17 köttbullar och en toaring senare ...

Framåt eftermiddagen började vi känna oss i riktigt bra form. Herr Panik och jag. Vällingfrukosten låg stilla och fint i magen så en liten tripp till JC för jeansinköp kändes som en lagom påfrestande uppgift. Jeansinköpet gick snabbt, under tiden som brallorna lades upp, åt min något underlängdige man, så köptes ytterligare ett par brallor. Ett par roströda chinos fick också följa med.

När det var avklarat så började vi bli lite matta. Snabbt enades om vi att det nog var mat vi behövde så vi styrde mot Kamprads köplada där vi hasade oss fram till restaurangen. På vägen dit mellanlandade vi i några soffor och en contineltalsäng för att vila. Jag var yr och J kallsvettig.

Vi valde köttbullar och potatismos, det mest snälla mot våra trasiga magar. Jag köpte en liten portion med 8 köttbullar och Herr Panik dängde till med den stora portionen a´ 16! köttbullar. Mannen måste ha en container i mellangärdet för innan jag petat i mig 5 köttbullar hade han avverkat 17. Så här några timmar senare så har verkmästaren ännu inte gjort revolt.

En ny sits till toastolen samt en tvålkopp fick följa med, för att liksom, manifestera vår återkomst från dödsriket.

Nu har vi, med gemensamma krafter monterat toaringen. Det gick väl ungefär som vanlig när Frk Lugn och herr Panik gör saker tillsammans. Under närmast farsartade former så kom ringen på plats.

Herr Panik (HP): Men hur i hela friden får man bort den gamla ringen?
Han tokstirrar på ringen som om den ska lossna av sig självt. Sen lokaliserar han infästningen och drar på sig sin kännarmin. Han ser då lite självgod ut, liksom segerviss ...

HP: Herreminje vad äckligt det är här under toan!

Några minuters brottning med den gamla ringen vidtar och därefter skuras Gustavsbergsfåtöljen maniskt ren in i varenda vrå, under ett ljudligt frustande. De ämnen som hamnar i en skithusstol är inte HP:s favoritämne om man säger så.

Jag: Vad duktig du är. Toan ser som ny ut! HP börjar se lite tagen ut och backar ut ur badrummet.

HP sliter upp paketet med den nya sitsen och stirrar på en grå plastbit som mest liknar bitarna som följer med modellbyggsatser.

- Vad är det här? Inga skruvar!

Jag letar fram monteringsanvisningen som nästan var på väg att försvinna bland emballaget och granskar den lugnt.

- Man ska bryta isär den där platsbiten så blir det skruvar, muttrar och brickor.

HP: Herregud! Varför skickar de inte med riktiga grejor som till den gamla sitsen. Sen sätter han igång att bända isär plastpryttlarna. Aarrgghhh!!! De sitter ju som berg!!!

Jag: Man kanske kan ta en tång och nypa loss dem ... HP ser sig om i sovrummet efter en tång ... hittar ingen tång. Inte så konstigt då vi befinner oss i vårt sovrum.

Efter frenetiskt vickande på plastbitarna så delar de upp sig i sex delar enligt monteringsanvisningen. "Skruvarna" ska sedan föras in i ett av tre spår. Jag går grundligt tillväga för att få optimal vinkel på toalocket när det är i uppfällt läge Man vill ju inte att locket trillar när så jag provar därför alla alternativ. Under mitt något nitiska måttande så trillar skruven ner i toaletten.

Herr Panik får panik. Skruven ligger i toan som visserligen är kliniskt renskurad för några minuter sen.

Jag: Hjärtat, jag tar upp den eftersom det var jag som tappade den.

HP: Det är det minsta man kan beägara!

Jag fipplar till det så att nästa skruv också trillar i och HP börjar ändra färg i ansiktet.

Jag: Lugn! I´m going to fix this shit, baby. Look-i-look-i! I´m going down now.
Jag tror inte han såg på när jag körde ner näven och fiskade upp skruvarna likt troféer. Jag tyckte mig se både beundran och avsmak i hans sätt att se på mig. Han noterade noggrant vilken hand jag använde. Jag tyckte mig nästan se hur han räknade tiden då jag tvättade händerna. Antagligen kommer jag aldrig bli som förr. Helt nöjd blir han nog inte förrens jag tvagat mig i Klorin-

Till slut fick HP avsluta monteringen och slutligen, i triumf, ställa fram den ny tvålkoppen på handfatet. Den var förpackad i en hermetiskt tillsluten plast som inte var helt lätt att ta sig in i. Men det går att skriva ett eget blogginlägg om. Men frågan är om jag orkar och om ni orkar.