denna säsong. Måtte det vara den sista.

Tungt bagage

Tekniska landvinningar har lett till att damhandväskorna blivit lättare, meddelar en brittisk varuhuskedja.

I dag väger den genomsnittliga handväskan 1,5 kilo, 57 procent mindre än för två år sedan, heter det enligt varuhusets undersökning bland 7000 kvinnor. Anledningen är helt enkelt innehållet: dagens mobiltelefoner och andra grunkor damerna bär omkring på utformas allt mindre och i allt lättare material.

Jag undrar vad det är för tekniska landvinningar som jag missat. Vägde in min väska på modiga tre kg!

Undrars vilka de där grunkorna som blivit lättare är? Jag har då rakt inte skaffat mig några. När jag ändå var i farten gjordes en djupdykning i väskan och jag hittade allt möjligt och omöjligt. Sminkväska, våtservetter, två böcker, anteckningsbok, kalender, tre snusdosor, mer våtservetter, kam, parfym, ett halvdussin förrymda hårsnoddar, lethermankniv, glasögonfodral, tandborste, tandrkäm, head set, isskrapa, reflex, skoputs och en tom tuggummipåse. Inte undra på att den är tung. Den hett eftertraktade bultsaxen är bara att glömma. Med en sådan i väskan kommer jag få förslitningsskador.

Snacka om att skita i det moderatblå skåpet

Mycket konstigt har jag sett i folks statusrader på Facebook men moderaten  Edvard Unsgaards inlägg anser jag då rakt inte att det kan vantolkas.
Varför skrev han inte bara "Vilket fantastiskt bra städbolag jag har! På en halvtimme var skiten väck". Genom att snärja in sig i uttryck om arbetslinjen och påtala vilken härkomst städerskan har, luktar det bara lika jäkla illa som det förmodligen gjorde i hans trapp.

Nu blev det så där igen ...

Ränderna går aldrig ur. Konsten att ta tag i saker i tid är inget jag behärskar. Nej, kniven på strupen och blåslampa i röven måste till innan det händer något.
Flera veckor innan jul anmälde jag mig till en bokdiskussion. Planen var att läsa Hjalmar Bergmans Chefen Fru Ingeborg på jullovet. Af dessa planer blevo det intet. Idag såg jag att bokdiskussionen äger rum på torsdag! Efter kvällsmaten fick jag fatt i boken och har nu räknat ut att jag måste klämma 80 sidor/kväll. Det lär inte bli så mycket annat gjort. Helst ska jag hinna med någon stunds fundering över innehållet.


Julgransplundringen skjuts upp på obestämd framtid. Men vad gör väl det? Den barrar ju inte och jag sket ju i allt vad traditioner heter rörande julritualerna.

kris och kaos i köldens spår

Denna vecka kan sammanfattas som kaotisk för de flesta. Frusna vattenledningar, värmepumpar på dekis, urladdade bilbatterier och utkylda hem har omgivningen drabbats av. Jag skickar en tacksamhetens tanke mot vädergudarna och tackar för att jag sluppit dessa prövningar. Samtidigt lider jag med alla kompisar som fryser i sina hem. Jag klarade mig undan bra i jämförelse. Ett urladdat bilbatteri i fredags morse är allt. Nu verkar batteriet hålla laddningen efter att batteriladdaren gjort sitt.

Helgen har bjudit på utekvällar både fredag och lördag. Det kan tyckas galet att häva sig ut i kylan men inne på krogen var det iallafall varmt. God mat och nya bekantskaper på O´Learys i fredags gav mersmak. Lördagskvällen startade med pepparbiff i mitt kök för vidare färd till Tybble pizzeria, av alla ställen. Anledningen till detta val, var att lyssna på en f.d. musiker i Kraxkompaniet.

Innan vi åkte hem från Örebro plockades Lola upp för att följa med hem. Åka bil går bra, men när hon skulle sova var det pip och gnäll i någon timme. Jag kapitulerade och tog upp henne i sängen och då blev hon nöjd. Idag har vi umgåtts och haft det jättemysigt. Att hon gjort några tappra försök att plundra julgranen, hängt i gardinerna och gjort diverse annat ofog får jag stå ut med.

Det finns en mogul i Örebro

På NA.se läser jag att PJ Berhn fick böta 40 lax för att han satt upp ett staket runt sin sommarstuga. Det roliga i det hela måste vara att han omnämns som fastighetsmogul. Haha! Det låter som klippt ur någon journalfilm eller Grönköpings veckoblad.

Jag börjar fundera om det krävs någon form av bygglov eller medgivande från grannar om jag ska sätta upp ett staket. Nu är det inte så att jag vill avskärma mig från grannarna eller hindra någon att kliva över min lilla plätt. I mitt fall handlar det mer om att lilla Lola inte ska rymma och löpa amok i grannrabatterna. Vem vet, jag kanske rent av blir ålagd att sätta upp ett staket.

Rävgift!

Hade glömt hur otäckt automatkaffet på jobbet smakar efter ledgiheten. Ingen mjölk finns det att mjuka upp lutet med heller. Fyra koppar har jag hämtat och av dessa har jag fått i mig drygt en.

Humorbefriade publicister

Lördagskvällen bestod av två filmer med Bullerbybarnen tillsammans med lilla h. Stora H hängde hemma hos kompisen A och kollade på något mer moget (tror jag). Jag kände mig rätt less redan en timme in i den första episoden. Som trebarnsmor så har jag sett dessa filmer ett antal gånger.

Slösurfade lite i soffan och försökte pigga upp mig med Lindströms satirteckningar. Till min förvåning läser jag att den gode Lindström fått kicken som serieleverantör till den största tidningsdraken; DN.

Gunilla Herlitz har jag inte längre något förtroende för som ansvarig utgivare. Bara för några veckor sen gav hon en frilansskribent kicken (om nu frilansare kan kickas) i en radiosändning! Linda Leopold hade recenserat klänningarna på Nobelfesten på en i mitt tycke vansinnigt roande sätt. Hertha Muller var det snyggaste som kommit från Rumänien sedan Dracula. Jag minns att jag gapskrattade när jag läste. Antagligen var det de mindre smickrande tillmälena om vad drottningen hade på sig som blev Leopolds fall. Någon snipig hovrepresentant hade säkerligen hört av sig och tyckt att det inte passade sig att påstå att Maddelutten lätt kunde förvandlas med en julgran.

Herlitz, som i egenskap av ansvarig utgivare, hade godkänt artikeln, men fick väl kalla fötter. Givetvis så hängs frilansaren ut. Ruttet.

Gråben ligger pyrt till

Så var det för första gången sedan 1960-talet tillåtet med vargjakt i Sverige. Jägarna vilade då inte på hanen. Efter första dagen är kvoten fylld i flera av länen som tilldelats licens. Troligen har det nog gått åt någon mer varg än vad som tilldelats. Det var rusning ute i skogarna som på vilken mellandagsrea som helst.

Hoppas nu att jägarna kan sköta jakten på ett schysst sätt och att tjuvjakten slutar. Jag tror att naturvårdsverket är bättre skickade att beräkna hur mycket vargstammen ska skjutas av än jägarna själva.

Ett år med Trajja

Idag har hittekatten Trajja huserat hos oss i ett år. Det var Vingkamraten C som hittade henne frusen, hungrig och rädd julen 2008. På nyårsafton släppte hon in henne då den stora kattvän som hon är inte kunde låta henne vara ute i kylan. Hennes egna katter uppskattade dock inte barmhärtigheten så hon fick bo hos mig. Jag trodde att det skulle vara en tillfällig lösning men hon är kvar ännu. En så fin och trevlig katt borde ha en ägare som saknade henne. Av olika anledningar så blev hon kvar hos mig och inte mig emot. Det har oftast varit ett angenämnt samboskap.

Stora H med hårbollen Trajja

Trajja är en, för att vara katt, mycket skötsam och lättsam varelse. Hon busar en stund var kväll, går alltid på lådan och har än så länge inte fördärvat möblemanget. Det är inte något överdrivet gosig katt, som är omättlig på att bli kliad, man få klia henne en stund på morgonen och när det är läggdags. En stund på kvällen busar hon så där lite lagom. På sommaren är hon ute lite men går inte några längre sträckor. Får hon bara sin skål fylld med torrfoder och en skål vatten är hon fullkomligt nöjd.