Idag fick hunden Emma somna in famnen på lillmatte S. En av de mest kärvänliga fyrfotingar jag känner. Det blir tomt att komma hem till K. Hon var alltid lika glad när jag anlände. Hälsningsproceduren kunde bli hur utdragen som helst om jag underblåste den. Det spelade ingen roll om det gått någon timme eller ett år, alltid lika larvigt glad.
Tomrummet för K och hans döttrar som haft många år tillsammans blir så stort, så stort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar