Tio långa dagar har de varit borta. De senaste dagarna har jag längtat så efter dem. Normalt brukar jag inte sakna dem så mycket när de inte är hos mig. Jag vet ju att de har det bra hos pappsen. Och varken dem eller jag blir ju gladare av att jag går och saknar dem. Så länge som tio dagar har vi bara varit ifrån varann när de var på kollo förra året. Nu hade vi ju knappt telefonkontakt, så visst var återseendet kärt.
Bruna och fina men väldigt sugna på att träffa kompisar. Men jag då?
Jo, de tillstod när jag frågat - att det var fint att träffa mig igen också. Jag gjorde mig till och lagade grillat till middag. Vid närmare eftertanke så kanske jag borde bjudit på nåt annat än tzatziki ... Det var ju liksom stapelvara på Kreta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar